Skånska Stipendiater: Ulla är en veteran hos Kulladal
På Kulladal finns Ulla Persson sedan många år tillbaka, som en kugge i maskineriet har hon hand om en av de mest fundamentala bitarna av föreningslivet – caféverksamheten.
– Ja, jag har varit med här ett bra tag nu. Min äldsta son började spela i klubben 1975, så då började man engagera sig som förälder här när han hade träningar och matcher. Sen fortsatte det när mina två döttrar blev äldre och de började spela i flicklaget, och sen till sist började även den yngsta sonen efter det. Så alla fyra barnen har spelat i klubben. På så vis kom också jag in i klubben. Man började engagera sig mer och mer och sen var det väl det att det inte fanns någon som tog hand om caféet där så jag började med att hjälpa till och fixa med det, och till slut tog jag över helt och med hjälp av andra tog vi tag i och styrde upp det. Så jag har varit där nu i många år nu. Det är främst caféverksamheten jag hjälper till med, men man hoppar ju in där det behövs ibland också.
Med så många år i klubben måste det finnas en hel del fina minnen, något som sticker ut ur mängden?
– Nej det är svårt att välja ett efter så många år, det har hänt så mycket där och man har så många glada stunder med Kulladal så jag vet inte vilket som är bäst. Jag kan inte välja ett specifikt så, men där är många glada och roliga minnen att se tillbaka på.
Hur aktiv är du inom klubben nu?
-Jag är kvar som caféledare, så jag står där i cafét på vardagskvällar och helger .
Jag kommer väl stå där så länge jag orkar och så länge de vill ha mig där. Det betyder mycket för mig som person också, att få komma ut dit. Jag kommer ut och får träffa folk, får lite sällskap för egen del, så det är bara skönt att få komma dit och snacka lite med folk. Alla känner alla där ute och vi har en fin gemenskap i föreningen.
Hur kändes det när du fick reda på att du fått detta stipendium? Hade du direkt någon tanke på vad man kunde investera det i?
-Nä jag har inte pratat med någon om hur vi ska fördela det än, det har jag inte hunnit tänka på. Men jag är ju jätteglad att jag fick det. Jag vet faktiskt inte vem det var som nominerade mig men det var en kollega som berättade att jag hade vunnit. Det är bara kul att känna sig uppskattad så klart.
– Martin Sánches Grahn
Läs även: