György vill lyfta fotbollen i Ystad

En fotbollstränare som siktar på att nå eliten sätter i Ystad sin prägel på ett gäng som harvar i division fem.
– Spelar man i en förening måste man drivas av att vilja bli bättre hela tiden, annars är det korpen som gäller, säger György Millinkhoffer – som ämnar göra Ystads IF till ett division fyra-lag i år.

Vissa människor är mer drivna av målbilder än andra. György Millinkhoffer är en sådan person.
– Jag vill nå så långt inom fotbollen som det bara går. Idag har jag ett toppenjobb civilt och fru samt två barn. Men skulle jag få chansen att hoppa på en heltidstjänst inom fotbollen skulle jag inte tveka. Inte en sekund. Jag vill inte bli personen som ångrar någonting jag inte gjorde.

Fotbollskarriären för 34-årige György startade tidigt i hemlandet Ungern. Där bar det ända till olika ungdomslandslag – innan han år 2001 flyttade till Sverige och spel i Superettan med IFK Malmö.
Därefter blev det spel i MABI, Ystads IF och FC Trelleborg – aldrig lägre än i division tre. Men för några år sedan, efter en fjärde operation på grund av en sargad menisk, lades den aktiva karriären ner. Nu väntade en tränarkarriär.
– Jag har nyss avslutat en advanced-utbildning och siktar på att utbilda mig så långt det bara går.
Men det var först 2016 som György tog sig an sitt första uppdrag som huvudtränare för en seniortrupp – Ystads IF FF.
– I sig lockas jag inte av division fem över huvud taget, men Ystads IF är en förening som har siktet inställt på att ta sig tillbaka till division tre till år 2020. Man vill uppåt.

Träningsstrategin som György använder sig är dock inte helt lättimplementerad på en division fem-klubb.
– Tre träningar i veckan med mycket fokus på de tekniska och fysiska delarna. Jag vill att vi ska träna hårt på delar som passar in i min strategi att tänka fotboll, som hur man ska agera när man förlorat boll, när man har vunnit boll och så vidare. Jag vill utveckla spelare. Inte köra kvadraten i tio minuter och sedan kasta ut en boll på planen och ropa ”nu lirar vi!”.
Som annars kan vara fallet i division fem?
– Ja, kanske…
– För mig spelar det ingen roll om det är division fem eller om det är division ett. Spelar man med en förenings matchtröja så representerar man någonting och då måste man också sträva efter att bli så bra som möjligt. Många av grabbarna i laget kan skratta när jag säger att de är förebilder för de yngre – men det är just vad de är.
– När jag håller i träningar vill jag driva ett lag till att spela en modern, snabb och teknisk fotboll. Då måste man träna hårt på vissa detaljer.

Verkligheten i division fem-omklädningsrum kan dock se annorlunda ut. Där finns trots allt spelare som ”håller igång för att det är kul att lira och skön gemenskap”.
Får du med dig dina spelare på det här ”hårda” upplägget för att vara division fem?
– Ja, till stor del. Vi har tappat fyra-fem spelare till denna säsong som gått till klubbar i division sex och sådär. Framför allt är det de yngre som är mest tacksamma att träna tre gånger i veckan och på det här viset, men jag har ändå en trupp med en medelålder på cirka 26 år. Och truppen kommer att vara bättre 2017. Jag hoppas såklart kunna ta laget upp en division. 2015 vann laget sexan och i sista omgången 2016 hade vi fortfarande chansen på kval till fyran. Nu kommer laget att bestå av spelare som vant sig vid division fem – och mitt träningsupplägg.
– Sedan får man såklart ha all respekt för att det på den här nivån finns många som har vanliga jobb och måste prioritera det.

I ystad är handbollen nummer ett.
Sedan kommer ingenting, ingenting och ingenting.
Sedan – kommer möjligtvis fotbollen.
– Så är det ju. Man kan tycka att Ystad borde ha ett lag högre upp i seriesystemet än division fem, men nu är det som det är. Vi kan naturligtvis inte konkurrera med en elitförening på det sättet och om en av mina grabbar skulle få chansen att göra en satsning på en handbollskarriär är jag den förste att stötta honom i det beslutet. Samtidigt har det blivit en slags fotbollsskugga i östra Skåne. Vi har Österlen FF i division två, men för det mesta så försvinner talangerna från Ystadstrakten till andra områden. YIF FF har som princip att inte betala sina spelare någonting och det bidrar säkert också till situationen.

Hur ser återväxten ut då?
– Blandat. På ledarsidan har det varit jobbigt. När vi nu inte fick någon ledare till J-laget så fattades beslutet att lyfta upp årgången 99/00:or till A-truppen som nu är 38 man. Fördelen då är att vi kan ha ett reservlag istället och att steget till A-laget för de här 17-18-åringarna blir mindre. Flera av dem har redan känt på division fem-spel.
-Underifrån har vi lag i varje kull så det ser ändå rätt positivt ut.

I april drar serien igång och till sommaren väntar bland annat derbyn mot lokalkonkurrenten IFK Ystad.
– Det är härliga matcher som drar en hel del folk. Tyvärr är lokalmedia rätt dåliga på att fånga upp det intresset, men förhoppningsvis blir det bättre 2017.
– Innan dess ska jag faktiskt till mitt hemland Ungern för att studera hur akademierna i flera av deras toppklubbar arbetar. Varför? För att jag kan – och ju mer kunskap jag kan samla på mig desto bättre.

Christoffer Ekmark

Fotnot. Läs om Skånesports nedslag av ystadsderbyt i somras här:

https://skanesport.se/article/nedslag-korvkonstnar-stal-showen-ystad/