FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Tidernas bästa MFF-värvningar

Sommarfönstret är stängt. Därför tänkte jag roa mig – och förhoppningsvis er – med en lista över MFF:s fem bästa värvningar.

Inte just nu utan från 1910 och framåt.

I jobbet med att plocka fram listan har jag utgått från två saker:

Jag har inte räknat med återvändare. Annars är naturligtvis spelare  som Markus Rosenberg, Patrik “Bjärred” Andersson och Daniel Andersson givna. Anledningen är att jag inte tycker att det handlar om riktiga värvningar. Nytt är nytt. Nygammalt är en annan sak.

Jag har även utgått från att de nya spelarna ska ha varit hyfsat etablerade i ett A-lag på relativt hög nivå och inte alltför unga när de lockades över till MFF.

I övrigt har jag vägt in en mängd subjektiva faktorer som förhoppningsvis framgår av motiveringarna.

Här är listan:

1.) Afonso Alves, Örgryte IS.

Jag tycker att han är överlägsen och håller honom som den bästa utländske spelaren någonsin i Allsvenskan.

Efter det att han lämnat MFF för Heerenveen i Holland spelade han åtta landskamper för Brasilien. Det säger allt. De tre säsongerna han spelade i MFF var han en synnerligen vital del i en fantastisk guldårgång (2004-laget)  och var seriens största artist. Han kombinerade teknisk briljans med ett bra klipp i steget och en fin skottfot.

2.) Jari Litmanen, Hansa Rostock

Ibland måste kvalitet slå kvantitet.

Den finländske giganten spelade inte många matcher med MFF, men som han spelade! I just de stunderna var han bättre än Alves och jag har bara sett en ännu vassare spelare i MFF; Bo Larsson. Jari hade en förmåga att alltid skaffa sig tid ute på planen. Hur trångt det än var kunde han ta emot bollen och göra något vettigt som nästan alltid var svårt, men såg enkelt ut. Han betydde även mycket på träningarna och hade en disciplin som överträffade det mesta. Jag har varken förr eller senare sett en spelare som tränat så mycket extra på egen hand.

Övergången i sig är också värd en tätplats. Bara att komma på idén att ta en spelare som när han var som störst var en av Europas bästa till Allsvenskan var galen. Men Hasse Borg och Bengt Madsen satt och spånade, vågade tänka tanken och via kontakter med förre MFF-målvakten Pertti Alaja – senare ordförande i det finska förbundet – fixade man värvningen.

Jari Litmanens gest att lämna tillbaka hela sign on-bonusen till Malmö FF när han lämnade var dessutom något alldeles extra. Han tyckte inte MFF haft så stor nytta av honom att det kändes rätt att behålla pengarna. Men han spelade tio matcher i Allsvenskan, gjorde tre mål och var bland annat kung i en derbyseger över Helsingborgs IF.

3.) Enock Kofi Adu, Club Brügge/Stabaek

Markus Rosenberg var bäst under MFF:s två Champions League-säsonger. Enoch Kofi Adu var näst bäst. Adu har fått för lite uppmärksamhet för sin insats i MFF.

Hans bollkontroll, höga passningsprocent och teknik gjorde nytta både nationellt och internationellt. I Europamatcherna var det dessutom han som genom sitt lugn och mod på mitten gjorde att MFF kunde andas. När det behövdes var han spelbar – han var lysande på att så fort han släppt bollen hitta en ny yta där man kunde passa honom – och han fixade det mesta. Egentligen hade han bara två problem; han kunde inte skjuta och stundtals hittade han inte den 100-procentiga koncentrationen i de “vanliga” matcherna. Men en fantastisk spelare var han och en mycket vital del i Malmö FF:s stora CL-äventyr.

4.) Nils-Åke “Kajan” Sandell, Lunds BK.

En värvning av MFF från Lunds BK måste bara vara med på listan. I “Krubban” har MFF hittat Roger Ljung, Martin Dahlin, Leif Engqvist och alltså Kajan.

Jag väljer honom för att han var mer etablerad när han kom till MFF. Han hade fyllt 24. I Malmö FF gjorde han 189 mål på 162 matcher. Ingen slump. Han var unik i och med att han gjorde fler mål än matcher i alla svenska klubbar han representerade. I landslaget gjorde han 20 mål på 20 matcher. Själv hävdade stenhårt att det var fel. Han påstod att det var 21 och att förbundet bestulit honom på ett mål.

Efter karriären blev han tränare i Malmö FF och det var han som kom på idén att flytta upp Bosse Larsson i anfallet. Resultatet; tre skytteligesegrar. Flera år senare tränade han IFK Malmö och där var han nära att föra “di gule” tillbaka till Allsvenskan 1980 i det kanske mest dramatiska sista omgången-avgörandet svensk fotboll sett med IFK Malmö, GAIS och Örgryte IS i kamp på mållinjen.

5.) Hasse Borg, Eintracht Braunschweig

Han var riktigt bra som spelare, men inte tillräckligt vass för topp fem. Att han ska med ändå beror naturligtvis på allt det övriga.

För alla otroliga värvningar, bra som dåliga. För alla försäljningar, där var facit nästan 100-procentigt. För insatserna som marknadschef, medskapare av Nätverket och allt tufft jobb som var så viktigt när Malmö FF skulle tillbaka till Allsvenskan och bli en maktfaktor igen i landets högsta serie. Hans jobb då och många år senare har fortfarande stor betydelse för den dominansperiod MFF nu är inne i.

Relaterade artiklar

Back to top button
Close