Personlige Persson: ”Viktigt att gå på hockey igår”

En dag som igår blev det plötsligt ännu viktigare att gå på hockey, och strosa ut på stan för eftersnack och en kall, eller vad man nu kände för att samlas kring. För ingen jävel skall attackera oss för vår livsstil och tro att vi ändrar oss. Vi har byggt upp vårt demokratiska samhälle och livsstil under låååång tid. Där människor har lika värde, och där vi gillar att röra oss fritt, vilken tid på dygnet det än är, och här åker män, kvinnor, flickor och pojkar sidan om varandra i bussarna! Och vi går på hockey och fotboll sidan om varandra och tillsammans. Fatta det!!

Märkliga tankar såklart som far genom ens huvud när man ser tungt beväpnad polis, tunga fordon som barrikader och poliser som visar tydlig närvaro för att det skall liras hockey i Malmö Arena där vi också har ett kontor. Men det är inte hockeymatchen som är i fokus för polisen, utan den stora folkmassan som plötsligt blivit ett möjligt mål för radikaliserade idioter som tror att terror är vägen fram för att kuva den livsstil vi valt.
Just därför är det extra skönt att konstatera att arenan fylldes! Vi var många som samlades och kunde glädjas och våndas tack vare hockeyn som spelades på isen.

Och Malmö får en absolut drömstart, publiken och arenan exploderade och för stunden var allt som vanligt igen. Leende sjungande hoppande fans, som var på plats för att tillsammans lyfta fram sitt Malmö till ett likaläge i semifinalen mot HV.
Och i första perioden var det verkligen bara ett lag på banan. Malmö sköljde över HV i anfallsvåg efter anfallsvåg, och där HV såg ut som Malmö i Jönköping. Det var precis som om laget lämnat skrillorna i spelarbussen. Jag gillade dessutom det taktiska spelet där man läckt ut uppgifter om att junioren Hultstrand skulle stå, och att reserven var Tex Williamsson från Pantern.. vilket också nöjdsamt påpekades av HV supportrar vid bordet sidan om på restaurangen innan matchen. När sedan matchen drar igång är det Alsenfelt som står i mål. Kul detalj i det rävspel som sker runt den här typen av matchserier. Tyvärr hjälpte det inte igår, för Alsenfelt blev inte den vägg Malmö hade behövt.

Jag menar inte att målen på något sätt skall lastas på Alsenfelt, utan bara att det är den typen av extraordinära individuella insatser som Malmö hade behövt för att rubba HVs 4-kedjade hockeymaskin! Och eftersom Malmö inte fick ett större försprång efter den första perioden besannades de diskussioner som skedde på läktaren där man i första periodpausen kunde ana Malmöfansens oro över att det var väldigt mycket hockey kvar av matchen.
Och mycket riktigt faller pendeln över och HV tar mer och mer initiativ, höjer farten och helt enkelt åker Malmö sönder och samman i tredje perioden. Det fanns egentligen inga direkta tecken på att Malmö skulle komma tillbaka efter det att HV vänt tillställningen tidigt i tredje perioden. Och just detta, i den absoluta nyckelmatchen i serien, tror jag tyvärr har avgjort Malmös öde för säsongen..

Med det sagt så är hoppet det sista som överger en, och cigarren tänds inte förrän det feta kärringen har sjungit färdigt, så låt oss se vad som händer i kommande match. Men som det sett ut, och tendensen varit.. tre raka mot HV är en riktigt tuff utmaning, men det är det som gäller nu!

Till sist.. vår statsminister sa igår: ” Terroristerna kan aldrig besegra Sverige. Vårt budskap är klart. Vi tänker aldrig kuva oss. Ni kan inte styra våra liv. Vi tänker inte vika oss. Ni kan aldrig någonsin vinna!”
Så vi skall fortsätta gå på hockey, fotboll eller vad vi nu vill göra. Efter matchen ville jag känna av hur ”känslan” var på stan. Tog mig ner till city, och strosade förbi Lilla torg där det myllrade av liv, skratt och olika människor som hade trevligt tillsammans. Den känslan gjorde att klumpen i magen efter händelserna i Stockholm blev lite lättare att gå och lägga sig med. För även om Malmö förlorade på ishockeybanan, så vann VI, folket, vår stad, våra gator och våra torg. Så mycket viktigare!

Robert Persson