FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

MFF spelar för rekord och njutning

En serieledning på 13 poäng kan söva. Men den kan också inspirera.

MFF har varit extremt tydligt med att gapet inte ska leda till att man slår sig till ro. För det första är faktiskt inget klart än och för det andra ska det satsas fullt ut även om och när det blivit klart. Det finns en säsong nästa år som man redan nu ska ta varje tillfälle att förbättra och utveckla spelet till. Och det finns rekord att gå efter.

Flest poäng för ett mästarlag sedan 16-lagsserien inleddes är 67. Det rekordet satte MFF 2010 med Roland Nilsson som tränare efter att hela tiden ha varit utmanat av HIF. Då gick det alltså inte att slappna av. I år kan MFF nå över 70. I lugn och ro.

Flest segrar i en 16-lagserie har MFF med 21, satt samma år. Åtta segrar på de återstående elva omgångarna och även det rekordet är slaget.

Minst antal förluster har Helsingborgs IF med tre från 2011. just nu har MFF en enda förlust.

Och så vidare.

På sätt och vis har MFF även sina många supportrars sinnesro att försvara. Många efterlyser spänning. Det gör garanterat ingen på MFF-läktaren. Istället njuter man av överlägsenheten och kan MFF behålla – eller utöka – försprånget kommer njutningen att vara hela hösten. Har MFF chansen att ge supportrarna den mentala massagen ska laget givetvis gå för det.

Det gäller i hög grad även lördagens match mot AFC Eskilstuna. Bojkotten av bortaläktaren har det skrivits mycket om. Anledningen också, att AFC är piss och pest och senapsgas för alla som vill värna 51-procentsregeln, föreningsdemokratin och allt som gör Allsvenskan unik på ett positivt sätt i ett europeiskt perspektiv. Men då finns det också en slutsats som mera sällan nämns och den är att AFC är ett lag som MFF inte ska förlora mot! För många hade ett poängtapp mot AFC svidit extra hårt.

Matchen är dessutom ett perfekt test på hur bra MFF är på att behålla fokus och motivation och undvika underskattning. AFC har skärpt till försvarsspelet rejält så att man kan få mer nytta av kontringsspelet man redan tidigare var bra på. Helt enkelt en mycket svårare motståndare än i våras. Men fortfarande jumbo. En klassisk underskattningsgrop att falla i.

Överhuvudtaget är programmet de närmaste nio dagarna som gjort för att MFF ska kunna behålla skärpan. Först AFC, sedan cupmatchen mot FC Trollhättan och efter det ett hett klassikermöte med IFK Göteborg.

Minnet av fjorårets insats mot Landskrona BoIS när MFF stod för ett magplask värdigt en trampolinhoppande flodhäst har inte bleknat och kommer inte att göra det heller. Därmed finns det inga marginaler alls i onsdagens bortamatch mot FC Trollhättan. Ett nytt fiasko redan i det skedet av cupen är helt enkelt inte acceptabelt och det tror jag att alla i MFF är ytterst väl medvetna om.

IFK Göteborg är en stormatch alldeles oavsett tiden på säsongen och läget i tabellen. Med över en vecka kvar till matchen är det redan sålt nästan 20 000 biljetter. Som extra krydda är Markus Rosenberg tillbaka.

En hel del talar för att det mot AFC blir samma lag som senast mot Kalmar FF, det vill säga:

Johan Dahlin – Andreas Vindheim, Lasse Nielsen, Franz Brorsson, Anton Tinnerholm – Erdal Rakip, Oscar Lewicki, Anders Christiansen, Pawel Cibicki – Jo Inge Berget, Alexander Jeremejeff.

I så fall blir det första gången i år med samma startelva två gånger i rad.

Ett bättre argument än så tror jag knappast det går att hitta mot dem som fortfarande envisas med att tro att bästa vägen till framgång är att hela tiden försöka ändra så lite som möjligt i laget som startar matcherna. Som jag skrivit så många gånger tidigare. Det var förr. Nu ligger kontinuiteten i sättet att spela och träna, tydligheten i positionerna och instruktionerna och i metoderna den sportsliga ledningen i hela klubben från U-sidan till A-laget jobbar efter. Sedan använder man truppen på bästa möjliga sätt från match till match.

ole1

Relaterade artiklar

Back to top button
Close