FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Femte sena avgörandet en stor styrka för MFF

Att det blev MFF som bröt AIK:s evighetslånga svit utan insläppta mål var ingen skräll.

Inte heller sett till matchutvecklingen. AIK hade ett par jättechanser i början och kunde med ett tidigt mål sett till att kunna lägga ännu mer kraft på sitt redan starka försvarsspel. Men sedan var det MFF som tog över och skapade lika klara – och fler – chanser. Det borde blivit mål. Markus Rosenberg borde gjort det i friläge, Pawel Cibicki likaså, Anders Christiansen skulle satt dit skottet eller petat in bollen i mitten till då helt rene Jo Inge Berget. Med mera…

Sedan Rikard Norling hittade rätt med AIK:s defensiv har inget annat allsvenskt lag klarat att skapa lika många lägen mot dem som MFF. Felet var bara att lägena missades. De flesta avsluten träffade ju inte ens målet. MFF hade 17 avslut mot AIK:s 8. Det är stor skillnad. Men tittar man på avslut mot mål var det 6 mot 4. Det är en betydligt mindre skillnad.

Just nu har MFF bara en formstark avslutare. Han heter Markus Rosenberg och har varit lika bra hela året. De övriga har gått ner sig.

Därför var det på förhand en skräll, men till sist ingen slump, att när det avgörande 1-0-målet väl kom var det en försvarare som gjorde det. Felipe Carvalho är inte MFF:s bäste back, men han är den i särklass bäste avslutaren bland MFF:s backar! Pang, bom sa det bara när han tryckte dit bollen och fixade segern.

Att målet kom sent – i minut 90 + 3 – kan dock inte beskrivas som en överraskning. Bra lag gör mål sent. MFF har vunnit sju matcher i år. Fem av segrarna har säkrats i minut 86, 83, 91, 85 respektive 93. Det är sådant som bygger självförtroende, legender och seriesegrar. Det här sena avgörandet mot AIK blev dessutom ett bevis på att de två hörnmålen hemma mot IFK Norrköping varken förstört något av självförtroendet eller förmågan, lugnet och kraften att gå för sena segrar.

Felipe Carvalho har nu startat i tre raka matcher. Efter två godkända insatser fram till han för tidigt fått lämna planen på grund av krampkänning spelade han den här gången i 90 minuter och gjorde det bra både bakåt och framåt.

Många vill säkert ta det som ett tecken på att det varit fel att tidigare hålla honom utanför laget och börja tjata om revansch på alla kritiker. Jag hatar sånt. Det är populism i sin uslaste form.

Felipe Carvalho har under en lång tid varit för dålig både på träningar, i U21-matcher och i enstaka inhopp för att få starta. Nu har han gjort tre bra insatser i rad. Var ligger problemet med det? Att han presterar nu beror ju inte på att han varit lika bra hela tiden utan att få chansen utan att han blivit bättre. En del ligger säkert i att han lärt sig engelska och kan kommunicera, en annan del i att tränarstaben faktiskt jobbat hårt med och utvecklat flera andra spelare i laget; fått dem att förstå sin roll och uppgift. Det är inte ologiskt att man lyckats med Carvalho också. Ytterligare en del i förklaringen ser jag i att Felipe Carvalho när han kom till MFF hade alla de fysiska och tekniska kvaliteterna för att lyckas. Nu lever han upp till talangen samtidigt som han utvecklat det taktiska.

I klartext. Det han bevisat är inte att de tidigare laguttagningarna varit fel eller att han ska vara given när de skadade/avstängda spelarna är tillbaka Det han bevisat är att han efter det här är ett fullgott alternativ i truppen! Vi som kritiserat hans brister tidigare har inte haft fel. Däremot är det fel om vi inte kan se hans förbättring. Den stora förändringen är dock att tidigare var det solklart att han skulle säljas eller inte få förlängt. Det är det inte längre.

Och givetvis var det fantastiskt kul för Carvalho. Han har kämpat sig fram och upp och det är oerhört lätt att unna honom den här framgången!

I en lite mindre känslosam analys går det heller inte att förklara att MFF höll nollan med en rejält omstuvad backlinje utan att även plocka fram Johan Wilands suveräna insats, Oscar Lewickis närmast prickfria match på en ovan position samt hur mycket mer än vanligt Anton Tinnerholm och Behrang Safari la kraften bakåt än framåt.

För mig var Johan Wiland bäst i MFF tätt följd av Yoshimar Yotún! Efter det kom Oscar Lewicki och Markus Rosenberg.

Sedan är det ju alltid skönt att se att Magnus Wolff Eikrems suveräna passningsfot fungerar även utan så mycket speltid!

Bäst på plan var dock Simon Thern i AIK. Han hade drivet och inspirationen som kunde sänkt MFF.

När jag ser Thern spela så går det givetvis att bli lite nostalgisk. Men framförallt fundersam av en annan anledning än ni tror. Det finns nämligen en spelare i MFF som påminner mer om Simon Thern än alla andra, en som har samma driv mot motståndarens backlinje, samma snabbhet med boll och snart kan ha samma spelintelligens. Han heter Mattias Svanberg och sitter fastfrusen på bänken. Okej att det inte blev MFF för Thern när han återvände, men att man inte använder Svanberg heller. Vill man inte ha den typen av spelare?

Ska heller inte glömma ett berömma domaren när det är motiverat. Glenn Nyberg från Borlänge gjorde en stark match.

ole1

Relaterade artiklar

Back to top button
Close