Jag älskade jakten på segern
För mig kom det avgörande ögonblicket i matchen mellan MFF och Djurgården i den 75 minuten.
Först satte Jo Inge Berget 2-2 och sedan satte MFF-spelarna full fart in i målet för att hämta bollen och få igång spelet så fort som överhuvudtaget möjligt. Och jaga 3-2. Direkt!
Inte en antydan till att oavgjort var bra nog och värt att fira mer än för att det betydde att man kunde få ännu mer.
Det fick man alltså. Förtjänt efter den första halvleken och med tanke på urladdningen den sista kvarten. Yoshi Yotúns segermål var dessutom resultatet av en närmast monumental briljans. Att se hur skottet vred sig ut mot och i stolpen var ren fotbollsporr.
Efter matchen betonade Magnus Pehrsson också hur glad han var över att bytena – Magnus Wolff Eikrem och Jo Inge Berget in – och de taktiska förändringarna – tydligast i att Behrang Safari flyttades upp 20 meter – gav resultat.
Den kombinationen, att aldrig vara nöjd med annat än seger och modet att förändra, borde betyda mycket i jakten på guldet.
Samma sak kan sägas om det faktum att MFF inte gjorde någon kanonmatch. Det fanns mycket att förbättra. Lasse Nielsen hade ingen bra dag, Anders Christiansen hade det inte heller och Markus Rosenberg var rätt blek fram till dess att han visade briljans när han bäddade för och assisterade till Bergets 2-2.
Dessutom var Djurgårdens IF starkt. Och det var inte Kim Källström och Andreas Isaksson med kompband. Det går att reta sig på Magnus Eriksson, men jag tyckte att han var bättre och mer nyttig än Källström och Gustav Engvall var matchens bäste anfallare.
Tur att Yoshimar Yotún – bland andra – tog kampen med Magnus Eriksson. De skavde på varandra i stort sett i 90 minuter. Före paus låg Eriksson mest, efter var det Yotún och kampen kulminerade med armbågen i huvudet på Eriksson. Rött kort? Det kunde det blivit. Men Eriksson förstärkte nog lite för mycket och för många gånger och det vägde säkert domaren Jonas Eriksson in i beslutet. Tycker heller inte att skillnaden mellan armbågen Safari fick i huvudet i första halvleken och den Magnus Eriksson fick i den andra var så särskilt stor. Men det var bara en av dem som togs upp i eftersnacket. Onödigt och dumt var det i alla fall av Yoshi.
I övrigt var Yotún riktigt vass. Hans utveckling är en av de absolut mest glädjande sakerna i MFF i år.
Fast jag hittade faktiskt två spelare som var ännu bättre: Anton Tinnerholm och Behrang Safari!
Hemmapubliken gjorde sitt. Ett riktigt bra stöd.
MFF borde dessutom göra allt för att övertala förbundet att lägga även nästa säsongs hemmamatch mot Djurgårdens IF den 24 april.
Den 24 april 2016: MFF-Djurgården 1-0.
Den 24 april 2017: MFF-Djurgården 3-2.
Nu väntar ett Kalmar FF på bortaplan, ett Kalmar där ordet kris redan studsar i väggarna uppe i Kycklinggrytan. Och sedan Örebro SK hemma på måndag. Livet är kort, men säsongen är lång som legendariske småklubbstränaren Thomas Jernberg alltid sa när någon försökte ta ut något i förskott. Men sex poäng på de två matcherna skulle sitta perfekt för ett Malmö FF som redan presterar, men fortfarande är i uppbyggnadsfasen.
