Nyheter

Möt mannen som hållt Vattenpoolarna flytande

Historien kring Vattenpoolarna och Berne Andersson i Ängelholm är en berättelse som innehåller det mesta. I motgång kämpade eldsjälen Berne på för klubbens existens och efter tre och ett halvt års kamp med kommunen har han nu äntligen fått upprättelse kring de pengar han själv fått ligga ute med för att kunna bedriva verksamheten.
– Under ungefär tre och ett halvt års tid handlar det om 350–500 000 kronor som kommunen är skyldig mig, säger Berne Andersson.
Och med syrisk hjälp verkar dessutom vindarna ha vänt för Berne och Vattenpoolarna.

Det kan ses som en Davids kamp mot Goliat, Berne Anderssons kamp mot Ängelholms kommun. Den lille, ensamme föreningsmänniskan och eldsjälen Berne Andersson som länge brunnit för och drivit vattenpoloklubben Vattenpoolarna mot jätten, Ängelholms kommun.
I tre och ett halvt års tid fick han ligga ute med egna pengar för att se till att vattenpoloklubben skulle kunna hålla sig flytande.
– Jag har fått belåna min fastighet för att få detta att gå runt, säger Berne.
Och nu har han fått rätt gentemot Ängelholms kommun som ska betala tillbaka pengarna till honom.
– Kommunen kom i ett överklagansskede med det nya badet vilket drabbade Vattenpoolarna. Då fick vi fortsätta spela våra hemmamatcher på bortaplan för väldigt dyra kostnader, vilka jag försökte få kommunstyrelsen att betala. Men jag fick ”nej” utav helt oförklarliga skäl – varför? Nu betalade kommunen pengar till en fotbollsförening som skulle flytta en och en halv kilometer bort. Då hade man gjort bort sig själva och då rev man upp detta i veckan.

Men låt oss backa bandet lite.
Historien kring Berne och Vattenpoolarnas kamp mot kommunen tar sin början 2012. Bassängen på Rönnebadet i Ängelholm, som användes till hemmamatcher och träning för Vattenpoolarna, sprack och helt plötsligt stod Andersson med 50 ungdomar och 7 landslagsspelare som inte hade någonstans att träna och spela matcher.

Ängelholms kommuns provisoriska lösning hette då ”Baljan”, en gammal Willysbutik belägen i ett industriområde i Ängelholm.
Där kunde Vattenpoolarna bedriva träning, men Baljan dög inte till något matchspel.
– Vi har fått spela våra hemmamatcher i Höganäs, Lund och Borås. Eftersom vi inte hade någon bassäng i Ängelholm blev det en del omkostnader för Vattenpoolarna.
– Tänk vilken cirkus jag haft i fem år utan bassäng… tänk om Malmö FF skulle spelat sina hemmatcher i Kristianstad? Då hade de nog rivit stadshuset i Malmö. Eller tänk om Rögle skulle spelat sina matcher i Falkenberg?

Hur mycket pengar är det som kommunen är skyldig dig?
– Under ungefär tre och ett halvt års tid handlar det om 350–500 000 kronor som kommunen är skyldig mig.

Men har ni aldrig tänkt tanken att flytta från Ängelholms kommun?
– Tankarna har varit där tidigare med tanke på att de inte förstått vidden av hur duktig jag är som idrottsledare. Men nu när man fått så mycket PR och dylikt kanske det har kommit ifatt både politiker och tjänstemän som kanske insett att ”fan, han är rätt så duktig den där Berne, vi måste hjälpa honom”. Jag tror att all medial uppmärksamhet den senaste tiden kommit ifatt dem.

Och nu verkar vindarna ha vänt för Vattenpoolarna.
I april i år flyttade klubben in i kommunens nybyggda badhus, Vattnets hus i Ängelholm.
Och det är långt ifrån allt som skett.

