Krönika: ”Därför lyckas BoIS bättre än HIF 2018”

Landskrona BoIS är som bekant tillbaka i elitfotbollen. Tre år i dödens dal, som division ett representerar såväl ekonomiskt som sportsligt, fick vara nog.
Frågan som redan ställs är – hur kommer laget att klara sig där?
Hur realistiska är spelarnas och tränarnas ”vi ska hela vägen till allsvenskan-snack”?
Jag skulle vilja påstå – väldigt realistiska. Jag skulle exempelvis påstå att de, i nuläget, borde vara favoriter mot HIF vad gäller vilket lag som hamnar överst i tabellen.

BoIS har nämligen:
En tydlig identitet kring sig själv som klubb och hur man ska spela fotboll med utkristalliserade roller.
En tränare som har fullt förtroende från spelare, ledning och fans.
Ett sportsligt underlag (spelare) som redan nu har visat att de kan dominera matchbilder mot lag från Superettan.
En hel stad bakom sig som älskar situationen.
Allt det där saknar dagens HIF, sjua i årets Superetta. Jag tror inte för en sekund att dagens BoIS är sämre.

Knappt hade segerjublet lagt sig på IP när diskussionerna startade. Vem ska BoIS förstärka med? Vilka stannar kvar?
Om vi börjar med vilka som stannar kvar så är det osäkert just nu – då de flesta har utgående kontrakt. Å andra sidan har exakt ALLA spelare jag pratat med varit mer eller mindre tydliga med att de vill nå högre med just Landskrona BoIS. Spelare som Egbedi och Sadat har dock kontrakt till nästa år, Zahui vill förlänga och om inte girigheten slår till från olika håll så talar mycket för att den stora majoriteten av laget blir kvar. Laget som internt beskrivs som en familj – ett viktigt värde i dessa sammanhang.
Och försvinner någon får man se det som ett läge att spetsa till truppen.

Jag vill gärna dra paralleller till Brommapojkarna.
Klubben som reste sig från sin svartaste period någonsin, från Allsvenskan och Europa League-kval till personliga spelartragedier (lagkaptenen Pontus segerström dog i cancer) och division ett.
BP satsade då på en tränare som etablerade en tydlig spelfilosofi som laget skulle anamma oavsett division. Styrelsen och organisationen blev mer affärsmässig. Man lyfte upp egna spelare i a-truppen enbart om de verkligen höll rätt nivå samtidigt som man vässade till U-organisationen (som Issa manglind nu börjat göra i BoIS). Och man trodde på vad man gjorde.

Låter inte det lite som den resa BoIS gör just nu? Från avgrunden mot toppen – med nya vindar i seglen.
Med det sagt kanske det är väl våghalsigt att tro att BoIS ska kunna vinna Superettan som nykomlingar, som BP faktiskt gjorde. Men BoIS påminner mer om de lag som de två senaste åren klarat sig väldigt bra som nykomlingar i Superettan – jämfört med de föreningar som inte klarat sig så bra.
Förutom BP har föreningar som AFC United, Dalkurd, Sirius, Östersund och kanske rentav Trelleborgs FF marscherat genom Superettan på relativt kort tid. Alla hade en tydlig spelidé och övriga viktiga värden som behövs. I TFF:s fall har det till och med gått ett år för fort sett till deras plan A.

När randigt går in i Superettan 2018 har de tränare, spelare, styrelse, sponsorer (förhoppningsvis), publik och invånare som älskar situationen. Det blåser, nej stormar, positiva vindar i vilken riktning man än går.
I Helsingborg är det precis tvärtom. Laget är tunt, organisationen svajig, tränaren extremt ifrågasatt och publiken sviker. Det är egentligen bara en hängiven grupp kärnsupportrar som verkligen stått upp för föreningen – och i retur fått halvhjärtade insatser av spelare som behövt maxprestera för att tätstrida.
Den optimala mardrömmen för HIF skulle vara att möta BoIS på bortaplan i seriepremiären. I år fick de TFF i premiären och vann inför drygt 12 000 åskådare på ett nybyggt Olympia. Ändå gav det inte den boost som hade behövts.
Om BoIS skulle få en liknande succéinledning på 2018-säsongen, en derbyseger inför fullsatta läktare och ett resultat á la 2002 (6-2), finns det fog för att prata Allsvenskan igen.

Statistik:
Så har det gått för nykomlingarna i Superettan tidigare säsonger.
2017: BP etta, Öster femma.
2016: Dalkurd fyra, TFF sjua.
2015: AFC åtta, Frej 14:e, Utsikten 15:e.
2014: Sirus sexa, Husqvarna 16:e.
2013: Östersund 10:e, Örgryte :15:e

Christoffer Ekmark