FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Två speciella datum i MFF:s historia

Idag är det den 30 maj.

Det är ingen dag vilken som helst. Just det datumet 1979 spelade MFF den största matchen ett svenskt klubblag varit med i, Europacupfinalen mot Nottingham Forest i München. Efter det är 30 maj för evigt en match att plocka fram och minnas i Malmö FF.

Igår var för övrigt heller ingen vanlig dag i MFF-historien.

29 maj 1944 vann MFF med 2-1 borta mot AIK och säkrade klubbens allra första SM-guld. Det har ju blivit ett par till sedan dess…

29 maj 1980 gick MFF för första gången någonsin upp som etta i den allsvenska maratontabellen efter att ha passerat AIK.

Så 29 maj var ett bra datum att möta AIK igen.

Men nu är det som sagt den 30 maj. Här är ett par korta reflektioner om den klassiska finalen (plus lite finalfakta som någonstans borde sitta på en skylt på Swedbank stadion):

Idag är Nottingham Forest långt ifrån något storlag och ingen räknar klubben som en av de riktigt stora i Europa. Men gör inte misstaget att tro att framgången var en slump eller att Forest vid skiftet mellan 70- och 80-tal inte var ett ohyggligt bra lag.

Det här var mitt i en period då de engelska lagen dominerade totalt i Europacupen. Från 1977 till 1982 vann lag från England sex raka segrar i världens största klubblagsturnering. För att överhuvudtaget komma med var man dessutom tvunget att vara bäst i ligan. Då var Europacupen enbart öppen för mästarlagen i de olika ligorna. Och för att vinna i England var Nottingham Forest piskat att utmana och besegra ett av de bästa lagen genom tiderna i brittisk fotboll, Liverpool FC.

De årgångarna i Liverpool var grymt bra. Liverpool FC vann Europacupen 1977, 1978 och 1981 och ligan hemma i England 1976, 1977, 1980 och 1981. Men utmanades alltså av det Nottingham Forest som Brian Clough och Peter Taylor byggde upp med Peter Shilton, John Robertsson och Trevor Francis som de kanske största stjärnorna.

Ett undantag fanns det för övrigt från regeln att bara mästarlag fick vara med. Titelförsvararen fick en friplats. I 1978-79 års turnering var det Liverpool FC, som Nottingham Forest slog ut med 0-0, 2-0 redan i den första omgången på vägen mot finalen mot MFF. 1979-80 ställde Liverpool upp som mästarlag från England och Nottingham Forest som titelförsvarare. Nottingham försvarade sin titel och vann en ny 1-0-seger i finalen. Den gången var det Hamburger SV som fick stryk. John Robertsson gjorde målet. Året efter var man med som titelförsvarare igen, men hade tappat mycket och åkte ut mot CSKA Sofia.

Det var ett extremt skadedrabbat och sargat MFF som kom till spel i finalen. Krister Kristensson slutade för att fullfölja ett löfte att bli tränare i Trelleborgs FF, Bo Larsson och Roy Andersson var borta på grund av skador och på träningen dagen före matchen mot Nottingham blev Staffan Tapper illa trampad på en tå av lagkamraten Anders “Puskas” Ljungberg. Vintern 1979 var dessutom extremt snöfylld och kall. Det ar då som Radio Malmöhus ofta varnade allmänheten från att gå ut. MFF:s möjligheter att göra vettiga förberedelser på hemmaplan var starkt begränsade. Istället gav man sig ut på ett par läger och blev insnöade där också.

Alla minns att Jan-Olov Kindvall fick MFF:s stora chans att göra mål i München. Om han gjort det hade det blivit en extra krydda i något som redan var en saga. Färre kommer nämligen ihåg att han genomförde nästan hela Europacupäventyret som 18-åring.

Jan-Olov, som idag är verksamhetschef på MFF i samhället var bara 18 år gammal när han spelade alla de 720 minuterna i matcherna fram till finalen. När det var dags att möta Nottingham Forest hade han precis fyllt 19. Någon blyg tonåring var han heller inte. Han gjorde det avgörande målet i bortamatchen mot Monaco som innebar avancemang, hemma mot Dynamo Kiev gjorde han 2-0 och assisterade Tore Cervin till 1-0 och i finalen fick han alltså den där gyllene chansen. Efter tio minuters spel missade Kenny Burns en bakåtnick till Peter Shilton. Jan-Olov som reflexmässigt sprungit fram för att störa målvakten fick plötsligt ett gyllene läge. Han försökte med en lobb, som blev alldeles för kraftlös.

_ Allt hände så snabbt, möjligtvis skulle jag nickat istället, säger han nu långt efteråt.

Finaldagen var dessutom en folkfest. 68 000 åskådare var på plats på Olympiastadion. Upp mot 10 000 hade rest från Malmö. MFF Fan Club (föregångaren till MFF Support) hade chartrat ett tåg, flygplan efter flygplan från Malmö – totalt 27 – landade i München och mängder med andra tog sig dit med bil. Ute på stan kunde några av dem prata med MFF-spelarna som tog en promenad med lite sightseeing i väntan på matchen. Naturligt då, otänkbart nu när säkerhetstänket är ett helt annat.

Fakta

Nottingham Forest-Malmö FF 1-0 (1-0)

Mål: Trevor Francis (John Robertsson, 45).

Publik: 68 000

Datum: 30 maj, 1979

Spelplats: Olympiastadion i München.

Domare: Erich Linemayer, Österrike.

MFF:s lag: Janne Möller – Roland Andersson, Magnus Andersson, Kent Jönsson, Ingemar Erlandsson – Robert Prytz, Staffan Tapper (kapten), (Claes Malmberg 35), Anders “Puskas” Ljungberg, Jan-Olov Kindvall – Tommy Hansson (Tommy Andersson 82), Tore Cervin.

Tränare var Bob Houghton och på bänken utan att bli inbytta satt reservmålvakten Arne Åkesson och Mats “Balja” Arvidsson.

Nottingham Forests lag: Peter Shilton – Viv Anderson, Larry Lloyd, Kenny Burns, Frank Clark – Trevor Francis, John McGovern (kapten), Ian Bowyer, John Robertson – Garry Birtles, Tony Woodcock.

Nottinghams manager Brian Clough gjorde inga byten. Inga varningar delades ut.

Under våren hade MFF värvat Sanny Åslund, men hans övergång från AIK blev inte klar i tid för Europacup-spel.

ole1

Relaterade artiklar

Back to top button
Close