Nyheter

Österlens ess i ärmen snart redo för spel – “Jag har det där lilla extra”

Som ung kille ute på Österlen där han växte upp var han ofta och tittade på Österlens matcher när både hans syster och hans bror, numera även hans agent, spelade.
– Då drömde man, en gång kommer jag också stå här. Och nu är man där.

Men att vara nöjd är inte intrycket man får när man träffar Arben.
Jag träffar honom utanför vår redaktion och får direkt känslan av en ung seriös man med blicken fäst på en framtid inom det han älskar, fotbollen. När vi satt oss ner med en kopp kaffe för att prata talar han om glädjen fotbollen ger och har gett honom genom livet. Han är inte mer än 20 år gammal men har redan fått ta del av båda sidor av myntet inom fotbollens värld.

Uppfostrad i IFK Simrishamn, gick resan sedan vidare till Malmö City, Kulladal FF och Olympic. Från Olympic gick han sedan vidare till Ängelholm, som just då kändes som det rätta steget att ta.
Men i Ängelholm kom också Arben att få lära sig mer om vad som sker vid sidan av planen, att allt inte handlar om välpumpade bollar och nyklippt gräs.

– Det började bra i Ängelholm, man fick lära sig mycket om hur det skulle funka med förberedning inför matcher och så. Så det kändes bra till en början. Sen blev jag även uttagen till Kosovos U21-landslagsläger fyra gånger, vilket höjde mig enormt, både som person och som spelare. Jag spelade i Ängelholms U21 och producerade mycket poäng, tre mål och sju assist på fem matcher, och då fick jag träna lite mer med A-laget. Men i samband med det så kom det här kaoset i klubben, med konkurs-snacket och så. Och det påverkade ju en så klart, inte jättemycket, det kändes som det kanske påverkade de andra spelarna mer än vad det gjorde mig, jag hade bara fotbollen i huvudet. men det är klart det påverkade lite. Men det var mycket upp och ner i Ängelholm, framför allt mot slutet när man inte visste om klubben skulle gå i konkurs. Ena dagen skulle den göra det, andra dagen skulle de få in flera miljoner inom en månad, tredje dagen var det tillbaka till konkurs. Ingen verkade veta någonting, och ingen gav varken oss spelare eller våra agenter någon information.
Sen hade de väldigt många konstiga beslut, som att de tyckte att alla spelarna skulle gå ner 20 procent i lön, för att dagarna efter värva in en brasse som skulle få en mycket högre lön än de som redan var där. Det var mycket snack i kulisserna som skapade dålig stämning i laget. De flesta gav inte allt på träning, de valde att gymma istället. Sen var det vi unga killar som verkligen gav allt på träning men som ändå hamnade på bänken. I samband med detta så kom då Österlen in i bilden, och det kändes rätt från första träningen jag hade med dem.
Allt kändes rätt, det kändes simpelt och så var det ju Österlen där man kommer ifrån och är uppvuxen. Men så åkte jag på en skada på en av träningarna i Österlen, innan jag hade skrivit på något. Jag fastnade med foten i konstgräset och vred till knät och skadade menisken. Man visste direkt att det var allvarligt, det kändes. Det påverkade verkligen mig och mina beslut, jag hade andra erbjudande just nu då, från högre upp, även i Allsvenskan, men det var inte det man tänkte på då. Då tänkte man bara på att man ville spela och ha kul, och så kom den här skadan. Det var en tuff period, nu har jag inte spelat fotboll på sju månader, så nu är man hungrig, nu vill man spela. Mladen, tränaren för Österlen såg villig ut trots skadan och vi klickade redan från start. Han såg vilken potential jag hade, och vi hade flera möten innan jag skrev på, det var inte det att jag bara tog pappret och skrev under, det var mycket som skulle stämma, både för Österlen och för mig.

Rehaben har tagit sin tid, men nu är Arben på väg tillbaka. Kroppen är stark och hungern är där.
-Nu vill man bara in och visa vad man kan, att man vill högre upp.
Jag började med full träning nu förra veckan, och jag hoppas kunna spela igen om två tre veckor. Det är ju upp till tränaren också, men jag känner mig redo.

Vad Arben kan kan tillföra till ett redan välsmort Österlen är inget han hymlar med.
– Jag är en person som gillar att synas, jag vågar att utmana, komma en mot en, vara delaktig i spelet så mycket som möjligt. Jag gillar att ha boll, men är även bra utan boll, jag kommer med det där lilla extra som behövs i alla lag.

Arben vill gärna inte jämföra sig med andra spelare även om han har många förebilder.
– Klart man har förebilder, Ronaldo är min främsta. Med det finns många jag tycker om. Men jag vill ha min egen stil, jag strävar efter att bygga min egna stil med det lilla extra, jag vill inte kopiera någon annan.

Österlen som i skrivande stund ligger etta i division 2 Östra Götaland rullar på som tåget, vilket så klart gör det ännu svårare att slå sig in i en startelva.
– Det är riktigt kul att det går så bra för laget, så klart är konkurrensen där. Men det är den överallt, jag ser det bara som en positiv sak. Vi är fyra fem stycken som konkurrerar på samma plats. Men det är inte det jag tänker på. Jag tänker på att jag alltid ska utvecklas på varje träning. Jag vill bli något, och det hoppas jag alla vill som håller på med detta på denna nivån. Vi har ett riktigt bra lag, många duktiga spelare och ett bra kollektiv. Konkurrensen är stor men det är så det ska vara.

Om Österlen som klubb har Arben endast gott att säga, likt sin lagkamrat Dejan som vi pratade med för någon vecka sedan.
– Det var mycket peppande och mycket kärlek från alla, från materialare till ledning när jag skadade mig, och hela tiden här. De bryr sig om klubben och alla inom den, det märks, man får en sån glädje inombords och det vill man ge tillbaka sen på plan när kommer tillbaka. Sån sammanhållning vi har i denna klubben har jag aldrig varit med om innan.

När vi pratade med Dejan pratade vi om hur det var att ha sin bror (Mladen) som tränare, i Arbens fall så har han sin bror som agent. Men det är inget som påverkar relationen negativt, snarare tvärt om tycker Arben.
– Det är skönt, min bror förstår mig. Han vet vad jag vill och vad jag strävar efter. Och det är det som gör att jag har utvecklats på det sättet jag gjort. Det underlättar att jobba med en familjemedlem. Även om det kan vara svårt att hitta balansen mellan jobb och fritid, men vi har hittat en bra balans där jobb är jobb och familjegrejer är familjegrejer.

Hur långt kan du gå som fotbollspelare?
– Så långt som det kan gå. Jag kommer aldrig vara nöjd, spelar man bra en match kan man spela bättre nästa, spelar man ännu bättre kan man höja sig ytterligare en nivå. Det är bara att vänta och se.

– Martin Sánchez Grahn

Relaterade artiklar

Back to top button
Close