FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Jag förstår bänkningen av Eikrem

Ska MFF verkligen ställa upp mot GIF Sundsvall utan Allsvenskans poängkung 2016 Magnus Wolff Eikrem?

Varför inte?

Jag ska direkt erkänna att jag är kluven.

Från hans dag 1 i MFF-tröjan har jag hyllat Magnus Wolff Eikrem. När han hade problem 2015 och många gnällde framhärdade jag i att han snart på nytt skulle visa att han är en pålitlig passningsleverantör med en lysande spelintelligens. 2016 gjorde han det. Därför kan det kanske ge en viss tyngd när jag nu skriver att jag förstår om han får stå över mot GIF Sundsvall.

För det första är de stor skillnad mellan att konsekvent bänka en bra spelare och att av taktiska och/eller formmässiga skäl tillfälligt göra det. Om Eikrem permanent hamnar utanför elvan ska MFF ha kritik för att man inte kan hitta ett sätt att utnyttja en sådan resurs. Men där är vi inte – än.

För det andra handlar ett lagbygge om mer än enskilda spelare.

Baserat på meriter, kvalitet, prestationerna under försäsongen och det sätt MFF vill spela fotboll kan jag lätt hitta många som är mer opetbara än Magnus Wolff Eikrem.

Eller vad sägs om Johan Wiland plus hela backlinjen, Oscar Lewicki, en nu skadefri Anders Christiansen och Markus Rosenberg? Om Jo Inge Berget hade varit tillgänglig hade jag plockat med honom också.

Det är nio av elva platser.

När jag plockar av mig nostalgiglasögonen går det att se ett par saker. Magnus Wolff Eikrem är den kanske mest svårplacerade spelaren i hela truppen i MFF modell 2017. Han fick chansen centralt på mitten och tog den inte. Hans bästa position i MFF är på kanten, men vilken kant? Och hur ska han tajmas in i presspelet för att erövra bollen och i det kvicka raka attackspelet när laget får möjligheten att använda det?

Eikrem konkurrerar om två öppna platser. Pawel Cibicki var en av de tre bästa i premiären mot IFK Göteborg och ska ha en av dem. Erdal Rakip, som gjort en stark försäsong, tar den andra.

Det handlar dessutom om balansen i laget och taktik.

Utan Jo Inge Berget tappar MFF massvis med löpstyrka och fysik. Alla kan inte briljera. Någon måste vinna boll också. Jag tycker fortfarande att misstaget mot IFK Göteborg var att precis som ifjor underskatta betydelsen av bollvinnare mot fysiska lag och starta med Tobias Sana och Magnus Wolff Eikrem på kanterna. Båda jobbar ibland också lite för mycket från stillastående, Sana utan anledning och Eikrem för att genialiteten kan ta lite tid och att farten inte är hans styrka.

Mot GIF Sundsvall talar det mesta för att MFF kör med följande startelva:

Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Lasse Nielsen, Franz Brorsson, Behrang Safari – Erdal Rakip, Oscar Lewicki, Anders Christiansen, Yoshimar Yotún – Markus Rosenberg, Pawel Cibicki.

Erdal Rakip kommer dock att gå långt in i planen och i princip öppna hela korridoren på högersidan för Anton Tinnerholm. En svår uppgift för Tinnerholm, men han klarar den och skulle det behövas gör inhopparen Andreas Vindheim det också.

Och Yoshimar Yotún är numera mittfältare, en mittfältare vars chanser att få spela ökar om Magnus Wolff Eikrem inte gör det.

MFF är numera mycket bra på hörnor och andra fasta offensiva situationer. Där spelar Eikrems gyllene leverantörsfot en stor roll. Om han inte är med, vem kan då göra det nästan lika bra? Yoshi.

Till sist finns det ytterligare ett skarpt skäl att inte överdramatisera om MFF ställer upp utan Magnus Wolff Eikrem. Hemma mot GIF Sundsvall ska MFF inte vara beroende av enskilda detaljer i startelvan för att vinna.

 

170407 SkŒnesports Ole Törner poserar fšr ett portrŠtt under upptaktstrŠffen fšr damallsvenskan i fotboll den 7 april 2017 i Malmš. Foto: Petter Arvidson / BILDBYRN / kod PA / 91758
Skånesports MFF-expert Ole Törner

Relaterade artiklar

Back to top button
Close