IK PanternNyheter

Hockeymorsornas hockeymorsa!

Själva hjärtat, lungorna och ryggraden i en idrottsförening består av ideell arbetskraft.
I IK Pantern är Mona Larsson en av personerna som lägger ner tid och energi så att den dagliga verksamheten kan fungera.
– Båda mina barn har slutat att spela, men jag är kvar i klubben ändå. Jag uppskattar den familjära stämningen, säger Mona – hockeymorsornas hockeymorsa.

I drygt 16 år har Mona Larsson varit engagerad i IK Pantern. Med tiden har rollerna förändrats. Men kvar är hon – som en av föreningens mest välkända profiler.
– Ett av de största ögonblicken, åtminstone när det gäller A-laget, var när jag std i båset under AIK-matchen och det blev klart att vi gick upp i Allsvenskan. Jag var sjukvårdare den säsongen och jag minns fortfarande känslan när man kramades med varandra och knappt fattade att det var sant…

Numera är Mona, som till vardags arbetar som undersköterska, inte en del av A-truppen. Men på matcherna är hon likväl. Hon ansvarar för souvenirförsäljningen och en del annat.
– Jag har bara missat en hemmamatch den här säsongen när jag råkade bli bortbjuden. Det ska inte ske igen… Förutom att sköta souvenirförsäljningen så hjälper jag till med VIP:en emellanåt.
Röster inom föreningen har beskrivit dig som “Hockeymorsorsans hockeymorsa”?
– Va? Haha, den har jag inte hört förut, men kan känna igen det kanske. Jag har ju två söner som båda spelat hockey i Pantern. Kristian (25) och Elias (18). Båda två har lagt hockeykarriärena år sidan och är nu istället domare.
Men du har tilbringat en del tid som hockeymorsa med tvättning, skjutsning, förberedning, matlagning och allt vad det innebär?
– Heeregud ja. När Kristian började spela hockey 2001 visste jag ingenting om ishockey. Jag hade verkligen noll erfarenhet.
Hur har det påverkat ditt liv att ha två hockeyspelande söner?
– Tja, man lägger ju ner otroligt mycket tid. Det finns inga lediga helger. En fredagskväll kan man komma hem och tänka, “Phu vilken vecka, nu öppnar vi upp en flaska vin. Eller, vänta nu, det får räcka med ett glas. Det är ju match i Blekinge imorgon bitti…”

När grabbarna slutade att spela då?
– Ja, det är nu det märkliga händer. Man får inte speciellt mycket fritid ändå. Haha! Och fick man en ledig helg så kändes det snarare som att man inte hade någonting att göra. Sitter man hemma i soffan så får man ingen feedback som “detta gjorde du bra”.
Kan du uppleva att det finns en annan inställning hos idrottsföräldrar nu för tiden jämför med för 15 år sedan?
– Så är det ju. Det är som att föräldrarna har mindre energi. Och oftast är det samma ansikten som dyker upp varje gång. För mig har det varit en självklarhet att lägga ner tid på det som mina barn engagerar sig i. Och jag följer med dem ibland när de är ute och dömer matcher. Elias har visserligen fått körkort nu, men tidigare så kunde man jobba natt för att sedan köra till en U14-match i Trelleborg som startade klockan 13.
Å alla idrottande barns vägnar – tack för att du gjort allt det där.
– Äsch, det är ju mina barn.

Dina söner har som sagt slutat att spela hockey. Varför klänger du dig fast i IK Pantern?
– Jag uppskattar den familjära stämningen. Det finns en gemenskap som man vant sig vid att vara en del utav i så många år. Visserligen var jag mer engagerad när de spelade, men nu har jag viss fasta uppgifter.
Som vaddå?
– Dels ser jag en gång i veckan till att kafeterian i Kirsebergs Ishall har varor som behövs. Vanligtvis är det föräldrarna i de olika ungdomslagen som hjälps åt att stå i kassan, men skulle det vara tomt så löser jag den biten också. Sedan har jag souvenirförsäljningen på matcherna, vip:en och ja, du vet. Lite här och lite där. Det bästa är alla människor man träffar.

Bortsett från den där matchen när Pantern blev klara för Allsvenskan – vilka är dina bästa minnen under de här 16 åren?
– Alla bussresor. Som när man verkligen åkte 07 på morgonen ut i skogen till någon ishall och var hemma sent på kvällen. Jag minns speciellt en helg i Lysekil där vi var ett helt gäng föräldrar som åkte med laget och verkligen kom varandra nära. Man får en helt annan kontakt när man umgås så tätt och nära.
Avslutningsvis – hur ser du på IK Panterns säsong i Allsvenskan så här långt?
– Jag kan inte fatta att de ligger så här högt upp. Det trodde jag inte innan säsongen. Jag gläds enormt och hoppas att publiken ser till att köpa en halsduk eller två vid nästa hemmamatch.

Christoffer Ekmark

Kan Pantern ta sig till SHL under våren? Nordicbet erbjuder 20 gånger pengarna.

Relaterade artiklar

Back to top button
Close