HandbollHandbollsbloggenNyheter

Skånsk dominans i Europa

Under måndagen blev det klart vilka elitlag som fick chansen att spela Europacuphandboll.
Eller rättare sagt. Vilka som TOG chansen.

Att H65 Höör ska spela i Champions League, det vet vi. För IK Sävehof var det det enda alternativet gällande Europacupspel. EHF-cupen lockade inte det minsta.
Anledningen är enkel. EHF-cupen och Challenge Cup genererar inga som helst pengar. Det är turneringar som EHF använder för att finansiera sin egen verksamhet via föreningar som vill ha/behöver internationell rutin. På gränsen till ocker när man tittar närmre på det.
Ett nytt steg tillbaka för Sävehof hur som helst.

Istället ska alltså LUGI ge sig ut i EHF-cupen. I år hade laget otur och stötte på de blivande danska mästarinnorna Nyköping Falster i första omgången och åkte ut direkt. Men så handlar EHF-cupen mest om sparring mot bättre motstånd för tränare Dragan Brljevic som utvecklingsmässigt “hellre tränar tvåmålsspel med egna laget än spelar i Challenge Cup”.

Kristianstad HK trampar på samma stigar som H65 Höör gjorde för några få år sedan.
* Kvala sig kvar första året.
* Slutspel andra året.
* Tar chansen i Challenge Cup när tillfälle ges.
Klubbar som Skuru och Västerås tackade nej till Challenge Cup och tabellsjuan kommer säkert att må bra av detta. Ulf Schefvert har internationell rutin så det skriker om det och instinktivt känns det här helrätt för KHK.

***

Herrlagen spelar betydligt fler matcher under en säsong jämfört med damerna. 32 jämfört med 22.
Det är en förklaring till varför många klubbar tackar nej till Europacupspel. Förutom det faktum att det ger kassören sömnsvårigheter.

INGET lag valde att spela Challenge Cup (den lägst rankade turneringen). Alla lag i Handbollsligan fick chansen. Alla tackade nej. Den har jag svår att acceptera.

Att IFK Kristianstad återigen spelar Champions League borde innebära att Kristianstadsborna i större omfattning än tidigare går på matcherna.
Kristianstadspubliken har ju hyllats i omgångar, men när det “bara” kommer 4057 för att titta på Zagrebmatchen ena veckan och 5032 för att titta på Ystads IF så reagerar man ju.¨
Min insiktslösa gissning är att Kristianstadspubliken de senaste åren blivit mer intresserade utav och kunniga kring toppeuropeisk handboll. Det har Kristianstadsbladet en stor del i eftersom de skrivit så mycket om CL.

HK Malmö och LUGI tar chansen i EHF-cupen.
Det skickar ut viktiga signaler. Klubbar som vill spela, och tar chansen att göra det, i Europa blir mer attraktiva på marknaden.
Båda klubbarna har ett sponsornätverk som gör det möjligt.

Sedan tror jag inte att publiken gör större skillnad på EHF-cupen och den lägre rankade Challenge Cup. När H65 vann den senare (då fanns det dessutom fyra damcuper) fick de likväl titeln Europacupmästarinnor.
Inom Challenge Cup är det betydligt enklare att faktiskt vinna någonting.
I år vann Sporting Lissabon.
2016: Benfica.
2015: Oderhei (Rumänien)
2014: Sävehof

Ystads IF tog sig fram till gruppspel i EHF-cupen 14/15 och klarade sig riktigt bra.
Jag tror att de hade kunnat vara med och utmana om segern i Challenge Cup – men vägen dit är mest kantad av räkningar.

“Men… Men… Ekonomisk kompensation från det Svenska eller det Europeiska förbundet för sportsliga framgångar i Europa då” stammar någon kanske fram sig?
Glöm det.

Klubbarna har bara utgifter.
Det skulle vara nyttigt för svensk handboll på flera sätt om fler spelade tävlingsmatcher internationellt, men så länge klubbarna bara har mjuka värden i potten kommer det inte att locka.

Det skulle behövas ett nytt huvudsponsoravtal med öronmärkta pengar till Europacupspel som gjorde det möjligt. Det är dessutom dyrare per match ju längre ett lag tar sig i en turnering.

***

Sex av sju svenska lag som ska ut i Europa är alltså skånska.
H65, LUGI * 2, Malmö, IFK Kristianstad och Kristianstad HK.
Norr om länsgränsen är det bara Skövde som tagit chansen.

Det är USELT!

Visst, det kostar pengar.
Men säg så här. H65 Höör hade aldrig tagit SM-guld utan Europacupspel och hade aldrig knutit sig till Kristin Thorleifsdottir, USM:s mest värdefulla spelare, om de inte haft en tydlig Europacupprofil.
I princip ALLA H65-nyförvärv jag intervjuat har nämnt Europasatsningen som en anledning till klubbvalet.

Pengarna då?
Tja. Inför finalen mot Zagreb tog två av spelarna (Marie Wall och Michaela Fransson) själva upp telefonen och fick sponsorer att finansiera större delen av vad finalkalaset kostade (en bra bit över 100 000 kronor).
I ett samhälle med 15.000 invånare i kommunen.

Ursäkter från andra klubbar undanbedes.

Det enda skälet att tacka nej, om chansen kommer, är de sportsliga. Man måste ha en tillräckligt bred trupp. 32 seriematcher och Europacupspel sliter en del i ett svenskt perspektiv. Ändå kan jag känna att det spelas för lite matcher. Åtminstone jämfört med i Tyskland där man har 34 matcher i Bundesliga, plus två olika cuper och i vissa fall Champions League…

Sätt det i perspektiv med 22 matcher för damlagen. En liga som beskrivs som väldigt ojämn.

***

På tal om Europacupen.
När H65 tog SM-guld i helgen som gick så skrevs det en del om att graveringen i bucklan var felaktig. “Säsongen 17/18 stod det”.
Det är ANDRA gången som H65 får en felgraverad buckla.

På bucklan från Challenge Cup 2014 står det Issy Paris. Fortfarande!
Visst var fransyskorna stora favoriter, men knappast tre år efter slutsignalen va?

Relaterade artiklar

Back to top button
Close