HandbollNyheter

Hanna Blomstrand om kullagerfinten, tårarna och grönkål

Hanna Blomstrands lämnade LUGI och Sverige “för att se hur långt det gick att komma inom handbollen”.
På ett halvår har hon etablerat sig som en nyckelspelare i det danska mästarlaget København Håndbold och i det svenska landslaget.
Kattungen från Höör har blivit en av handbollsvärldens mest fruktade tigrar.

För ett år sedan fräste Hanna Blomstrand fram i SHE. LUGI:s högernia bar fram sitt lag till enorma framgångar i seriespelet och först i finalomgången förlorades förstaplatsen i serien till Sävehof.
Blomstrand var en stor anledning till det och även om slutspelet inte blev vad hon tänkt sig, förlust i semifinalen mot moderklubben H65 Höör, så hade utländska klubbar för länge sedan insett vilken potential som den stora lilla spelaren hade. Aktade klubbar runt om i Europa ville ha “Blommans” underskrift på sitt kontrakt.
Köpenhamn var den som fick den.

Grundtanken var att matcha in Blomstrand sakta men säkert.
Så blev det inte.
Köpenhamns landslagsspelare på högernio, Anne Cecilie de La Cour, blev gravid och den andra högernian fick problem med ett knä. Blomstrand fick betydligt mer ansvar än vad hon hade förväntat sig – och tog chansen.

Ni leder serien med 9-0-2 på elva matcher. För din del har det blivit 29 mål på elva matcher, fyra i den interna skytteligan. Det måste du ändå vara nöjd med?
– Oj, det känns just nu som en evighet sedan vi spelade i danska ligan. Det har varit en häftig och krävande höst med ett nytt lag och nytt språk.
Nytt språk? Danskan borde väl inte vara någa problem?
– Det skulle man ju kunna tro… Jag förstår dem – men de förstår inte mig. När jag pratar danska blir de andra tysta. Men det ska bli bättre.
Förstår du vad expiditerna säger i kassan när man ska betala och hur mycket växel man får tillbaka?
– Jadå.
Wow. Hur säger man 75 på danska?
– Halvfjerds, eller vänta… Femoghalvfjerds!
Otroligt övertygande!
– Tack tack…

Under 2018 väntar gruppspel i EHF-cupen. Ni ställs mot Vipers Kristiansand, Handball Club Lada och Issy Paris. En av de hårdaste grupperna…?
– Ja, det blir väldigt många bra matcher, så får man se det. Köpenhamn har aldrig spelat i Europacupen tidigare så bara att vi tog oss dit var stort. Många häftiga matcher blir det och vi kan säkert vinna över alla lag – men även förlora mot dem. Paris ska bli extra roligt.

Du är ju inte ny i landslaget, men i årets VM tog du för dig på ett annat sätt än tidigare. Den där skillnaden nu mot då i det sammanhanget, utgörs den utav självförtroendet du fått i Köpenhamn tror du?
– Intressant fråga. Till viss del, men det är nog inte bara självförtrende. Jag har ju haft 1,5 år på mig att hitta min plats i landslaget, det har såklart gjort sitt. Sedan har jag kunnat utveckla min snabba handboll i Danmark. När man lever proffslivet och lägger ner mer träning på heltid så får man dessutom en annan mentalitet. Jag har fått chansen och ska ta den och är nöjd med det jag gjort i landslaget när jag väl spelat.

Med lite distans till turneringen och nu när du lämnat “bubblan” – är du någonstans nöjd med resultatet ni fick som lag, det vill säga fyra?

– Hmmm… Jag är nöjd och kommer att vara ännu mer nöjd om någon månad. Besvikelsen satt ändå i några dagar efteråt eftersom vi var så nära medalj. Inte många, förutom vi själva, hade bettat på att vi skulle sluta bland de fyra främsta i VM. För det är jag stolt och glad.

Det som borde varit 23-23 i semifinalen mot Frankrike dömdes bort. Du gjorde en kullagerfint, fransyskan tappade balansen och föll – och så blev du avblåst för stürmerfoul. Hur ser du på den situationen nu i efterhand?
– Alltså… Jag har valt att inte kolla på den, för det är inte lönt. Jag tycker såklart att det är en felbedömning, men man får skylla sig själv. Det låg i luften och jag hade tagit två-tre stürmers själv i försvaret i samma match. Jag borde varit smartare, men det är ju min spelstil. Det finns många andra situationer från Frankrikematchen som jag är mer besviken över.

Efter segern i kvartsfinalen mot Danmark kablades det ut bilder på dig, storgråtandes, efter att du fått priset som Sveriges bästa spelare. Du såg helt tagen ut?

– Jag var bara så trött – och glad. Där och då blev vi ju historiska och att vara en del av laget, och att vara bidragande, var sådan enorm lycka. Man ville bevisa att man hör hemma i de här sammanhangen och man får ju inte hur många chanser som helst. Lite lättnad var det, men mest av allt var det enorm glädje.

LUGI:s tränare Dragan Brljevic har besrivit dig (och Anna Lagerquist) som en kattunge utanför planen – och som en tiger på planen. Köper du det och hur svårt är det att gå in i “tigerrollen”?

– Jodå. I VM är det inte så svårt att komma in i tiger-mode, det kommer av sig själv. I LUGI var jag också ganska bra på det. Men det är inte ofta man kör fulspel. Det är fair play som gäller och då måste man bidra själv. Jag motiveras av att vinna och är man en tiger på planen så vinner man oftast.

Hur ska du fira jul och nyår?
– Nyår blir det lugnt. Vi har två träningar den 1 januari… Till jul blir det avslappning med familj och vänner.
Det bästa på julbordet är…?
– Grönkål.
Såja! Med grädde i?
– Japp, mycket grädde – och grönsaksbuljong. Det blir inte bättre än så.

Christoffer Ekmark

Relaterade artiklar

Back to top button
Close