FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Med mer pengar har MFF blivit sämre i Europaspelet

Så var då MFF:s Europaspel säsongen 2017-18 över, nästan innan det hade startat.

Om man utgår från målsättningarna och förväntningarna var det ett gigantiskt misslyckande.

Om man utgår från spelet var det bedrövligt.

Första halvleken var okej, inte mer. Den andra var ett lågvattenmärke som inte ens marinens dykare hade kunnat hitta och inte under en enda sekvens, eller en enda sekund hade Malmö FF kontroll på situationen.

Efter 1-1 var det FK Vardars match och efter 2-1 blev det pinsamt. MFF sprang in i en vägg av bra försvarsspel kombinerat med trycket från de högt ställda förväntningarna. Ingen – absolut ingen – klev fram.

Visst, det går att leta tröstnappar.

Om Yoshimar Yotún gjort 2-0 på sitt friläge hade det blivit en helt annan match. Johan Wilands straffräddning borde gjort honom till hjälte istället för att en Vardarspelare kunde slå in returen efter att ha sprungit in för tidigt i straffområdet. Och Vardar maskade, filmade och tog till alla tjuvknep i boken.

Men Yotúns miss var inte otur, bara ett av en myriad av dåliga avslut från MFF de senaste veckorna. Straffen kom till för att MFF inte var tillräckligt bra bakåt. Och tjuvknep tillhör bilden. När MFF möter de stora kör man själv med dem.

Hålla på med sådana bortförklaringar duger inte. De döljer nämligen slutsatsen som Malmö FF-ledningen måste dra av det här misslyckandet.

2017 års upplaga av MFF är inte tillräckligt bra.

Den håller för att leda Allsvenskan med sex poäng och jag tror att det kommer att räcka hela vägen till SM-guld. Utan ett Europa-spel som kolliderar under hösten lär SM-guldet till och med säkras ett par omgångar innan seren är slutspelad.

För att bygga för 2018 och 2019 krävs det dock mer.

Just nu är inte 13 utgående kontrakt en nackdel. Det är en fördel! MFF måste våga använda Champions League-pengarna mer än hittills, leta på dyrare hyllor efter nyförvärv och komma till insikt om att Allsvenskan och det internationella cupspelet är två helt olika saker.

MFF valde vägen att prioritera tekniken, passningsskickligheten och bolltryggheten. Bli ett possessionlag som pressar högt, vågar mycket, skapar många chanser och oftast vinner även om man släpper in mål.

Det låter som en bra idé. I Allsvenskan.

För där räcker spelarna som blivit kvar efter de senaste Europaäventyren, värvats in och släppts fram från de egna leden. I de internationella matcherna krävs det ännu mer. Plus en helt annan dos av cynism, ännu mer erfarenhet och ibland ett rakare och enklare spel.

Pengarna har flödat in i MFF:s kassa. Normalt borde det inneburit att nivån på truppen höjts. Har det skett? Under det första Champions League-året gjorde spelare som Enock Kofi Adu, Emil Forsberg, Magnus Eriksson och Markus Halsti massor med nytta. Var är motsvarigheten till de namnen nu? Markus Rosenberg givetvis, men han var ju med redan då. Behrang Safari har hämtats hem, men han kunde inte vara med när det brände till. Det behövs sisu (Halsti), en stor dos elakhet (Eriksson), förmågan att ta emot och hålla i bollen hur tätt det än är (Adu) och spetskompetens i att öppna upp ett försvar (Forsberg).

Jag bedömer att Malmö FF 2014 innan CL-pengarna börjat rasa in på allvar hade ett för Europaspel bättre lämpat lag än 2017. Att det blivit så trots över 450 miljoner i eget kapital är naturligtvis ett misslyckande och något som styrelsen måste ta på sig ett ansvar för.

Truppen behöver byggas om.

Där kommer det dock att krävas en fingertoppskänsla. För bygget måste göras utan att äventyra SM-guldchansen samtidigt som i stort sett halva truppen måste bytas ut.

Överdrivet? Nej.

Hur många av de 13 vars kontrakt löper ut ska MFF lägga krut på att ha kvar i truppen nästa år också? Högst fem. Hur många har MFF en realistisk chans att lyckas behålla? Ännu färre.

Lägg till att att ett par av spelarna som faktiskt har kontrakt också borde sorteras bort och summan är uppe i halva truppen.

Hittills är två nyförvärv klara. Från U19 går det att lyfta upp ett fåtal som lärlingar Den stora boosten där kommer när U17-spelarna blir äldre. Det återstår väldigt mycket jobb för Daniel Andersson.

Malm FF måste också välja väg. För allsvensk guldstrid kan man fortsätta att spara. För att rida de dubbla hästarna nationellt och internationellt krävs det mer. Då måste Daniel Andersson också få mer pengar att jobba med. Inga gigantiska summor som äventyrar kapitalet, men kanske 25-30 miljoner mer än nu.

För ett 2016 utan Europaspel alls och ett 2017 med stopp redan i Q2 går att hantera. Men ett eller två till sådana år till och MFF lever farligt.

Relaterade artiklar

Back to top button
Close