Då Berne 2015, av en slump, kom i kontakt med en syrisk man vid namn Hussein Abboud mötte han något av en vattenpolosjälsfrände och då fick han medial uppmärksamhet.
Med exalterat tonläge berättar Berne:
– Hussein, som jag hittade 2015 av en ren slump i Tingsryd, har varit syrisk landslagstränare i vattenpolo. Jag som kämpar så hårt och brinner för denna sporten hittar Hussein som brinner lika mycket för sporten! Då gjordes ett YoutTube-klipp med mig och Hussein i Borås. På tio dagar hade klippet på oss visats över en halv miljon gånger! Då ringde TV4 mig och då var jag med i Nyhetsmorgon och pratade om vattenpolo och integration.

Hussein och du, hur kom ni i kont…
– Jag har varit med i Barnkanalen också, Amigo Grande! Vet du vad det är? Jag kom även tvåa i TV4:s Eldsjälsgala 2013 och P4 har gjort en dokumentär!
– Allt gör jag för att profilera sig och visa upp denna sporten som är så udda. Det är just det jag försöker göra, att lyfta sporten.

Kontakten med Hussein kom alltså av en slump. Det var via Husseins son som kontakten upprättades.
– Hans son, Moulhamn Abboud, studerade på Halmstads högskola och vi tog kontakt med varandra. Han satte sig på tåget ner från Halmstad men innan vi skulle mötas upp sa han ”jag vet ju inte vem du är eller hur du ser ut, Berne?”. Då svarade jag ”det är inga problem, jag tar på mig en vattenpolomössa och möter upp dig på stationen”, då hittade han mig. Han var här och tränade med oss i stålbaljan. Men jag fick skjutsa honom hem till Halmstad för det satt fast ett godståg på Hallandsåsen. Det var nog min bästa bilresa på länge.

Med sina två systrar och sin mamma hade Moulhamn flytt kriget i Syrien och tagit sig till Sverige under 2012. Två år senare anlände även Moulhamns pappa till Sverige och Tingsryd.
– I bilen berättade han att hans pappa varit landslagstränare i Syrien och internationell domare och att Moulhamn själv spelat i landslaget i Syrien. När jag åkte hem trodde jag inte det var sant, jag trodde det var en dröm som uppenbarat sig. Idag tränar Hussein alla ungdoms- och seniorlag och har flyttat hit. Han bor mellan Höganäs och Ängelholm. Vi gör allting tillsammans!

Hussein Abbouds intåg i Vattenpoolarna har gjort att klubben nu skördat framgångar.
– Efter påsk har följande hänt: vårt duktiga 04-lag ställde upp i en cup i Eriksdalsbadet i Stockholm som är nordens största vattenpoloturnering och vi gick obesegrade genom den. Efter midsommar ställde våra syrianska landslagsspelare och våra juniorer upp i SM-veckan i Borås och vi blev fyra i SM-veckan efter att förlorat bronsmatchen mot Hellas från Stockholm med 1–0. Det var helt fantastiskt!

Berne fortsätter:
– Nu i oktober var jag och Hussein nere i Dortmund med våra syrianska landslagsspelare och tillsammans med fyra stycken, två från Holland och två från Tyskland, som också flytt ifrån Syrien och varit med i det syriska landslaget. Vi blev trea i den turneringen utav åtta lag. Nu i helgen spelade vi Novembercupen i Höganäs som är en av norra Europas största turneringar för ungdomar. Vi hade 200 ungdomar från Danmark, Tyskland, Sverige och Finland. Vi blev bästa klubben i hela turnering! Vi hade en förstaplats och en tredjeplats. Vårt 04-lag har inte förlorat en enda match under 2017!
– Jag hittade honom och hans son och utan deras hjälp hade vi nog inte orkat få ihop ett seniorlag.

Du har en del att tacka dem?
– Ja det har jag! Och de har en del att tacka mig för då jag hittat praktikplatser och jobb åt dem.

Om vi blickar framåt lite. Hur ser det ut då?
– Nu tränar vi stenhårt med våra juniorer och seniorer för att ställa upp i svenska cupen den 8–10 december i Stockholm. Det känns fantastiskt att nu kunna få spela våra hemmamatcher i Ängelholm efter fem års tid.

