Nyheter

HIF-kollaps mot tabelljumbon

Man kan förlora med värdighet.
Och så kan man förlora som Helsingborgs IF gjorde borta mot IK Frej.

Helsingborgs IF havererade fullständigt under måndagskvällen.
Tabelljumbon IK Frej krossade HIF med 4-0 (1-0).
Helt rättvist dessutom.

Den första halvleken inleddes ändå på bra sätt av Helsingborgs IF. Hemvändaren från Östersund, Darijan Bojanic, gick rakt in i laget och bidrog med både energi och initiativrikedom. Under de första 20 kunde HIF med lite bättre skärpa fått med sig ett ledningsmål som (troligen) gett en hel annan matchbild.
Så blev det dock inte…

IK Frej arbetade sig in i matchen och Kalle Joelsson, som gjorde debut i HIF-målet då Per Hansson var sjuk, tvingades till en vass räddning för att hålla rent.
En stund senare skulle det bränna till på riktigt.
I en omställning bröt Joakim Runnemo fram och avlossade en hård utsida rakt upp i nättaket. 1-0 till Täbylaget – som var nära att utöka kort senare.
Och inte nog med det. Surprise Ralani tvingades några få minuter senare utgå på grund av skada.

HIF rätade upp spelet och var ytterst när att kvittera flera gånger om. Bojanic drog en frispark i ribban och Landgren drog en retur i stolpen. Skåningarna vann avsluten med 10-9, men låg alltså under i paus.
Och det skulle bli värre.
Efter att ha producerat en och annan halvchans i andra halvlek bjöds Frej på ett nytt smaskigt kontringsläge. 2-0 av Nsima Peter petades in hur enkelt som helst och på HIF-bänken rördes det inte på en min.
Och det skulle bli ännu ännu värre…

3-0 bombades in i krysset av Rashidi, framför ett passivt HIF, som med halvtimmen kvar var ett stenslaget lag.
Något anfall senare var det nära 4-0 och i klacken skanderades “avgå Peo”.
4-0 skulle ändå komma sju minuter innan slutet, via en frispark som gick i muren och helt ställde Joelsson i målet.

Helsingborg var – och är – ett fotbollslag i fullständig upplösning.
Ingen ledare.
Ingen krativitet.
Inget mod.
Ingen tydlig spelidé.
Inget uppoffrande.
Ingen lekfullhet.
Ingen vilja.

Ingenting.

Ropade på Peos avgång.
Ropade på Peos avgång.

Bara elva röda tröjor fyllda med medelmåttighet och ångest – och som är utsatta för fullständigt naiva och orimliga förväntningar om Allsvenskan.
När de under slutskedet av matchen förväntades springa som galningar, med hedern som sista behållning, stod spelarna på hälarna.

HIF var tvungna att prestera mot tabelljumbon.
Då blev de avklädda i ett historskt uselt bottennapp som rimligtvis lär få efterföljder i HIF:s organisation.
Visst. En poäng upp till kvaplats (kan bli omsprungna av både Trelleborg och Falkenberg under tisdagen).
Men det känns mer realistiskt att blicka neråt i tabellen. Tio poäng ner till återkvalplats – är det tillräckligt? Eller blir det som klacken ropar?
“Skånes stolthet vi ska tillbaka”
Till Söderettan?

HIF har hemmamatch mot GAIS i helgen.
Vad som händer fram tills dess lär avgöra hela säsongens öde. Finns det en kapten på den här skutan är det dags att greppa rodret.

Christoffer Ekmark

Relaterade artiklar

Back to top button
Close