FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Nästan bara bra besked för MFF

Svinkallt för alla på plats i Uppsala och en helmörk kvart i tv-soffan när CMore drabbades av strömavbrott. Men matchen mot Sirius blev ett ljust minne för Malmö FF.

2-0 var kanske i överkant efter den första halvleken. Å andra sidan var 2-0 i den andra halvleken i underkant. Så 4-0-segern var helt okej och även om jag tyckte att domaren Victor Wolf var klart godkänd i sin allsvenska debut kunde han dömt två straffar till MFF.

MFF gjorde en bra match i svårbemästrade förhållanden med hård vind på en dålig plan och det syntes inte alls den här gången att guldet redan var säkrat.

Lite berodde det säkert på att spelare som Mattas Svanberg, Alexander Jeremejeff och Fredrik Andersson fick starta. Plus att MFF reste upp med en bänk där 25-årige Oscar Lewicki hade sällskap av sex tonåringar från de egna ungdomsleden. Det kändes väldigt mycket MFF!

Två av dem fick hoppa in också. Och för 17-årige Pavle Vagic var det allsvensk debut. En sensationellt stark sådan. Han kom in i den 64:e minuten och jag var med och satte en fyra i betyg på honom. Den står jag för. Allra bäst var hans avgörande insats i det som till slut blev matchens snyggaste mål; Jo Inge Bergets 4-0.

Svanberg, Jeremejeff och Andersson tog chansen.

Fredrik Andersson höll nollan igen och agerade lugnt och stabilt. Totalt har han nu spelat fyra hela och en halv (guldmatchen mot Falkenbergs FF borta förra året) matcher och har hållit nollan i de tre senaste (de båda i år). Han har visat att han är bra nog att vara andremålvakt i MFF och beslutet i somras att ge honom ett nytt kontrakt som gäller även över 2018 var helt korrekt och jag upprepar gärna det jag sagt tidigare. Marko Johansson kan Malmö FF fortsätta att låna ut till Trelleborgs FF och de övriga unga målvakterna kan utvecklas i lugn och ro.

 

Alexander Jeremejeff tycker jag är om inte Allsvenskans, så åtminstone MFF:s, mest underskattade spelare. Han är bra, men alldeles för få fattar det. I dagens match var han en av de två bästa spelarna i MFF.

Den andre var Mattias Svanberg. Han är tillbaka på nivån då det känns som ett gigantiskt slöseri att inte kunna spela honom hela tiden. Svanis är snabb, teknisk och bra på att ta sig förbi, men han har även ett spelsinne som rätt många av spelarna man kan plocka fram just de tre plussen på annars saknar. Men det som garanterat kommer att utveckla honom bäst och mest är att han ska slå sig in i Sveriges bästa lag och har tålamodet att vänta till han gjort det.

Och det många glömmer bort är att han redan fått mer speltid. 2016 spelade han sex matcher i Allsvenskan, varav två från start. 2017 har han fått speltid i 16 matcher – tio fler än ifjor – och startat i fem. Än så länge, för det känns som rätt läge att spela honom mot Häcken också.

Ibland fuskar han lite i defensiven. Det kommer han att växa från.

En spelare till fick chansen att visa upp sig och det hade varit kul att få skriva att Bonke Innocent tog den. Det gjorde han inte. Jag vet att många när jag, och flera andra som också ser massvis med träningar och U21-matcher, uttryckt tveksamhet kring Innocents kvalitet sagt: men vänta till han får spela i A-laget, det är en annan sak.

Nu fick han det och ni fick se samma sak träningarna och U21-matcherna pekat mot. Bonke Innocent hade massvis med bolltapp, faktiskt fler tapp än bollvinster som ska vara hans stora styrka. Han var ofta felplacerad, det gick trögt i vändningarna och attackerna och nästan alla passningarna var av modellen bakåt och/eller enklast möjliga. De första 45 minuterna var han inte i närheten av en nivå man måste kunna begära av en mittfältare i MFF. Sedan startade han den andra halvleken betydligt mer lovande och blev utbytt.

Jag tänker inte döma ut honom. Det kan fortfarande bli bra. Till viss del tror jag att problemet kan bero på att han är nervös och livrädd för att göra misstag och då är det lätt att de kommer ändå. Det går också att undra om han klarar trycket att köpas in dyrt till ett mästarlag där alla har väldigt höga krav och struntar i vad han presterat tidigare. Att ha varit bra i Lilleström är ingen som helst ursäkt för en svag prestation i MFF, typ.

Är också övertygad om att alla som tycker att man ska vänta med kritiken gör honom en otjänst. Jag tror istället att det är raka besked som gäller. Signalen från MFF måste bli att “vi tror att du kan bli bra nog, men just nu är du inte det”.

Kostnaden för övergången tycker jag däremot inte har ett skit med saken att göra. För mig är det exakt samma krav på alla spelare i MFF:s trupp. För att spela ska man vara bra nog OCH göra laget bättre. Inköpt, egen produkt, dyr eller billig – strunt samma. Ett nyförvärv ska heller inte alltid bedömas efter vad de presterar det första halvåret.

Fast ibland ska de det ändå. Det är lättare att se det positiva. Carlos Strandberg har till exempel redan övertygat. Hans 2-0-mål var ett finnas på rätt ställe i boxen-avslut som MFF saknat och hans tyngd, snabbhet och målfarlighet kommer MFF att få ännu mer nytta av nästa säsong än man haft i år. Med Markus Rosenberg, Carlos Strandberg och Alexander Jeremejeff tillsammans i laget efter en hel försäsong kan det bli kul nästa år. MFF har redan i år gjort överlägset flest mål i Allsvenskan. Det kan man toppa 2018.

Relaterade artiklar

Back to top button
Close