Men en sak har vi inte gått igenom Berne. Varför blev det vattenpolo?
– 1996 började min son, som då var åtta år gammal, spela vattenpolo. Han gick med en kompis till Ängelholms gamla simhall och han blev helt fast. Han blev jätteduktig och då frågade tränaren, vars pojke var lika gammal som min, mig om jag ville hjälpa till som team-ledare och hålla i alla trådar runt omkring. Vi blev ett radarpar. Min son blev så duktig att han blev uttagen i alla fyra landslag från pojk, ungdom till junior. Jag var själv med som team-ledare i svenska landslaget på ungdomsnivå. När jag stod där i landslagsdräkten och fick höra svenska nationaldräkten och dessutom ha min son med i laget – ja, då är det lite speciellt. Då kommer det ifatt en på något sätt. Det gör det faktiskt. Det är speciellt att ha sin son med när man stod där som ledare själv.

Men sonen fick annat att göra och lade av med vattenpolon.
– Han träffade tjej och skaffade familj och så. Men vattenpolon fångade hans pappa och nu är det en del av mitt liv.

Och nu är Berne alltså fast i den sport som hans son drog in honom i. Detta trots att han inte, förutom vid ett tillfälle, spelat själv.
– Jag har spelat en helg i hela mitt liv! Vi vann två matcher i Norge och vi förlorade några. Det var sex ungdomar som inte kunde delta så jag och min tränarkollega fick ställa upp. Så kan det bli!

Med tanke på allt strul som varit med Vattenpoolarna genom åren – du känner aldrig att du tagit dig vatten över huvudet och övervägt att ge upp?
– Nej, det har jag faktiskt inte. Jag har tyckt synd om mina ungdomar som tränar fyra gånger i veckan och kämpar. Varför ska detta gå ut över dem? Att kommunen strular? Nej, det tycker inte jag. Jag har gett mitt allt och nu ger detta frukt och ungdomarna har fantastiskt roligt. Vi gör detta tillsammans! Jag har gjort detta för barnen och ungdomarna, istället för att de ska hamna i utanförskap. Det är viktiga bitar, svarar en uppbrusad Berne.

Men den viktigaste kampen för Berne har varit kampen mot den kommun han bedriver sin verksamhet i – Ängelholm. Men trots att han vunnit kampen om att de pengar han lagt ut å föreningens vägnar är han fortfarande inte, på långa vägar, klar med kommunen.
Det finns fler problem och frågor att ta tag i.
– Det finns det faktiskt! Nu ska jag jobba med hallhyrorna. Nu håller man på att differentiera om dem. Vår klubb, som ett vattenpololag betraktat, betalar en banhyra vilket är helt felaktigt! Det ska en simklubb göra, men vi är en vattenpoloförening och vi spelar på helbana. Vi ska betala en planhyra. Min kommun är inte helt med i matchen.

Vid sidan om Vattenpoolarna, som han beskriver som ett heltidsjobb, arbetar han inom ventilationsindustrin. Och har man två jobb, då får man prioritera.
– Det är planering som är A och O! Mycket plock och pyssel och ibland sover jag bara 3–4 timmar om nätterna, men jag klarar mig på det. Jag vet att det är imponerade!

Men det har varit skönt att få en hjälpande hand i Hussein, som nu bedriver mycket av träningen?
– Det finns inget bättre, så är det!

Och med allt det bagage som nu ligger i Vattenpoolarnas ryggsäck ser framtidsvisionerna för klubben bättre ut än på länge. Åtminstone om man frågar eldsjälen Berne.
– Detta är en helt galen story, den finns inte på kartan! Det är helt vilt alltså. Och detta är bara början till något helt nytt. Jag har satt som målsättning att vi ska vara bäst i Sverige till 2020. Allt är möjligt! Inget stoppar Vattenpoolarna nu längre, avslutar Berne Andersson.

Rasmus Hansson
Foto: Christoffer Ekmark

Relaterade artiklar

Back to top button
Close