HandbollHandbollsbloggenNyheter

Skåne mot klabbet!

Vilka magnifika hyllningar av de skånska mästarlagen idag.
I Kristianstad har förberedelserna varit betydligt längre än de drygt 20 timmarna som man snickrade ihop någonting i Höör.
Mäktigt var det hur som helst. Och en sak har de båda städerna gemensamt. Handbollen förenar städerna. Människorna, företagen, kommunen. De bärande och mest vitala detaljerna för ett välmående samhälle. Jag kan som föreningsmänniska tycka att det är något romantiskt med det.

170527 Kristianstads Gunnar Stein Jonsson jublar med publiken efter att de vunnit SM-finalen i Handbollsligan mellan Kristianstad och AlingsŒs den 27 maj 2017 i Malmš. Foto: Ludvig Thunman / BILDBYRN / kod LT / 35334
Kristianstads Gunnar Stein Jonsson jublar med publiken efter att de vunnit SM-finalen i Handbollsligan.

En detalj som skiljde Kristianstad och Höör-lägret åt under lördagskvällen – och natten – var att det fanns en tydlig skillnad i hur det firades. Nebojsa Simic erkände det utan omsvep. “Det var en lättnad”. IFK har haft pressen på sig och har varit jagade i varenda match under säsongen. Spelarna har haft en oerhörd press på sig.
När de firade guldmedaljen var det mycket som släppte.
Att försvara ett guld är enormt svårt. Nu har IFK Kristianstad gjort det två gånger. Just den detaljen, att borsta av sig alla som jagar, är imponerande.

Att Ola Lindgren lyckats få laget, med så många nya spelare, att prestera på den nivån är en sylvass tränarbedrift. Eller nej. Det är en ledarbedrift.
Tränare kan vara professorer inom kvantfysiken och ta fram de bästa kombinationerna, träningsscheman och så vidare. Men bara en ledare kan plocka fram instinkten och viljan som gör det möjligt.

***

Banketten på lördagskvällen var dock stelare än en stelkrampsspruta.

Jag vet inte om ni minns tillbaka till roliga timmen i lågstadiet när  två scenrädda stackare gick upp framför klassen och mumlande drog Bellmanvitsar utan slutpoäng för att sedan får en etta i betyg.

De hade ändå varit bättre än halvfabrikaten till “komiker” som lade ett löjes skimmer över vad som skulle vara en fin stund under banketten.

***

Spelarna i H65 Höör har haft en helt annan anspänning. De har slagit underifrån och har varit den som jagat. De har tittat uppåt på Sävehof när Kristianstadsspelarna tittar neråt på Alingsås.
När de kom till Höör idag väntade 300 personer utanför sporthallen som sjöng lagets kampsång “Röda krigare”. Då kan jag erkänna att det rann en liten tår i ögat, efter att ha följt laget sedan 2012 för Skånska Dagbladet, senare Skånesport och under slutspelet som lagets “kommunikatör”.
I H65 har jag fått fantastiska vänner och bekanta inom en värld (handbollens värld) som jag relativt nyligen inte hade någon större insikt i alls.

170527 H65 Hššrs supportrar jublar efter att de vunnit SM-finalen i SHE mellan IK SŠvehof och H65 Hššr den 27 maj 2017 i Malmš. Foto: Ludvig Thunman / BILDBYRN / kod LT / 35333
Höörborna ställde upp för stadens lag.

Ola Månsson tillvaratog och förädlade någonting som Niklas Harris byggt upp sedan många år tillbaka.
Jag vill inte säga “vad var det jag sa”? Men hela säsongen har jag flaggat för att det lag av H65 eller LUGI som får ta sig an Sävehof i finalen har en jättechans.

En bra bit in i den andra semifinalen var jag helt bergsäker på att LUGI skulle ta SM-guld. Ledning med 1-0 i matcher, 19-9 i den andra och chansen att stänga igen semin i match tre.

Sedan hände det som kommer att ta dagar eller veckor för spelarna att inse vidden av. Höör är bäst i Sverige på att spela handboll – och ska spela i Champions League. Nyligen mötte de Vardars U-lag i Challenge Cup, om några månader ställs de (kanske) mot “riktiga” Vardar.

Att det är ett “låtsasår” i Champions League, som när Drott gjorde bort sig efter sin överraskande finalseger, vill jag inte tro. Dagens H65 har väl liknande möjligheter som Sävehof att ta någon enstaka poäng här och där i ett gruppspel om det nu blir så.
Frågan är om det blir mer än ett år?

Tja, varför inte!?
H65 behåller 12 av de 15 spelarna – som alla kommer att vara ett snäpp bättre. Djapanovic slutar, Ryde och Tollbring blir utlandsproffs.
In kommer Kristin Thorleifsdottir, en av landets tveklöst största talanger (från Skånela), Anna Bardis – samt en vass högersexa från Önnered – Evelina Källhage.
Jag tror att H65 kan ha ett ännu knivigare lag nästa år, även om målvaktssidan förmodligen inte är lika stark när Jannike Wiberg blir ensam förstemålvakt för att kompletteras av Gry Bergdahl från OV.
Jessica Rydes final igår skojar man liksom inte bort. Herregudimormorshimmel.

Hur som helst.
Sävehof tappar sex tongivande spelare, varav de flesta landslagsspelare.
LUGI tappar Lagerquist och Blomstrand.
Skuru – tappar flera bra namn – men får å andra sidan förmodligen en bättre tränare.
Jag skulle redan nu vilja säga att det är fullt realistiskt med H65-LUGI i en SM-final. H65 har alla möjligheter att försvara sitt guld – inte minst om man bryter från grundtanken att det är färdigvärvat och lyckas plocka in ytterligare ett etablerat namn i truppen inför CL.

Glappet mellan Sävehof och klabbet har om inte försvunnit så åtminstone starkt reducerats. Snart har vi Skåne mot klabbet!

Christoffer Ekmark

Relaterade artiklar

Back to top button
Close