Kusinen från landet, del 2
För några år sedan lirade kusinerna Henningsson, Philip och Hampus, pojkhandboll i IK Lågan.
Idag är de båda på väg att etablera sig som spelare i handbollsligan i IFK Kristianstad respektive LUGI.
Vi tog ett snack med de båda bonnläpparna till fyrtorn. Idag: Hampus.
Under uppväxten utanför Hörby var kusinerna Hampus och Philip Henningsson tighta vänner, klasskompisar och lagkamrater. Fram till och med nionde klass trampade de på samma stigar, men när det blev tal om gymnasiestudier så skilde sig deras vägar.
Philip var bestämd. Han skulle bli handbollsspelare och sökte in till skolan i Ystad.
Hampus däremot hade bestämt sig för att bli snickare och valde ett hantverksinriktat program i Eslöv.
Varför?
– Jag valde Eslöv för att de hade den bästa byggutbildningen där och då. Jag har velat bli snickare ända sedan jag var riktigt liten. Där och då hade jag heller ingen stor ambition med handbollen utan var mer intresserad av ett bra arbetsliv, förklarar Hampus Henningsson.
Handbollskarriären fortsatte i Lågan i Hörby, men intresset från klubbar högre upp i seriesystemet fanns tidigt.
– Det blev IK Lågan tills jag var 17 och ett halvt år. Då hörde de av sig från Höör och jag bytte till H65 i division ett. Det blev två år med seniorerna som säsongen innan varit med och krigat i toppen. Under min första säsong i klubben tappade klubben flera spelare och vi fick kvala för att hålla oss kvar.
17 år och division ett-spel måste ändå lyft din horisont en gnutta?
– Första året i H65 var väldigt tufft. Det andra mer trevande, det gick dåligt för laget under hösten. När H43 gick i konkurs fick vi Jacob Anderberg i laget. Alla blev plötsligt mer motiverade och laget började vinna direkt efter det. Jag snittade sju-åtta mål per match och fick ett rejält lyft. Det var då jag kände att man kanske inte var så långt ifrån eliten ändå.
Henningssons bravader lät höra om sig även i Lund.
– Tomas Axnér ringde i april under mitt andra år i H65. Jag fick komma dit och träna tre gånger i veckan samtidigt som jag två gånger i veckan tränade med H65 som jag spelade match med. Totalt blev jag utlånad fyra matcher till LUGI.
– Så här i efterhand inser jag att det var nyttigt att lära sig känna pressen som är under matcherna på LUGI:s nivå.
Sedan kom beskedet att du skulle gå till LUGI helt och hållet?
– Jag hade haft en längre diskussion med Axnér, han gillade väl att jag utvecklades mycket hos dem.
Din roll i LUGI?
– Första året handlar det mycket om att lära. Det har gått lite upp och ner för mig. Mycket är fortfarande nytt.
Som vadå?
– Känslan inför match. Och det är en helt annan fysik på försvararna. Det är ett helt annat tempo vilket gör att det tar ett tag hitta tajmingen i anfallsspelet. Därför är det enklare med försvarsbiten.
Tidigare har du kombinerat handbollen med heltidsarbete. Men inte nu hoppas jag?
– Max tre gånger i veckan extraknäcker jag som snickare åt en kompis företag. Det är skönt att ha någonting annat vid sidan av.
Du har knegat dig upp från division två, till division ett – till ett topplag i Handbollsligan som 22-åring. Vad blir nästa steg?
– Äsch, jag har inga landslagsdrömmar direkt utan har alltid tagit det som det kommer. Nu när man är i LUGI och det går såpass bra för laget så har man främst mål med laget.
Vad har du för målsättning med handbollen?
– När vi ligger där vi gör måste det vara att ta SM-guld med LUGI. Men något personligt mål att nå Bundesliga har jag inte. Med det sagt vill jag ändå understryka att jag är lika målmedveten som andra spelare i laget som i sin tur kanske drömmer om Bundsliga. Jag vill träna hårt för att bli så bra som möjligt och har mitt kontrakt för nästa säsong också.
Det borde ju rimligtvis finnas mycket mer utveckling i dig?
– Jodå, det finns mycket man kan jobba på både på och utanför handbollsplanen.
Sporras du inte av de andra som knackar på dörrar till landslag och större klubbar i Europa?
– Jodå, absolut. Men det betyder inte att jag inte vill bli handbollsproffs lika mycket som dem. Jag lever i nuet.
Vad anser du att du har förbättrat mest under tiden i LUGI?
– Försvarsbiten är den del där jag gått framåt mest. Fysiken också såklart. Jag väger 106 kilo och är två meter lång – det finns inte så mycket att slipa bort. Dock ska jag bli mer explosiv, säger högernian.
Ystads IF på lördag?
– De har gått tyngre än man trodde, men verkar kanske på gång? Det lär bli tufft. Sedan har vi Kristianstad som vi ju både vunnit och förlorat mot.
Extra skönt att piska Philip i IFK?
– Haha, jodå. Tidigare har vi bara mötts i beachhandboll och träningsmatcher – aldrig i seriespel. Det är rätt kul att mötas och extra kul att det på dessa matcher är en stor uppslutning från IK Lågan på läktarna.
Avslutningsvis. I en antik spelarpresentation på IK Lågans hemsida när du och Philip spelade i samma ungdomslag så fick ni beskriva er själva med tre ord.
Kommer du ihåg vad du svarade?
– Njae. Lång och ödmjuk, kanske…?
Ja och toknej! Rätt svar är ”Lång, cool och smart”.
– Jisses, ja, okej då. Jag står fast vid de svaren. Eller, om jag får uppdatera svaren så blir det ”Lång, målmedveten och ambitiös”.
Beskriv Philip med tre ord.
– Lång, träningsflitig och professionell.
Christoffer Ekmark
Läs del 1, om Philip Henningsson, här:
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se