Personlige Persson: ”Divalater får man hålla på med i Stockholm”

Det blev precis det Europatest jag förväntade mig!
El Classico i Madrid i söndags, en helt fantastisk fotbollsmatch! Malmö – Djurgården igår på stadion, en helt fantastisk fotbollsmatch!

Självklart på helt olika nivå eftersom matchen i Madrid var mellan två galacticos-lag med miljardomsättningar där spelarköp sker högst upp i näringskedjan, men inramning och upplevelsemässigt på känsloplanet är man på samma nivå. När det bjuds på fotbollsfest i den här kalibern är Stadion i Malmö helt fantastisk, och #12s tifo igår var i sig fantastiskt i sin enkelhet där hemmalagets färger fick dominera runt budskapet att detta är vårt lag, vi viker aldrig ner oss.

Heja Di Blåe!
Budskapet blev passande till kvällens utgång såklart, men jag vill framhäva att vid Djurgårdens 2-1 ökade trycket och kravställningen från läktarna… och det verkar som om laget fattade galoppen!
Egentligen tycker jag att Malmö fick sina brister synade igår. Och ett par punkter blev väldigt tydliga, och tydligast av de alla var att Lasse Nielsen INTE är uppe i den klass som krävs. Det är han som skall hålla ihop försvarslinjen, det är han inköpt för. Inte Brorsson. Brorsson skall vara där om några år, men det är faktiskt Brorsson som med positions och mer fysiskt spel som frejdar den centrala ytan, den gigantiska ytan, som uppstår bakom Lasse Nielsen när han säljer sig i duell och stötspel och lämnar Brorson ensam mot både en och två inlöpande motståndare. Och det straffar sig mot bättre och effektivare lag i Europa. Uppstyrning här Olof Persson!!

Eller flytta in Behrang Safari som verkligen steppat upp senaste matcherna, jisses vad bra han är den gode Safari.
Visst, Safari och Yotun spelar med hög risk, men är så bolltrygga att de tillsammans löser det i riktigt trånga situationer. Och när man kan spela med dessa två vänsterbenta bolltrollare på samma kant blir det jobbigt att vara motståndare. Och Yotuns form efter landskamperna i Peru går inte att ta miste på.. tack för det! Hans mål igår håller yttersta klass, och får mig att tänka på en annan gammal himmelsblå vänsterlirare med gudabenådad fot, Joseph Elanga. Kommer ni ihåg honom… det var himmel eller helvete och man kunde slita sitt hår eller älska honom. Jag känner lite samma sak för Yotun, och just nu är det såklart mer kärlek, vilket min redan tunna kalufs är tacksam för. Hans avgörande skott igår var av sydamerikansk världsklass, och förtjänar all den kärlek han fick!

Igår tycker jag även att coach Pehrsson fick sitt utropstecken efter sig när det gäller matchcoachning! Mer instruktioner under matchens gång, fler justeringar, avgörande byte med bra tajming som gav effekt och i slutänden vände matchen till lagets fördel. Bra!
Visst, han har en bra stab runt sig, men han är inte rädd för obekväma beslut vilket han visar med att sätta Sana som visat god form på läktaren ihop med, (sedan Isak i AIKs flytt till Dortmund) allsvenskans största talang, Svanberg. Beslut som MÅSTE tas, och även eventuella konsekvenser. Rykten på sociala medier sa igår att Sana tömt skåpet och dragit efter petningen. Och stämmer det kan han ”ble väck” som vi saar här i Malme. Pallar man inte trycket, skall man inte lira i Malmö FF. Här knyter man näven och ökar trycket på träningen istället. Gnällspikar och divalater får man hålla på med i Stockholm bland de andra dokusåpastjärnorna, ”Ex on the pit” kan ju passa t.ex.

En annan sak som blev synbar igår var att mot lågt stående, väl samlade och strukturerade lag krävs mer rörelse och löpningar. Jag upplevde att Malmö kändes lite bekväma under stora delar i just den här frågan, med undantag förstås, men de befann sig längre ner i lagdelarna. Däremot blev det tydligt att Mackan gillar berget och hans löpvägar och tajming runt honom. För även Mackan blev bättre när Berget kom in. Och det såg vi inte minst vid kvitteringsmålet där Berget först möter centralt och öppnar passningsvägen som leder ut till Mackan i fart, tvåfotaren som drar isär Djurgårdens försvar där Berget smyger med och låter passningen komma för att med en enkel bredsida stöta in 2-2. Smarta löpningar, kvalitativa prestationer mellan två som gillar och förstår varandra. Det bådar gott.

Djurgården blev det där testet inför Europaäventyret och kvalmatcherna till nya utmaningar. Jag tycker det visar att det är försvaret man måste jobba med. Det centrala försvaret. Annars ser det rätt spännande ut!

Robert Persson