HandbollHandbollsbloggenHK Björnen

Allvarligt, hur svårt kan det vara?

Ibland har man sina svaga stunder.
Och ibland är man bara rakt ut korkad.
När jag häromkvällen sa till sambon: “Jag har en idé, lyssna på det här” kändes skepsisen tydligt innan jag ens hunnit berätta vad det handlade om.
Det här är en gränslöst dålig idé – likväl ska den bestämt genomföras. Ungefär som Melodifestivalen.

Allt började i samband med derbyt mellan Tomelilla och HK Björnen.
Med inte allt för ödmjuk självbild kritiserade jag en del av atleternas fysiska förutsättningar och yppade för en av spelarna något i stil med “Allvarligt, hur svårt kan det vara”
Well. Det är det jag ska ta reda på.

De flesta av er som läser detta har någon gång spelat handboll. Sannolikt i många år.
Jag har det inte.
Jag räknar inte in en pojkår i BK Heid som tolvåring som slutade med att jag som högerhänt och spänstös fick spela högersexa i ett lag där alla var ett eller två år äldre.
Dessutom har jag numera en bruten handled som kajkar.

I sommar fyller jag 40.
Innan dess SKA jag spela en handbollsmatch. Även om det så bara är i en minut i division fyra. Bucketlist-stylée.
Därför kommer jag på torsdag att göra min första träning i HK Björnen.

“Nej, det ska du inte” var min sambos uppmuntrande ord.
“Du kommer att dö” förklarade min vän Lasse Eklöv.
“Det är aldrig för sent att spela handboll” ljög Anna Johansson med ett leende.
Anna har jag förresten tränat stürmerfouls med.

Så.
Nu måste jag rota fram gymkläderna. De användes senast när… Jag tror att Macarenadansen fortfarande var modern?
Och hitta ett gym.
Och faktiskt gå dit.
Men… Allvarligt? Hur svårt kan det vara?

Det blir ni snart nog varse om. Skånesport ska nämligen göra en videodokumentär kring dårskapen.
Allt vi behöver är en sponsor, så jag ska kolla med några begravningsbyråer eller kanske Carléns försäkringsföretag för idrottsinvalider. Ni kan följa projektet på vårat twitter- och instagramkonto.

Vi hörs.
Eventuellt.

Christoffer Ekmark

Relaterade artiklar

Close