FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Dåligt, ja – panik, nej

Efter 180 spelade minuter säsongen 2017 har MFF förlorat två matcher och fortfarande inte gjort ett enda mål.

Är det dåligt? Ja.

Är det panik? Nej.

Facit för tävlingsmatcherna går inte att hitta i träningsmatcherna. Den sanningen hade egentligen gällt även om MFF vunnit båda matcherna med 5-0.

Tittar vi på match ett och två de sju senaste säsongerna, 2010-2016, har MFF bara vunnit fem av de 14 matcherna. Statistiken dras dessutom upp av att 2015 vann MFF båda, så utan den säsongen är det tre av tolv.

Guldåret 2004 hade MFF lagt in en match mot Stadslaget som match två. Den ska MFF vinna i sömnen och gjorde det också, men bara med 2-1. Annars inledde man med 0-4 och 0-2. Det gick alltså rätt bra ändå den säsongen.

Så panik är bara tramsigt.

Däremot tror jag att Magnus Pehrsson nu lärt sig att i MFF får du bara arbetsro om du inte förlorar.

Gillar heller inte att alla i Malmö FF som ett mantra upprepar hur bred trupp klubben har.

I själva verket är det ju så att ambitionen att banta till betydligt färre spelare för att slippa ha etablerade, mycket starka spelare till och med utanför matchtruppen och samtidigt minska avståndet till startelvan för de egna unga talangerna börjar märkas.

Östersunds FK inledde bästa första kvarten. Sedan tog MFF över både spel, bollinnehav och chanser fram till en kvart in på andra halvleken. Att spela bättre, ha mer boll och skapa mer än Östersund är bra och om matchen tagit slut där hade allt känts okej. Men de fyra bytena som gjordes redan i pausen och de fyra bytena som följde under den andra halvlekens lopp försämrade MFF:s prestation rejält!

Med spelare som Markus Rosenberg, Anders Christiansen, Johan Wiland och till den här matchen även Tobias Sana borta har MFF helt enkelt inte 19 spelare som i det här skedet på säsongen kan hålla allsvensk toppstandard i en hel match.

Mitt i allt “vi har Sveriges bredaste trupp-snacket” kan det vara dags att lägga in den brasklappen…

För säkerhets skull frågade jag dessutom Magnus Pehrsson om det höga press-spelet som MFF satsar på och som tidvis funkade väldigt bra påverkades av att de inbytta spelarna tränat mindre på det än A-uppställningen. Han betonade att alla tränat lika mycket på det.

Att pressa högt mot ett lag som Östersunds FK ställer höga krav. Sista halvtimmen höll inte MFF kvalitén som behövdes.

Samma gällde försvarsspelet. Ken Sema borde aldrig ha släppts fram på kanten så att han kunde servera nyförvärvet Johan Bertilsson till 1-0. Vid hörnmålet till 2-0 tyckte jag det märktes att MFF ännu inte tränat på fasta situationer.

MFF bytte tre fjärdedelar av backlinjen efter den första halvleken. Skillnaden syntes. Rejält.

Bäst i MFF?

Oscar Lewicki!

Han är fortfarande högklassig i defensiven, på att erövra boll och täcka ytor. Nu har han uppenbarligen fått en tränare som inte nöjer sig med det utan jobbar på att han ska spela framåt och konstruktivt och lära sig när han har tid att behandla bollen och när han inte har det. Det såg mycket lovande ut.

Magnus Pehrsson berömde Lasse Nielsen och det kan jag hålla med om. Han börjar hitta nivån.

Det känns faktiskt rätt bra också att MFF hade is i magen och fullföljde ambitionen att ge så många spelare som möjligt chansen att spela och visa upp sig. Om MFF kört som i Allsvenskan – eller den cupturnering man inte är med i – med startelvan intakt och tre byten eller färre tror jag att man hade vunnit.

Just efter 2016 tror jag att det är extra viktigt att hålla fast vid det man planerat.

Skånesports MFF-expert Ole Törner.
Skånesports MFF-expert Ole Törner.

Relaterade artiklar

Back to top button
Close