HandbollNyheterYstads IF

Persson vill bli bättre – genom att spela mindre

En mystisk knäskada har satt YIF-målvakten Anders Persson tillfälligt ur spel.
Premiären är i fara, men förhoppningsvis inte mycket mer än så.
Och även en fullt frisk Persson kommer att få mindre speltid i år – på egen begäran.

Är Anders Persson bra är Ystads IF bra. Så brukar det vara, ofta över 55-60 minuter.
Men när YIF spelar premiär hemma mot IFK Kristianstad den 9 september är det inte säkert att Anders är med.
– Försäsongen har varit ganska bra. Jag har tränat väldigt bra och kände mig i bra form fram till två veckor sedan
Jaså?
– Då fick jag efter en tids överbelastning på ena knät så ont att jag varit tvungen att vila. Så just nu är jag lite halvskadad. Jag får behandling hos olika specialister, men har faktiskt ingen diagnos just nu. Undersökningarna pågår.
Är du orolig?
– För premiären, ja. Men inte för säsongen i stort.
Annars har du varit förskonad från skador?
– Precis. Hittills i min karriär har det inte varit några speciella skador alls. Man har kunnat köra på med småskavanker. Fram tills nu. Jag väger 107 kilo och med mycket explosiva rörelser blir det hög belastning. Till slut går något sönder.
Vad har annars varit din akilleshäl?
-Tidigare har jag sagt att om jag tvingas sluta med handboll för att kroppen säger ifrån så är det i första hand för att armarna gör för ont.
Fingrarna då? Många målvakter i din ålder kan knappt hålla i en penna utan att tejpas.
– Haha. Nej, fingrarna mår överraskande bra.

Jane Cvetkovski (ny från OV Helsingborg) och kanske även U-landslagsmannen Måns Landgren jagar speltid bakom Annders Persson.
Kommer du, när du är helt kry, att vara lika given “etta” som de senaste säsongerna?
– Nej. Men det är min egen önskan att det ska vara så. Meningen är att fler ska dela på tiden så att den som är hetast för stunden kan spela. Det kommer inte att spela någon roll om jag plötsligt bara får 10 minuter på flera omgångar eller står ensam i fem raka matcher.
Många andra klubbar pekar på vikten av att ha ett starkt målvaktspar som kompletterar varandra. I YIF har du varit klar etta i två säsonger. Vad passar dig bäst?
– Jag har provat det mesta men har kommit till det stadiet att jag bara vill vinna matcher med laget. Jag har hunnit bli 35 år och bryr mig inte om att jaga speltid, men det har ändå passat mig bra att vara etta. Hade du ställt samma fråga när jag var 25 hade velat spela själva i alla minuter för att bli så bra som möjligt.
Men det måste vara pressande att ha så mycket ansvar?
– Nja. Det i sig är en press som inte är så farlig. Om något har det slitit mentalt.
Vad är skillnaden?
– Ofta har man vetat att man måste prestera i varje match. Man måste komma upp på rätt nivå mentalt i varje match och det psykologiska spelet med sig själv kan vara krävande. Som målvakt är det mycket förberedelser och kring det finns ingen press, allt handlar om att arbeta med sig själv. Lagen måste ha en bra målvakt för att vinna handbollsmatcher. Därför har jag i omgångar tagit upp med klubben att det är bättre om två bra målvakter delar på ansvaret. Ta slutspelet i våras som exempel. Först ska man vara bra i fem kvartsfinaler. Sedan i fem semifinaler. Och sedan kanske i en final. Att vara på topp i elva raka matcher är svårt.

Handboll, Elitserien, Drott - Ystad

35 år gammal alltså. Hur svårt är det att gå upp på morgonen numera?
– Lite svårare är det, men jag ska nog klara av ett par år till i målet.
Utvecklas du fortfarande på något sätt?
– Som idrottsman och målvakt finns det alltid något att förbättra. Blir man långsammare i takt med åldern så finns det annat man kan och måste slipa på. Jag hoppas bli ännu bättre detta året.
Förra våren förlängde du kontraktet i YIF fram till 2019 och sade då att du kände att du närmat dig en landslagsplats. Är landslaget någonting du fortfarande funderar på?
– Nej. När jag kom med som reserv för ett tag sedan valde jag att tacka nej. Antingen satsar de på mig eller inte.
Är du lite bitter?
– Nej nej. Absolut inte!
– Men jag tycker att jag förtjänade någon match när jag var riktigt bra utomlands för några år sedan. Det var lite konstigt att komma hem till Sverige och först då bli uppmärksammad och aktuell för landslaget. Sedan ska det tilläggas att det var riktigt bra målvakter som hade blivit svåra att peta, Mattias Andersson och de andra…

Förra säsongen hade YIF höga toppar och djupa dalar. Hur blir det i år?
– Utmaningen blir att inte få det så och vi har pratat mycket om just det. Vi ska minska dalarna och få en jämnare formkurva. Mycket handlar om motivation och att ta varje match för sig.
Hade du svårt med motivationen ibland?
– Jag var väldigt ensam och man körde på även om man hade en dålig dag. Det var såklart inte optimalt.
Jerry Hallbäck, Magnus Lindén och Oscar Carlén är tränartrion i år. På vilket sätt påverkar Jerrys sätt att tänk handboll dig som målvakt jämfört med Sebastian Seiferts?
– Svår fråga. Jag har inte haft Jerry så länge, men Sibbe var verkligen brutalt ärlig. Brutalt!
Hur då?
– Man fick höra direkt och tydligt när man gjorde någonting bra och inte minst om man gjorde någonting sämre. Jag gillade den egenskapen. Sedan tror jag att Jerry är en mer försvarstänkande tränare.
Jag reagerar på att ni i A-truppen inte har någon riktig målvaktstränare?
– Så är det, tyvärr. Henrik Larsson, tidigare målvakt i klubben, är här ibland och fungerar som ett bollplank. Annars finns det ingen med den rollen.
Vilket är anmärkningsvärt?
– Jag håller med, men ekonomin är en viktig del och den biten har inte prioriterats. Mer expertis på målvaktsområdet kan mycket väl leda till fler räddningar under matcher. Många andra föreningar har en målvaktstränare och det kanske är det något som YIF bör satsa på i framtiden, avslutar Anders Persson.

Christoffer Ekmark

Relaterade artiklar

Back to top button
Close