VM-drömmen lever för Österlens crosstjärna
Karriären har gått upp och ner för Filip Bengtsson, motorcrosstjärnan från St Olof.
2017 har varit ett mellanår rent sportsligt, men samtidigt en studs tillbaka efter flera tuffa smällar; både mentala och fysiska.
– Jag har funnit glädjen med sporten igen hoppas kunna köra VM igen om något år, säger ”Fillibang”.
Tomelilla 2016.
Filip Bengtsson ställde upp som dragplåster för den lokala tävlingen på Svampabanan och skulle egentligen bara sopa hem det och gå vidare med livet.
Då var olyckan framme.
– Jag trillade lite, säger Filip.
Lite!?
– Ok, det var en rejäl smäll. Det finns en nedförsbacke – ett stup – nära målfållan och när jag skulle ”ta” det tappade jag handen från styret. Styret vek sig och jag flög två-tre meter för att landa på platt mark.
Aj…?
– Först trodde jag att jag hade gjort mig riktigt illa. Men det var bara nyckelben, tre revben och en punkterad höger lunga. Dessutom drog jag sönder en muskel från ryggen till skinkan.
– Men jag har varit med om värre. Jag bröt ryggen för några år sedan….
Tidsmässigt tog det inte så långt att läka sår, muskler och ben. Tuffare var den mentala smällen.
– Jag hade haft en bra säsong innan, detta blev en skada som var droppen som fick bägaren att rinna över. Jag sade upp kontraktet med det tyska teamet trots att det fanns möjlighet att fortsätta där. Vi var överens om att jag inte skulle komma längre i min utveckling där.
Skadad och utan kontrakt med ett större stall stod Filip Bengtsson karriär på grund.
– Direkt efter skadan funderade jag på om det kanske var bäst att skita i allt. Men det efter ett tag kom jag på bättre tankar.
Filip behövde en nystart på karriären. Och fick det av en ren slump
– Jag var i Holland och skulle titta på en tävling. I närheten fanns ett team som jag kört för i något enstaka inhopp 2013/2014. Jag stannade till för att äta lunch och vi började snacka. En stund senare var vi överens om ett kontrakt över 2017.
Hur har det gått den här säsongen?
– Rätt bra. Nu kör jag inte VM och alla deltävlingar i den serien. Mitt stall har fokus har varit på det Holländska Mästerskapet.
Men du lever på din sport?
– Jadå, den går att leva på. VM är ingen intäktskälla, då är det ekonomiskt bättre köra de tävlingar jag kör om nu.
Hittills i år elva tävlingar avverkats. I början av juli avgörs den sista etappen i Holländska Mästerskapet.
– Just nu ligger jag på fjärde plats, tio poäng från pallen. Nu gäller det att försöka formtoppa för att kunna avancera i den ligan.
Hur ser schemat ut under sommaren och hösten?
– I Holland finns det två förbund. Alla de bästa kör hos ett av förbundet. Sedan finns ett mindre förbund med lite lägre klass med mindre pengar i – och den ligan leder jag. Så det kommer nog att bli fokus på det. Det blir svårt att hinna hem till Sverige.
Hur mycket större är motorcrossen i Holland jämfört med i Sverige?
– Mycket större. Nästan alla förare bor här under säsongen. I Sverige är det helt okänt för folk som inte har ett så stor intresse. Här vet alla vad det är. Det finns mer publik och mer sponsorer.
Filip Bengtsson har hunnit bli 25 år gammal i sporten som är väldigt fysiskt krävande.
När peakar man åldersmässigt inom crossen?
– Det beror på när man blir bra. Vissa är enormt bra som 15. Jag blev bra relativt sent, så man borde ha några år kvar. Han som leder VM är en bit över 30. Många ger upp lite för tidigt.
Vad har du för plan B i livet – när karriären tar slut
– Ingen aning. Jag har levt för detta sedan jag var fem år gammal.
Ditt stora mål?
– Jag har alltid velat bli en bra VM-förare. Jag körde VM-serien 2014 och 2015. Men det är svårt att ta sig in i ett team. Det är så ekonomiskt krävande. Det är drömmen, men kräver bra material och bra mekaniker.
Avslutningsvis. Ditt smeknamn – Fillibang – vad är grejen med det?
– Haha. En polare gjorde en grej utav det från en tvättmedelsreklam; Cillit Bang. Det satte sig och har hängt med…
Christoffer Ekmark
Foto: Rick Heusschen
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se