FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Tre skäl till att MFF vinner SM-guld

I år är det lite annorlunda.

MFF är favorit till SM-guldet, och ska så vara.

Men den här gången är det inte lokalpressen som lyfter MFF högst.

Det inte går att hitta någon i Expressens och Aftonbladets inför säsongen-bilagor som inte tippar MFF som etta och nästan alla experter på alla andra sajter och pappersvarianter – det enda undantaget jag sett är Andreas Sundberg på Fotbollskanalen – har samma guldtips. Osäkerheten finns snarast hos oss här nere i Malmö.

Som tänker på hur svårt det är att försvara ett guld samtidigt som fokus även ska läggas på Europa,

Som sett försäsongen, bristen på tävlingsmatcher och funderar lite på om MFF är färdigbyggt redan till den allsvenska starten.

Som inser att det är en chansning att inte ha gjort fler nyförvärv än Lasse Nielsen och en återkommande Pawel Cibicki i väntan på att sommarfönstret ska öppna och man kan gå in tungt. För så tror jag att det är. Ett par av konkurrenterna har värvat rejält och blivit vassare, men MFF och Daniel Andersson sitter lugnt i båten och räknar med att truppen är stark nog ändå under våren.

Den där extrema bredden när det gäller spelare 15-22 alla pratar om är en myt. När det bränner till i sommar, i höst och helst långt in i nästa vinter kommer MFF att behöva förstärka!

Man har de ekonomiska resurserna – lätt – att göra det redan nu. Men man väljer att vänta eftersom läget att hitta spelare från den bästa hyllan ökar i nästa fönster. Kunskapen om var det behövs stärkas och kompletteras ökar dessutom när MFF-ledningen sett truppen i aktion under våren.

Jag tycker att MFF gör helt rätt att chansa. Fast det kan gå snett. Och med det menar jag att avsluta våren ett par poäng efter tre-fyra lag.

Med allt detta sagt:

Jag har precis samma guldtips som alla andra.

MFF vinner.

Här är ett ABC bakom det tipset:

A) Det nya tränarteamet.

Bytet var nödvändigt! Allan Kuhn ska hyllas för att han numera för alltid kommer att vara en av MFF:s guldtränare. Jag tror dessutom att han är en mycket duktig tränare. Men i MFF stämde inte kemin eller hans arbetsmetoder. Att det trots allt blev guld är ett stort överbetyg framförallt åt truppen, men även åt Kuhn. Motorn höll säsongen ut. I längden hade den dock skurit. Att ledningen såg det och gick in och agerade ger ett överbetyg även åt den.

Nu får Jens Fjellström, Olof Persson och hela den övriga staben inflytandet och uppgifterna som sammantaget gör det hela bättre. Det jag ser utifrån får mig att tro att i rollen som arbetsledare är Magnus Pehrsson helt överlägsen Allan Kuhn.

Nu får spelet mer struktur. Alla rollerna på planen är tydliga och alla, även de som sitter på bänken eller läktaren vet vilken av rollerna de ska ha när och om det blir aktuellt. Plus även hur de ska agera om de ska ta på sig någon av de andra rollerna. Jag har sagt det i podden och skrivit det ett par gånger: det tydligaste exemplet är Oscar Lewicki. Rätt utnyttjad är han en landslagsspelare. I Kuhns MFF fick han ingen som helst hjälp att vara bra.

Många har hängt upp sig på att Magnus Pehrsson inte har vunnit något.

Jag är rejält trött på det argumentet. För det första är det nu han för möjligheten att göra det. För det andra kan och ska det INTE vara avgörande för rekryteringen av spelare eller ledare till MFF.

Det är klubben Malmö FF som står för vinnarkulturen! Till MFF ska plockas spelare och ledare ledningen tror ökar möjligheten att prestera i MFF. Och som är sjukt sugna på att göra det och själva bli vinnare.

Sören Åkeby hade vunnit något när han plockades till MFF. Det gick ju bra.

Bob Houghton revolutionerade MFF och svensk fotboll. Han hade inte vunnit ett skit när han kom till Malmö.

Nästan alla MFF:s guld har faktiskt vunnits av tränare som inte hade någon titel när de kom till MFF.

Efter en ytlig blick på meritförteckningen hade ingen av dem blivit anställd.

B) Det nya medicinska teamet.

Skadorna har varit få under försäsongen och Jesper Robertsson och Alexander Nilsson har fått en bra start. Dessutom finns Ben Rosen, Greger Andrijevski och alla de andra med i bilden och MFF har överhuvudtaget stärkt staben och allt kring den. Det var också nödvändigt.

Laget hade inte en gång till klarat samma extrema frånvaro som hösten 2016. Om MFF även haft Europaspel att tänka på hade det inte gått då heller.

Jag gillar också att försäsongen bjudit på längre, mer planerade och intensivare träningar än förra året. Det kan man göra genom att använda sig av expertisen och de bättre förutsättningarna.

C) Kraven.

Många tror att favoritskapet, förväntningarna och kraven kan bli tuffa. Jag tror tvärtom. MFF behöver kraven!

Bristen på tävlingsmatcher har synts under försäsongen. Det har varit roligare att spela mot bra motstånd och ibland – mot sämre eller mer bekanta lag – inte roligt alls. Vissa av de etablerade spelarna har inte varvat upp! Det kommer de att göra nu när tävlingsnerven syns, när kraven på att visa att man är bäst höjs.

Att tycka att risken att Jo Inge Berget missar premiären är ett avbräck beror ju på att han är Berget och att man vet vad han kan. Inte vad han visat i vissa sömniga försäsongsmatcher.

Att tro att Markus Rosenberg ska vara med i toppen av skytteligan och på nytt rocka röven av Allsvenskan beror ju på hans bevisade kapacitet. Om man aldrig sett honom före 2017 och kollat i statistiken som säger hittills noll mål i år kunde man blivit orolig. Men inte nu.

MFF har mött Helsingör, Östersunds FK, Jönköpings Södra och AFC Eskilstuna under försäsongen. På de matcherna har Allsvenskans överlägsne assistkung Magnus Wolff Eikrem inte gjort en enda poäng. Anledning till oro? Nä.

Malmö FF har fortfarande de absolut bästa spelarna, särskilt i nummer 1-14-urvalet. De behöver kraven bara tävlingsmatcher kan ställa för att visa det.

Men MFF lever farligt under våren!

Skånesports MFF-expert Ole Törner.
Skånesports MFF-expert Ole Törner.

Relaterade artiklar

Back to top button
Close