Skånska stipendiater: ”Föreningen betyder mycket för Gärsnäs”

Pelle Mårtensson har tillbringat stora delar av sitt 37-åriga liv hos Gärsnäs AIS.
– Just nu är jag med och tränar fyra olika lag och är på idrottsplatsen nästan varje dag, säger Pelle – en av de 200 stipendiaterna från Sparbanksstiftelserna i Skåne tillsammans med Skåneidrotten.

Gärsnäs är ett litet samhälle på Österlen med cirka 1000 invånare.
I en del orter räcker det knappt för att ha en fotbollsförening. I Gärsnäs däremot, som även är en samlingsort för mindre kringliggande byar, mår idrottsföreningen bra. Sammanlagt 15 lag i seriespel är anmärkningsvärt starka siffror – inte minst i dessa tider då många föreningar i trakten tvinga slägga ner ungdomssektioner eller slås ihop med andra klubbar för att överleva.

En av anledningarna till att Gärsnäs AIS mår så bra som förening är Pelle Mårtensson – och andra personer som Pelle.
– Fotbollen har alltid varit mitt stora intresse i livet och jag har aldrig spelat i någon annan förening, jag är född och uppvuxen i Gärsnäs. Som aktiv höll jag väl på något år för länge med tanke på hur mina knän mådde, men ibland är det svårt att bara lägga av. Det blev en process under flera år. Som högst lirade vi i division fem.

Vad har du för roll i föreningen idag?
– Jag är ungdomstränare för lagen P10, P11, P12 och P13. Två av mina egna grabbar spelar i de lagen. Dessutom är jag medlem i fotbollssektionen och får därmed en inblick och delaktighet i hur allt annat bedrivs.
Och jag misstänker att du har ett civilt arbete som allt ska kombineras med?
– Exakt. Jag är maskinoperatör på ett industriföretag i Simrishamn. Det är svårt att få tiden att räcka till.
Fyra lag alltså, med träningar och matcher… Hur mycket tid tillbringar du på Gärsvalla?
– För mycket – om du frågar min sambo.
– Jag är på idrottsplatsen nästan varje dag. Även som liten grabb var jag det. Förutom att träna ungdomslaget följer jag ju även A-lagen så mycket det går.

Vad betyder Gärsnäs AIS för samhället Gärsnäs?
– Jättemycket. Gärsvalla är en samlingsplats för både ungdomar och vuxna. Det är egentligen helt fantastiskt att en sådan här liten ort har 160 ungdomar i ungdomssektionen samt herr-, dam- och reservlag. Sammanlagt har vi 15 olika lag.
Hur kan det bli så?
– Engagerade ledare. På flicksidan drog de igång för några år sedan och har ett stort upptagningsområde – det är nästan den enda klubben i trakten som drar till sig spelare.
– Sedan har vi har en bra skola, en av de största byskolarna i området, och det underlättare rektryteringen.

Att rekrytera är en sak. Att behålla ungdomarna när de kommer upp i tonåren, som de äldsta i ditt lag börjar göra, är en helt annan?
– Nog är det så. Nu väntar den svåraste delen för mig. De kommande åren blir väldigt viktiga. I högstadiet har de bästa spelarna tidigare gått till andra klubbar, andra tvingas sluta man inte får ihop lag. Det är ett stort problem och jag vill bevisa att det går att lösa.
Men hur?
– Personligen är jag övertygad om att man kan bygga upp en trivsel och sammanhållning som är grundläggande. Sedan måste man försöka uppnå så bra sportsliga mål som möjligt så att ungdomarna har motivation.
Hur upplever du att den sociala biten fungerar? Ett nutida problem är ju att folk umgås i mycket mindre utsträckning i omklädningsrum och klubblokaler samtidigt som föräldrar använder idrottsplatser som en avlämnings- och upphämtningsplats?
– Den beskrivningen köper jag fullt ut. Sedan ett par år tillbaka anordnar vi i Gärsnäs AIS bland annat läger för alla i föreningen, sover över i tält på Gärsvallen och hittar på grejer för att skapa gemenskap. Jag tror det är viktigt att få alla att känna att de är en del av samma förening.
I en del klubbar har man ”obligatoriskt samkväm” efter tidigt avslutade träningar…?
– Det kan vara ett sätt, men vi har vänt en social trend i mina lag. Jag vill gärna att vi byter om och duschar på idrottsplatsen och umgås där. Numera är det jättemånga som tar sig den tiden och har väldigt kul tillsammans. Dessutom har jag bra föräldrar i grupperna; många är på matcher och träningar – det är också viktigt.

Vad får du ut personligen av den här livsstilen?
– Jättemycket. De som inte förstår brukar fråga varför jag lägger så mycket tid på en division sex-klubb. Den simpla förklaringen är att man brinner för det, speciellt för ungdomar. Kombinationen barn och fotboll är oslagbar.
– Dessutom får man chansen att påverka samhället. Om vi stöter på problem så vill jag att mina spelare ska stå upp för varandra och stötta varandra. Det ska vara lätt att komma in i gruppen och jag blir stolt när ungdomarna tar ansvar som människor.

Hur reagerade du på beskedet att du fick stipendiet från Skåneidrotten på 10.000 kronor – där 3.000 går till föreningen?
– Det kändes jättekul såklart. Mycket hedrande. På det här sättet är det kul med uppskattning, för det är ingenting man söker normalt, avslutar Pelle Mårtensson.

Christoffer Ekmark

Läs även:

200 skånska idrottsledare prisas – här är hela listan