FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Det går fortfarande att bänka Eikrem

När jag skriver det här är 19 997 biljetter sålda till söndagens MFF-match mot Östersunds FK.

Därmed är man ännu inte uppe i den unika situationen med över 20 000 sålda tre hemmamatcher i rad. Men det kommer garanterat att bli så. Kul! Och då har säsongen ändå knappt börjat.

Här är två tankar inför den heta matchen:

Nummer ett: Är Östersund lika bra som MFF säger?

I inför-snacket (kolla här) sa MFF-tränaren Magnus Pehrsson att Östersunds FK är seriens näst bästa lag. Jag har tidigare hört flera spelare säga samma sak. Att ÖFK kan vara den värsta utmanaren och att ÖFK frånräknat MFF är det bästa laget.

Överdriver man?

Både ock, skulle jag vilja säga.

Östersunds FK är ett spelskickligt, passningsdrivet och bra lag. Dessutom med en inbyggd flexibilitet och en tränare som vågar använda sig av den.

Lite som MFF, faktiskt rätt mycket som MFF. Och det är därför jag tror att det är lättare för alla i MFF att tycka att Östersunds FK är ett kanonlag. Man gillar det man ser.

Jag håller med, men bara till 80 procent. För mig är Östersunds FK ett lag som kan bli topp två i Allsvenskan – det är ju det näst bäst säger – men som inte riktigt är där än.

Om vi jämför med MFF har Östersunds FK i år släppt in tio mål. MFF har släppt in hälften så många, fem. Det är inget nytt. Förra säsongen trillade det in 46 i Östersundskassen mot 26 i MFF:s. Men håller vi oss till i år är jag övertygad om att det inte är en slump. Vågar man mycket offensivt blir det läckor bakåt. Jag tycker till exempel att Franz Brorsson, Lasse Nielsen och ibland Behrang Safari som centrala försvarare fått för lite beröm för hur de ofta lyckas lösa de mycket svåra situationer som ibland uppstår när MFF vågar gå med laget så extremt högt. Riskerar man så mycket som MFF gjorde i Borås är det nästan omöjligt för en back att vara felfri mot Elfsborg. Franz Brorsson kom ytterst nära att vara det.

Den nivån har inte Östersunds FK-försvaret än. Man har heller inte under den allsvenska tiden lyckats hitta en målvakt som kommit i närheten av att spela lika bra och stabilt som MFF:s tre senaste Johan Dahlin, Robin Olsen och Johan Wiland.

För att kompensera det underläget borde ÖFK vara bättre än MFF offensivt. Till detta säger statistiken nej. I år har MFF gjort 13 mål och Östersund 12. Förra året vann MFF den detaljen med 60-44. Närmare, men inte uppe i lika än.

Det finns även en praktisk skillnad. MFF har fler utpräglade målskyttar. Markus Rosenberg, Jo Inge Berget och och Pawel Cibicki har alla kapaciteten att hamna en bit över tio gjorde mål i årets allsvenska. Östersunds FK har en riktig måltjuv i Jamie Hopcutt och hans återkomst har gett ett rejält lyft i avsluten. Men i övrigt? Det är väldigt mycket elegans, styrka i en mot en-situationer, kvickhet och teknik. Men sedan är det ofta stopp.

Det är roligare att titta på Östersunds FK än på AIK, Djurgårdens IF, IFK Göteborg och Micke Stahres BK Häcken. ÖFK kan mycket väl komma före ett eller ett par av de lagen. Men alla? Nej. De har trots allt en del saker som Östersund inte har än.

 

Nummer två: Går det att bänka Eikrem?

Frågan är felställd. Givetvis går det att göra. Det är liksom poängen med fotboll som ett lagspel där kombinationen av spelarna ska ge bästa möjliga sammanlagda effekt. Då kan – och ska – vem som helst bänkas om det behövs.

Den korrekta frågan är; borde MFF bänka Eikrem – igen?

