HandbollHandbollsbloggenNyheter

Jag tvekade aldrig på att YIF skulle vända

Rubriken är naturligtvis en stor lögn. Varken efter 0-2, 1-2 eller 2-2 trodde jag på YIF i långa loppet. Speciellt inte när Borgstedt blev skadad.
Ingen trodde väl att Ystad skulle vända det här. Trots att Ystad var så otroligt nära i de två första matcherna. Eller kanske just därför?
Torskarna måste ha varit blytunga och alla som varit en del av ett lag vet om att i ett sådan situation handlar allt om psyket.

YIF hade psyket.
“Vi måste tro på det” flosklas det många gånger. Nu fick se se vad det kan betyda – att verkligen verkligen tro på det.
I YIF kan det inte ha funnits någon tvekan. Ett uns av obeslutsamhet hade kostat dem en av de tre uddamålssegrarna i vändningen som man kommer att minnas i Ystad i många år framöver.

I ett 20-tal omgångar i grundserien underpresterade YIF. Starten på säsongen kostade förmodligen Seifert tränarjobbet nästa säsong. Och jag var nog inte ensam om att ifrågasätta Kim Andersson – hans motivation och spelglädje när laget hackade.

Shame on me.

Laget höll på att missa slutspel. Laget som haussades upp så rejält innan säsongen.
Och sedan. När det väl kom till kritan. Ka-Booom!
Alla skeptiker och tvivlare (notera att jag inte skriver experter) fick en spark i skrevet med en nyslipad skridsko. Inklusive jag. Jag ligger i fosterställning, kvider lite bittert – och tackar för showen. Moralen var imponerande. Sagan charmerande. Vändningen fantastisk.

För LUGI:s del är det naturligtvis extremt bittert. Man kunde nästan se hur det blev en mental pyspunka efter Simon Jeppssons knäskada. Blickarna reflekterade plötsligt en gnutta oro – inte det desperata vansinnet. Ni vet, som hos Anders Persson. De vinröda fick slita på få gubbar och stressade för mycket när det skulle jagas ikapp under slutkvarten.

Då är frågan.
Kan Ystads IF hota IFK Kristianstad?
Uppenbarligen ska jag inte uttala mig i frågan. Men det hade varit förbannat roligt om de gjorde det.

***

Lite från höften sköt vi iväg en handbollspod idag.
Niklas Harris träffar ni här.
Vi hade kunnat snacka i ett dygn. Det blev en timme. Sorry.

Christoffer Ekmark

Relaterade artiklar

Back to top button
Close