Alvaro Santos: ”Tacksam för att HIF är min förening”
En legend är tillbaka i Helsingborg.
Troligen för att stanna.
Alvaro santos har hittat en ny roll i Helsingborgs IF och längtar inte tillbaka till rampljuset.
När Alvaro Santos 2014 lämnade Helsingborgs IF och avslutade sin aktiva karriär flyttade han tillbaka till hemstaden Belo Horizonte för att starta en fotbollsakademi.
Den akademin har nu växt sig stabil och stark.
– Planen har hela tiden varit att återvända till Helsingborg. Jag har tillsammans med min familj haft en ständig dialog med HIF om att jag en dag skulle komma tillbaka och jobba för klubben på något sätt, säger Santos.
Med 131 matcher i den rödblå dressen under två perioder gjorde sig Santos ett namn som en av HIF:s bästa spelare genom tiderna. Hans betydelse för klubben på planen har varit enorm.
Nu är han tillbaka i en ny roll. Som ”ambassadör” – men även som assisterande tränare i U17-laget. Så småningom kommer familjen att slå sig ner i Höganäs, men bor tills vidare hos vänner.
– För två och ett halvt år sedan bestämde jag och familjen att vi skulle till Brasilien med våra barn för att umgås med resten av våra egna familjer som lever där. Vi hade inte bott i Brasilien på 15 år. Men målet var redan då att komma tillbaka till Sverige förr eller senare?
För barnens skull?
– Ja, till stor del. Brasilien har sina fantastiska sidor – men även sina mörka sidor. Efter drygt två år kände vi att det var dags att flytta till Sverige. Vi gjorde en utvärdering om vad alla ville och kom fram till att detta skulle bli bäst.
Hur går det för din fotbollsakademi i Belo Horizonte?
– Bra. Vi har olika målsättningar med den.
Berätta?
– Först och främst finns den till för att hjälpa ungdomar att bidra till samhället. Belo Horizonte är den fjärde största taden i Brasilien (5,2 miljoner invånare) med många rika – men många fattiga. Socialt är staden… inte hemsk, men det finns mycket man kan göra för att ungdomarna ska få det bättre. På akademin jobbar vi med familjefrågor. Och självklart med fotboll.
– Det handlar om att ge barn en vettig miljö att växa upp i.
Hur många barn handlar det om?
– 200 individer, från fyraåringar till 17-åringar. Barnen som går i skolan där har alla möjliga olika bakgrunder. Sammanlagt finns det åtta personer i personalen, fyra tränare och fyra på den administrativa sidan.
Hur känns det att lämna den biten?
– Det är ganska tufft och känslosamt. Inombords brinner jag verkligen för det här. Men jag kommer naturligtvis att ha kvar kontakten där.
Det har ju hänt en del i Helsingborg sedan 2014. Ny personal, ny organisation, ny stadium, ny division… Är det fortfarande samma klubb du kommer tillbaka till?
– Jadå. Det finns en identitet som inte bara försvinner, säger Santos tryggt.
– Det kommer alltid nya människor och nya spelare, men klubben är såpass stark och trots att man inte är i den högsta serien så finns det bra möjligheter att komma tillbaka. Folk bryr sig om den här klubben. Inte minst på ungdomsavdelningen finns det ett driv som jag verkligen är imponerad av och stolt över att nu vara en del utav.
– Många människor i klubben har ett stort HIF-hjärta. Peo och Chrisse som tränar A-laget gör det väldigt bra. De bryr sig fantastiskt mycket. Så ja, det är samma klubb.
Vad handlar din ambassadörsroll om?
– Med handling ska jag hjälpa HIF att bi ännu starkare i regionen. Jag är ju en person med utländsk bakgrund som lyckats här genom HIF och jag vet jag vad som krävs. Tillsammans med HIF ska vi ut till skolor och fritidsgårdar och försöka göra staden bättre. Vi ska nå ut till människor och ungdomar och möta dem där de finns – för att visa vad fotbollen ger för möjligheter socialt.
Kommer HIF att ha något utbyte med akademin eller andra föreningar i Belo Horizonte?
– Jag hoppas det. I Brasilien vill man utbilda elitfotbollsspelare – men också människor med värderingar som passar in. Visst, vi har en del stora talanger och de är förberedda på att ta ett kliv i karriren och komma utanför Brasiliens gränser. Men det är mycket som ska klaffa för att det ska bli bra.
Är det en målsättning du har – att bana vägen för någon av ungdomarna i Belo Horizonte och ge denne en karriär i HIF?
– Det skulle vara en dröm som går i uppfyllelse. Men det kräver mycket tålamod och mycket jobb för att nå dit. Jag är väldigt tacksam att HIF är min förening – en förening som öppnar dörrar för mig och min fotbollsskola.
Alvaro Santos har flackat runt i fotbollsvärlden en hel del de senaste åren. Förutom i Helsingborg har han varit i Danmark, Frankrike och en vända i GAIS & Örgryte.
– Jag är stolt och glad över att vara tillbaka. Jag jobbar, min fru pluggar och mina barn går i skola. Allt är perfekt just nu. Vi vill alla bidra till ett bättre föreningsliv i Helsingborg.
Är du lockad av tränaryrket?
-Njaaa…. Nej. Jag saknar inte jobbet i rampljuset. Det lockar mig inte att bli professionell tränare och en dag träna Barcelona. Det är en stor utmaning att träna barn och ungdomar. De flesta kan lära sig träningsbiten med fotboll, men att hantera barnen, deras drömmar, familj och livsprojekt är något mycket svårare. Det är med ungdomarna jag känner mig som en riktig tränare.
– Visst. Vem tycker inte om att bli omtyckt? Det är en fantastisk känsla när folk stannar en på gatan och säger att man gjort någonting bra på planen Men det är härligare när folk lär känna mig för den person jag är och jag försöker bli en bättre mäniska varje dag. Min främsta bedrift är att ha fått min fru att stå ut med mina brister i 15 år.
En annan roll Santos spelar är den som assisterande tränare i U17-laget.
– Den biten är väldigt kul. Jens Karlsson är en begåvad huvudtränare och en kille som verkligen ger 100 procent och är väldigt noggrann. Jag har en annan del som jag kan bidra med, men lär mig mycket av Jens i det dagliga jobbet. Det är 25 killar i laget och vi gör allt för att ge dem rätt förutsättningar.
Sedan ryktas det om att du ska göra comeback på planen också. I Hittarp i division två?
– Haha. Det stämmer. Jag har saknat att träna och spela fotboll och känner mig frisk och skadefri. Det var faktiskt min familj som började pusha mig redan för ett år sedan. Det är kul att träna med Hittarp och man är ju en tävlingsmänniska. Har jag fysik och huvud som räcker till så kan det bli comeback, men i så fall vill jag verkligen kunna bidra på planen.
Avslutningsvis. Nämn dina tre favoritplatser i Helsingborg. Du får inte säga säga Olympia.
1. Slottshagsparken vid Kärnan, när man ser över till Danmark.
2. Pålsjö skog.
3. Aldas Kafé på Rektorsgatan.
Christoffer Ekmark
Kontaktuppgifter:
Christoffer.ekmark@skanesport.se