Med tanke på Magnus Wolff Eikrems fjorårssäsong, hans gyllene passningsfot och hans inhopp mot Elfsborg förstår jag alla som vill se honom på planen. Är han med protesterar jag inte. Men när nu MFF spelar tre matcher på åtta dagar tror jag att han istället får starta på konstgräset i bortamatchen mot Hammarby på onsdag.

Inte för att det är Norges nationaldag utan för att det passar bättre där. Han är ännu bättre på plast.

Kanske är frågan dessutom onödig.

Andreas Sundberg på Fotbollskanalen har hittat något sätt att avslöja MFF:s startelvor. Hittills har han haft rätt och mot Östersunds FK säger hans källa att det blir:

Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Lasse Nielsen, Franz Brorsson, Behrang Safari – Pawel Cibicki, Oscar Lewicki, Anders Christiansen, Yoshimar Yotun – Markus Rosenberg, Jo Inge Berget.

Men när Malmö FF på torsdagsträningen, den sista öppna, körde tre olika A-elvor var Eikrem med i två av dem:

Så här såg de ut:

Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Oscar Lewicki, Franz Brorsson, Behrang Safari – Erdal Rakip, Anders Christiansen, Yoshimar Yotún, Jo Inge Berget – Markus Rosenberg, Pawel Cibicki

Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Lasse Nielsen, Franz Brorsson, Behrang Safari – Magnus Wolff Eikrem, Anders Christiansen, Oscar Lewicki, Yoshimar Yotún – Jo Inge Berget, Alexander Jeremejeff

Johan Wiland – Anton Tinnerholm, Lasse Nielsen, Franz Brorsson, Behrang Safari – Magnus Wolff Eikrem, Anders Christiansen, Erdal Rakip, Pawel Cibicki – Markus Rosenberg, Jo Inge Berget.

Wiland, Tinnerholm, Brorsson, Safari, Christiansen och Rosenberg på samma ställe i alla. Känns som om det egentligen gäller Nielsen också (Lewicki i den första var en gardering ifall något händer). Därmed är försvaret spikat.

Och sju positioner klara. Lägger man till Berget. Cibicki och Yotun som var med i alla tre varianterna på träningen så blir den stora förändringen i Fotbollskanalens elva inte att Eikrem är bänkad, det har han ju varit rätt konsekvent, utan att Erdal Rakip är det.

Men jag står fast vid att rotationen behövs och det kan vara dags för Rakip. Och när MFF mötte Östersunds FK på försäsongsläget i Salou gjorde Oscar Lewicki en riktigt stark insats. I den matchen började för övrigt Östersunds FK bäst. Sedan tog MFF över mellan minut 15 och 60 innan man med totalt åtta byten förstörde rytmen, släppte in två mål och förlorade med 0-2.

Gillar heller inte att så många när de ser den preliminära startelvan ska primalskrika om Eikrem.

Någonstans inom mig känns det nämligen inte alls okej att alla ska debattera, kommentera och ifrågasätta att Magnus Wolff Eikrem ska sitta kvar på en bänk han i princip suttit på hela tiden när MFF på sju omgångar skaffat sig ett sex poäng stort försprång i tabellen samtidigt som de knappt höjer på ögonbrynen när en ung egenfostrad spelare som Erdal Rakip, som verkligen varit med och bidragit till den starka starten, får sitta där.

Ja Eikrem var förbannat bra ifjor. Men det har hänt lite grann sedan dess:

Erdal Rakip har tagit ett avgörande kliv.

Yoshimar Yotún har lyft sig kanske ännu mer och blivit en nyckelspelare.

Pawel Cibicki är tillbaka i en vassare version

Oscar Lewicki spelar bättre, effektivare och kvickare än ifjor.

Med både Yoshimar Yotun och Anders Christiansen på planen minskar behovet av Eikrems servar på hörnor och andra fasta.

ole1

Relaterade artiklar

Back to top button
Close