Skit samma med bra spel
MFF:s 3-3 mot Sirius kan vara en väldigt nyttig poängförlust.
Om MFF drar rätt slutsatser av den.
Här är ett par saker man kan plocka fram som leder helt fel:
MFF spelade länge en helt bländade fotboll.
MFF spelade nästan hela matchen fullständigt ut Sirius.
Precis så såg matchen ut. MFF växlade mellan att vara förkrossande överlägset och bara överlägset. Rätt slutsats av det är: Skit samma. Det blev 3-3.
Nästa sak att hänga upp sig på som leder fel är att leta individuella syndabockar. Erdal Rakip som fortsätter att tappa bollar som leder till baklängesmål, Kingsley Sarfo som spelade 1-1 med sig själv i debuten eftersom det var hans nonchalans som ledde till 3-2, Magnus Pehrsson som bytte för att ge rätt förutsättningar för det som ska komma istället för att säkra segern i matchen som pågick och så vidare.
Där blir det fel fokus eftersom huvudproblemet inte ligger på individnivå.
Det MFF omedelbart måste ta itu med handlar om attityd och identitet!
För att tala klartext. Malmö FF ska inte vara någon jävla lyxvariant av ett 70-tals-Hammarby där underhållningsvärdet förlåter poängtapp. MFF ska vinna och göra det som behövs för att vinna. Alltid.
Leka får man lov att göra när det står 5-0.
Och det handlar inte alls bara om vad det kan leda till bakåt. Nonchalans är dubbelriktad.
Det stod 1-0 för länge när det borde stått 2-0, vid 2-0 borde man gjort 3-0 innan det blev 2-1 och efter 3-1 borde man nöjt sig med det. MFF kunde ha slagit ihjäl den här matchen så många gånger. Nu kunde Sirius vackla vidare som en skendöd och resa sig. Sista halvtimmen hjälpt av att MFF började spela Futsal på stor plan istället för att se till att åtminstone 3-1-målet definitivt borde ha dödat matchen.
Där har vi både attityd- och identitetsproblemet.
Ska Sveriges rikaste och mest titel-tyngda klubb nöja sig med att samla en trupp med de individuellt skickligaste spelarna och hoppas på det bästa? Eller ska man se till att alla fattar vad som krävs för att avgöra matcher när man har chansen att göra det? Och ta säkra och stabila segrar.
Senaste gången Malmö FF vann med mer än uddamålet var mot Halmstads BK den 16 april (3-0). Efter det har MFF tagit åtta segrar med 1-0, 2-1 eller 3-2. Många av dem efter ett avgörande i slutminuterna. Det är givetvis en styrka. Men den kvaliteten måste så snabbt som överhuvudtaget möjligt kombineras med en förmåga att ta de enkla vinsterna. Chanserna att göra det har funnits där men alldeles för ofta kastats bort.
Därför ska MFF nog tacka Sirius för 3-3-målet.
Ett undre halvan-lag hade inte kunna plocka fram effektiviteten som gav 2-3 och 3-3. Sirius gjorde det bra och tog chanserna när man bjöds på dem. Behovet för MFF att rannsaka sig och se till att få bort allt trams man bjöd på den sista halvtimmen hade varit exakt lika stort om matchen slutat 3-2. Nu blir det mycket lättare att ta tag i det.
På både lång och kort sikt.
Jag köper nämligen inte alls snacket om att poängtappet inte var en bra uppladdning inför den viktiga returen mot FK Vardar på tisdag.
Tvärtom. Revanschbegäret är ett starkt vapen. Och allt MFF-spelarna förhoppningsvis lärde sig av den här matchen kan inte annat än göra nytta.
Dessutom kommer Markus Rosenberg att spela på tisdag.
………………………………
Något bra med Sirius-matchen ur MFF-synpunkt?
Oscar Lewickis insats.
Jo Inge Bergets två mål. Han vann på att forwardsrollerna renodlades.
Rasmus Bengtssons comeback. Det stod 2-0 när han byttes ut.
Andreas Vindheims första 65-70 minuter. Han kommer snart att starta fler matcher.
Johan Wilands grymma reflexräddning som stoppade ytterligare ett baklängesmål.
Kingsley Sarfo kommer att bli en tillgång för MFF. Synd bara att han fick debutera i en match där MFF prioriterade fel saker.
Tolkar bytet av Magnus Wolff Eikrem som att han är en mycket stark startkandidat på tisdag.