FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

MFF lysande på att utnyttja överläget

En 3-0-seger i underkant, lekstuga, Pawel Cibicki som kejsare och fyra poäng mer än efter tre omgångar förra säsongen.

Solen sken verkligen på MFF på Påskdagen.

Men det var bara delvis Malmö FF:s egen förtjänst, Aboubakar Keitas idiotiska satsning efter bara en halvtimmes spel gav en solklar utvisning och MFF en direkt utdelning. På mindre än sex minuter skapade MFF tre megachanser. Två av dem gav mål. Efter det var allt avgjort.

Före utvisningen spelade MFF bra, men skapade inga chanser. En kombination som är helt okej om den kombineras med tålamod. Jag är säker på att MFF hade klarat att fortsätta att ha det och då hade det blivit seger ändå. Men nu kom avgörandet både kvickare och lättare.

Jag förstår att HBK-tränaren Jan Jönsson, som två matcher i rad fått se dålig disciplin och kasst omdöme leda till en utvisning kvarten före paus, var förbannad. Men dels var det lättare att ha det omdömet i Superettan, dels var det en rejäl skillnad på hur MFF och Jönköping Södra klarade att utnyttja spelet elva mot tio.

Mitt i allt snacket om att HBK bjöd MFF på en fördel ska man inte glömma bort att MFF var ruggigt bra på att använda sig av den!

Pawel Cibicki var matchens store spelare.

Anders “AC” Christiansen fick priset som bäst i MFF och han var också vass. Nu är han tillbaka på allvar efter den långa skadefrånvaron.

Men två mål och en assist vägde tungt som en spann med Osmium (googla!). Bicykleta-målet var dessutom löjligt snyggt och pricksäkert och 3-0-träffen var vacker som en vårdag. Pawel var bäst!

Eftersom jag är en konstig fotbolls-nisse vill jag dock flika in att egentligen tycker jag att Markus Rosenbergs mål mot GIF Sundsvall var ännu snyggare. Skjut mig för att jag säger det, men ett sånt mål är vackrare än den mest fulländade bicykletan.

Lasse Nielsens betydelse för att MFF i år står på sju poäng istället för fjorårets tre ska heller inte underskattas. Den ska lyftas fram! Ibland kan en duktig spelare vara ett problem. Kari Arnason är en ytterst stabil och landslagsmässig spelare i ett lag som passar hans kvaliteter och kan och vill utnyttja dem. Lasse Nielsen har dock två stora fördelar i MFF: a) han är bättre, b) han kan göra det som krävs.

Utan att kasta skit på Kari är det viktigt att lyfta fram att skiftet var nödvändigt och hylla MFF.-ledningen som vågade göra det. Plus skänka en tanke till Allan Kuhn, som säkert också såg det, men varken fick den hjälpen eller krävde den.

Johan Wiland var stabil i målet. Tur det, för Mathias Nilsson – som fick vara backup när Fredrik Andersson skulle bli pappa – är inte mogen för allsvenskt spel än.

Behrang Safaris skadefrånvaro visade också att Felipe Carvalho inte bedöms kunna ersätta honom i en trebackslinje. Plus att hur säsongen än utvecklas och hur man än spekulerar i hur långt ifrån en startplats han är slutar det ofta med att Pa Konate ändå springer därute på kanten. Och gör jobbet. Sådana spelare är guld värda att ha i en trupp.

3-0 mot Halmstads BK bröt för övrigt trenden. Inte ett enda hörnmål, varken på lång eller kort hörna.

Skönt för övrigt att ha Halmstads BK tillbaka i Allsvenskan.

Örjans Vall är inte den modernaste arenan i elitfotbollen precis. Men den är en av de allra charmigaste. Jag älskar att promenera upp till den och tror att jag får fortsätta att göra det nästa år också. HBK är inget dåligt lag och mitt i hajpen kring Sead Haksabanovic bör man komma ihåg att att det finns fler duktiga spelare i laget. Idag var målvakten Isak Pettersson bäst och MFF fick jobba rätt hårt och delvisa anpassa spelet för att hålla koll på Alexander Ruud Tveter.

ole1

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close