FotbollLandskrona BoISNyheter

Klubbchefen med randig dna

Det är ovana tider för Max Lundmark, 24, klubbchef i Landskrona BoIS.
För första gången under hans tid som anställd i klubben får han uppleva någonting så ovanligt som – sportslig framgång.
– Det har fått mig att förstå ännu mer hur viktig fotbollsklubben är för den här staden, säger Max.

Vissa människor präglas helt och hållet av olika föreningar.
För Max Lundmark är Landskrona BoIS är stor del av hans identitet. Pojkrummet var randigt. Studentskylten var randig. Hans dna är randigt.
– Eftersom jag växte upp i Bjärred och alla mina skolkamrater var MFF:are så blev jag nog extra mycket förknippad med BoIS. Det var farsan som släpade ner mig på IP i tidiga år, eftersom han är BoIS:re, och jag blev totalt fast direkt.

BoIS:are brukar delas in i generationer och Max Lundmark tillhör den som “frälstes” under slutet av 90-talet och början av 2000-talet
– När laget spelade i Allsvenskan 2002-2005 var jag på IP hela tiden. Men det var inte de sportsliga framgångarna då som gjorde att jag blev så fast. Det var allt annat runtomkring. Jag var på alla matcher, mitt studentplakat var på mig i BoIS-tröja inför ett derby mot MFF 2003.
Hade du någon speciell favoritspelare personligen?
– Håkan Söderstjerna! Han var nog störst. Alex Farnerud var också väldigt stor när han spelade här.

Efterhand övergick passionen för klubben till att bli ett arbete.
– Jag började att jobba här 2012. Det var Henkes sista år – och därefter har det bara gått utför… Jag började som projektledare i olika sammanhang. Efter det blev det olika roller som evenemangsansvarig, jubileums,ansvarig, kommunikationsansvarig, matchansvarig och ofta har jag varit en spindel i nätet gällande kommunikationen.
Men du har inte lirat själv?
– Nej nej, jag höll till i Bjärreds IF men kom aldrig till A-laget och lade av. Jag var inte tillräckligt bra helt enkelt.
Och nu har du “drömjobbet” som klubbchef.
– Exakt.
Vad gör då en klubbchef?
– Jag är inblandad i alla delar i de olika utskotten; fotboll, samhälle, marknad, ekonomi och medlem. Där är jag inblandad i allt och ansvarar mot styrelsen, bortsett från fotbollsutskottet. Jag är ingen sportchef som en del kanske tror.
– Sedan gäller det att hitta lösningar, som allt runt omkring när Issa Manglind nyligen blev Akademichef – han jobbar ideellt. Det är en match made in heaven som nästan är för bra för att vara sann. Han är en eldsjäl som brinner för föreningen och som redan gjort stor skillnad. Men det innebär också att jag måste engagera mig i de frågorna som han är inblandad i och göra grovjobbet kring akademin och ungdomssektionen. Issa ska lägga fokus på det fotbollsmässiga – så jag hanterar det administrativa så mycket som det går. Det är ett bra exempel på hur vi kunnat krympa den där kostymen.

Klubben har kritiserats för att ha satsat för hårt kanslibitar tidigare när budgetar har kapsejsat? Har ni tagit lärdom av det?
– Exakt, nu är den här tjänsten anpassad för verklighet. Rollen har förändrats de senaste åren och jag är inte som en klubbchef i de större klubbarna.
Förändras något om/när BoIS går upp i Superettan?
– Nej. Vi har en organisation som är anpassad för Superettan redan idag. Man har de senaste åren pratat mycket om att krypa kostymen – och den sitter ganska bra just nu. Det handlar mycket om att vara mer realistisk. Kansliet har krympt avsevärt de tre-fyra senaste åren. Därför är det viktigt att inte få hybris när/om vi går upp.

2017 har det mest handlat om segrar och snack om återtåg till eliten för Landskrona BoIS. Hur är det att för en gångs skull uppleva framgångar?
– Oerhört kul. För första gången som jag jobbar här inser vi på kansliet hur stort BoIS är för staden. Jag har “bara” varit här i fem år, men märker i samarbete med supportrar, media och sponsorer att ALLT handlar om BoIS just nu. Det är ännu större än vad jag trodde och det finns fler som är lika passionerade. När det går bra kommer folk tillbaka.
Bjärredsbo sa du förut – hur mycket Landskronabo är du nu då?
– Väldigt mycket. Jag har mycket släkt här och spenderat mina somrar ute på Ven, vid Hakens fyr ute på udden. Men min starkaste relation till Landskrona är just BoIS.

När Landskrona BoIS mer eller mindre säkrade seriesegern i division ett södra var det 4000 personer på plats på IP och såg Utsikten besegras.
Det måste ha varit första gången på länge, i seriesammanhang, som du kände igen “ditt” gamla Landskrona?
– Verkligen. Då var det puls på IP! Extra bra blev det att vi hade en drive mot skolorna i staden kring den matchen med många skolelever på plats. Jag tror att många besökare då fick en speciell upplevelse och vi skapade nog fler BoIS:are mot Utsikten än vad vi gjorde de senaste tre åren.
– Vi kanske “tappat” någon generation när det gått dåligt ett par säsonger. Nu fick många barn uppleva det bästa kring att gå på en BoIS-match. Den engelska läktaren bredde ut sig ordentligt och sådant kan få en ung kille eller tjej att tycka det är fascinerande. När jag var ung var jag lika intresserad av allt runt omkring; inmarschen, klacken, flaggorna och stämningen. Sedan gick det ju bra sportsligt också och det är härligt att nu se hur klubben tar stora steg för att komma tillbaka på den nivån, avslutar Max Lundmark.

Christoffer Ekmark

Relaterade artiklar

Back to top button
Close