Trots allt flera positiva besked och ett mod
Hur positiv går det att vara efter oavgjort 1-1 i ett viktigt genrep som MFF borde vunnit med två-tre måls marginal?
Rätt så mycket, faktiskt.
Moldes kvitteringsmål kom sent, var totalt onödigt och föregicks av en utebliven offsideavblåsning av ett domarteam som mot slutet tappade matchen som en slipprig tvål.
Det var mest MFF:s eget fel.
Magnus Pehrsson berättade att Jens Fjellström förde statistik och hade 18-3 i målchanser i MFF-favör. Jag räknade inte, men betvivlar inte att det var utklassning i den detaljen. MFF gjorde dessutom en ny stark förstahalvlek i paritet med den mot Rosenborg. Och när Molde lyfte sig och fick andrum i början av den andra halvleken bytte MFF till 4-5-1 med Erdal Rakip, Oscar Lewicki och inbytte Anders ”AC” Christiansen i mitten och fick inledningsvis till ett ruggigt tryck mot Moldes försvar. Då såg det en stund ännu bättre ut än i första 45. Tyvärr kunde MFF inte behålla trycket ända in i de sista tio minuterna.
Sammantaget ger allt detta den självklara slutsatsen att MFF borde gjort fler mål än ett. Plus, som sagt, att det var dåligt att man inte gjorde det. Inte minst när laget har Allsvenskans bäste forward Markus Rosenberg och spelare som Jo Inge Berget, Pawel Cibicki och Magnus Wolff Eikrem på de offensiva positionerna. Mot Molde var dessutom Erdal Rakip glödhet och han hade ett par chanser plus ett perfekt skottläge som han inte tog.
Stort på den negativa sidan därför:
Måltorkan.
Att det inte blev seger.
Litet på den negativa sidan:
Alexander Jeremejeffs inhopp. Tyvärr syntes det att han spelat lite under försäsongen. Rosten måste bort innan han kan tillföra något.
Men eftersom det trots allt var en träningsmatch gav den flera viktiga positiva besked.
Här är de jag tycker att man ska sätta mest fokus på:
Erdal Rakips goda spel. I mitt tycke gjorde han sin bästa match hittills i MFF med mer självförtroende och aktivitet i spelet än tidigare. Samarbetet med Oscar Lewicki fungerade också mycket väl.
Backlinjen och Johan Wiland, samt försvarsspelet i stort. MFF höll nollan förra matchen och var två sekunder från att göra det idag. Mot ett bra lag.
Magnus Wolff Eikrems svepande långa passningar i den första halvleken.
Att det stämde betydligt bättre på defensiva fasta situationer.
Modet att ett tag våga spela 4-5-1. Ett modernt och starkt lag kan mycket väl spela 4-4-2. men inte alltid bara 4-4-2. Om MFF kan växla och ibland göra något annorlunda blir det enklare att överraska och till exempel komma igenom lågt stående försvar. Men det finns ett motstånd både i klubben, på läktaren och kanske till och med bland vissa spelare som växt upp med 4-4-2-spelet i ryggmärgen.
Surheten och ilskan. Domarteamet fick ta rätt mycket skit. Samma reaktioner i Allsvenskan hade gett massor med gula kort. Att det inte blev några sådana nu tycker jag bara ytterligare accentuerar att det här teamet var kass. Men att MFF-spelarna reagerade var på sitt sätt bra. Därmed bevisade man att det var en träningsmatch med tävlingsnerv. Precis som det skulle vara.