Nyheter

Kusinen från landet, del 1

För några år sedan lirade kusinerna Henningsson, Philip och Hampus, pojkhandboll i IK Lågan.
Idag är de båda på väg att etablera sig som spelare i handbollsligan i IFK Kristianstad respektive LUGI.
Vi tog ett snack med de båda bonnläpparna till fyrtorn. Först ut: Philip.

För knappt två år sedan blev det klart att Philip Henningsson blev klar för IFK Kristianstad – efter fyra år i IFK Ystad.
Den 196 centimeter långe, och hårdskjutande, niometersspelaren blev en del av Kristianstads talangprojekt där tanken är att sakta slussas in i A-laget via de kanaler som är lämpligast. I Philip Henningssons fall innebar det att vara med att ta IFK Ystad från Allsvenskan till Handbollsligan – samtidigt som han fystränade i Kristianstad.
Ett år efter det att det första avtalet var påskrivet valde parterna att förlänga – och kontraktet gäller nu till och med 2018. Möjligheterna fanns att få mer givna förutsättningar med mycket speltid, andra lag var nämligen också sugna, men Henningsson hade bestämt sig. Det var Kristianstad som gällde…
– Efter första året som “Kristianstadsspelare” i IFK Ystad funderade jag på vad som vore bäst för mig. Det fanns andra klubbar, visst, men Jesper Larsson och Ola Lindgren ville att jag skulle fortsätta. Det som lockade mig mest var faktiskt den höga kvaliteten på träningarna. Trots att det inte fanns några garantier om att få spela. Det hade inte varit i hela världen om det gått ett år utan att jag fått spela.

Så lång tid skulle det dock inte ta.
– Redan under försäsongen fick jag chansen att visa upp mig och när serien drog igång fick jag en del korta inhopp då och då, då blev det mest en del försvarsspel.
Genombrottet i Handbollsligan?
– LUGI borta när Olafur var sjuk. Jag fick starta den matchen, spelade mycket och det gick bra.

161028 Kristianstads Philip Henningsson under handbollsmatchen i Handbollsligan mellan Kristianstad och Karlskrona den 28 oktober 2016 i Kristianstad. Foto: Petter Arvidson / BILDBYRN / kod PA / 91514
Philip Henningsson.

Som handbollsspelare är Philip Henningsson synnerligen användbar. Både som trea och tvåa i försvaret och främst som vänsternia i anfallsspelet. Och det skulle inte ta lång tid för honom att ta “sin” plats i IFK Kristianstad. Tidigare än vad många (förmodligen) hade räknat med. 40 mål på 20 matcher har det blivit i Handbollsligan, men kanske mer anmärkningsvärt är sättet han tagit för sig på i Champions League-matcherna.
– Jo tack, det har väl gått bra, mumlar Henningsson som en blyg pojke på mellanstadiediscot.
Lägg aaav!? Personlig succé är väl närmre sanningen än “väl gått bra”? Sju mål hemma mot Vardar – Hallå!?
– Jodå, det gar gått över förväntan. Bästa matchen för min del var den hemma mot Vardar (förlust 23-28). Bästa minnet är å andra sidan segern hemma mot Zagreb. Vi kan vara med och slå de här lagen – när vi spelar som vi kan.

Från Allsvenskan till Champions League på ett fåtal månader. Det måste ändå gått snabbare än vad du förväntat dig?
– Njae, jag har inte tänkt så mycket på när jag skulle ta plats i de sammanhangen.
Lägg av? Klart du måste ha funderat på det?
– Nä, men allvarligt. Det viktigaste för mig har varit att plocka upp saker längs vägen och lära mig hela tiden. Chansen till att starta kommer när det kommer.
Vad har du förbättrat mest i ditt spel?
– Det mesta. Man blir bättre hela tiden av att träna och spela på en annan nivå. Främst är det fysiken som är den stora skillnaden mellan Allsvenskan och Handbollsligan.
20 matcher i handbollsligan och spel i Champions League måste ha gett självförtroende?
– När man väl ser att det funkar så är det klart att det ger självförtroende – och det i sig betyder väldigt mycket i den här sporten.

Uppväxten med kusinen Hampus Henningsson innebar tighta band hela vägen fram till det var dags att välja gymnasium.
– Vi har alltid gått i samma klass upp till nian och träffades mycket på fritiden. Vi spelade handboll och fotboll (i Askeröd) tillsammans. Jag bodde en mil utanför Hörby och Hampus bodde också en bit utanför byn.
Två riktiga lantisar som det blivit rediga handbollsspelare utav alltså?
– Exakt.
När Philip lämnade Lågan för att gå till IFK Ystad i samband med att han började på gymnasiet i Ystad så valde kusin Hampus en annan väg.
– Hampus valde bygggymnasiet i Eslöv, spelade kvar i Lågan för att sedan gå till H65 och är nu i LUGI.
Ni brukade spela tillsammans. Nu spelar ni i var sitt lag som båda är heta kandidater till SM-guldet. Blev det stelt på julbordet?
– Haha, nejdå, vi håller bra kontakt. Tidigare har vi inte mött varandra så ofta. Det är först denna säsongen egentligen. IFK Kristianstad har spelat två matcher mot LUGI och det handlar väl om 20-30 minuter som vi har båda varit på plan samtidigt.

När ni gick i nian fick ni chansen att i en spelarprofil på IK Lågans hemsida beskriva er själva med tre ord så svarade du om dig själv: “Lång, målmedveten och ambitiös”.
Stämmer de orden fortfarande?
– Ja, verkligen.
Ja, för du har väl inte krympt?
– Nej, men Hampus har nog växt om mig faktiskt.
Hampus var ytterst ödmjuk när han skulle beskriva sig själv med tre ord. “Lång, cool och smart” svarade han. kan du ge en uppdaterad treordsversion?
– Målmedveten, rolig och slitvarg.

Avslutningsvis. Efter två raka torskar i Handbollsligan så har ni nu derby mot Ystad och nyckelmatch i Champions League borta mot Celje.
– De två senaste har vi inte alls kommit upp i nivå, försvarsspelet har fallerat. Vi har såklart jobbat hårt med det på träningarna. Det går inte att stå och sova som vi gjort.
Nu testas er lagmoral?
– Så är det. Det är lätt när allt går av sig självt. Då tänker man inte, då bara kör man.
Kör på då!
– Tack tack, det ska jag.

Christoffer Ekmark

Läs del 2, om Hampus, här:

Kusinen från landet, del 2

Relaterade artiklar

Back to top button
Close