HandbollIFK KristianstadNyheter

Lars Olsson om den stormiga tiden i IFK

I mars rekryterades Lars Olsson till IFK Kristianstad som ny assisterande tränare.
Föga anade Olsson han vilken prövning han skulle få redan efter några få omgångar i Handbollsligan.
– I början var alla ovana vid situationen, men det var någonting vi lärde oss att hantera, säger Olsson.

Som handbollsspelare benämndes Lars Olsson under smeknamnet “Långe Lasse kommer alltid till skott”. Som 60-talist (född 1965) var det tuff konkkurrens i landslaget (under Bengan Boys-tiden) och det var just skottet som blev hans signum.
När flytten gick från hemstaden Karlshamn 1991 väntade Elitseriespel i Växjö HF. Ett år senare lämnade för att bli proffs i tyska Fredenbeck. Karriären tog honom vidare till Spanien för att sedan rundas av i IFK Kristianstad i Elitserien 1994 till 1997. De tre sista åren som spelare avverkades i hemklubben Karlshamn och när skorna lades på hyllan kunde även 16 landskamper räknas in.
Just skottekniken är en del av hans “specialitet” även som tränare. Trots att det rent tekniskt inte var något fulländat utförande från egen sida genom alla år. Olssons sammanställning “Funktionell Skotteknik” har legat till grund som utbildningsmaterial för svenska handbollstränare.
Som tränare har karriären aldrig tagit fart ordentligt, inte i något elitlag åtminstone. Innan kontraktet skrevs med IFK Kristianstad hade han som närmsta merit någon säsong i Åhus IF.

961123 Lars Olsson (Lasse Olsson), IFK Kristianstad © BildbyrŒn (20151)(20151 )
Lars Olsson i IFK Kristianstad 1996.

Beskriv vad din roll som assisterande tränare går ut på och hur det fungerade att uppgradera den under några veckor?
– Till stor del är jag ett bollplank till Ola som är huvudtränare och jag håller i vissa träningar när inte han har möjlighet. Jag erbjuder två extra ögon och öron på matcherna. Det var inte så konstigt att ta över egentligen, folk blir ju sjuka ibland på alla arbetsplatser och då får man ta ansvaret för den biten. Lite mer planering och så vidare blir det. Jesper Larsson, som var assisterande ifjor, tog över tillsammans med mig.
Helt plötsligt kastades du in i Champions League och mot tuffast tänkbara motstånd. Hur var det?
– Det var inget “uppvaknande”. Men man går ju in i en viss bubbla. Man får vara med noggrann och så vidare – och får inte börja fundera en massa vid motgång. Börjar man göra det börjar man agera irrationellt. För min del var det inte så dramatiskt.

Kan du så här i efterhand, nu när Ola Lindgren är tillbaka, känns att det var en väldigt otacksam roll du fick?
– Absolut inte! Jag har gått in i detta för att bidra och är en del av ett stort ledarteam. Det är ingen one-man-show även om Ola är här. Vi är fem-sex man runt laget hela tiden. Men visst,det var en av de tuffaste perioderna man kunde hamna i. Laget hade kunnat förlora de matcherna ändå och då hade ingen reagerat på samma sätt på tränarfronten.
IFK hamnade i en ovanlig förlustsvit och många utifrån pekade direkt på avsaknaden av Lindgren. Uppfattade du det någon gång som förminskade – rent personligt alltså?
– Så skulle an kunna tolka det, men nej. Vissa har sagt till mig att det pratats. Men jag ser det inte så. Jag har ju ett jobb vid sidan av.

Spelarna har reagerat i media och varit självkritiska för att de inte tog ansvar nog?
– Jo, i början var alla ovana vid situationen, men det var någonting vi lärde oss att hantera – det gemensamma ansvaret. Och så knöt vi näven.
Du har ju ett civilt arbete på bank (kontorschef för två Blekingekontor) också och innan säsongen pratades det om att du inte skulle kunna hinna med att vara på alla träningar. Hur fick du ihop livspusslet?
– På kort sikt har det gått bra. Dagträningarna har Jeppe Larsson tagit, sedan har jag tagit fler kvällsträningar än vad som först var meningen. Jag har fått börja jobbet en timme tidigare helt enkelt och har som tur är en förstående fru… Jag tror att folk lyfter mer på ögonbrynen än vad jag och min familj gör.

Är tränaryrket någonting som du vill satsa på fullt ut en dag? Du är ju exempelvis tränare och överledare för det svenska pojklandslaget tillsammans med Jerry Hallbäck?
– Nja… Jag har väl haft möjligheten att göra detta på heltid förut både på dam- och herrsidan – och tackat nej. Men just nu trivs jag med att ha ett civilt jobb och möjligheten att inte “bara” tänka handboll. Samtidigt brinner jag för detta och talangutveckling och i Kristianstad får jag jobba med många av de bästa i landet. Just nu har jag en fantastisk situation och jag är inte säker att drömsituationen skulle vara att träna ett lag på heltid. Jag har smugit i vassen ett tag och så får det nog förbli ett tag till.

Christoffer Ekmark

Relaterade artiklar

Back to top button
Close