BloggarNyheterOles MFF-blogg

MFF-laget byggs även i tävlingsmatcher

Gefle IF borta. Då har MFF knappast råd att förlora om laget ska avancera i Svenska Cupen. Definitivt inte om man ska bli en av de fyra bästa gruppettorna och få hemmaplansfördelen i kvartsfinalen.

Då gör Magnus Pehrsson två byten i segerelvan från den första omgången mot Dalkurd och låter bli att sätta in Markus Rosenberg, som nog hade kunnat spela om det behövts.

Konstigt? Nej.

Markus Rosenberg fick en känning i ankeln på fredagsträningen. Då finns det flera saker som talar emot att chansa med att låta honom spela.

Mest att sådana chansningar bara ska göras vid enstaka undantagstillfällen. Inte i omgång två av tre i Svenska cupens gruppspel och inte med både Carlos Strandberg och Alexander Jeremejeff tillgängliga. Rosenberg skulle spelat om han inte fått smällen på träningen och det var först när han kom in mot Dalkurd som Malmö FF kunde förvalta sitt övertag och vinna matchen. Men det här är snarare ett utmärkt tillfälle för Strandberg och Jeremjeff att visa att de kan bättre än de visade då. Vilket dessutom behövs om teorin att MFF kan rotera mellan tre högklassiga anfallare ska stämma även i praktiken.

Det är inte det samma som att säga att Rosenberg inte fortfarande är nummer ett – för det är han – utan en nödvändighet om MFF ska klara säsongen med bara tre renodlade anfallare i truppen. I snacket efter dagens träning framgick det ganska tydligt att det är Pavle Vagic som Magnus Pehrsson just nu ser som det fjärde anfallsalternativet i truppen. Jag tror att det är en roll Vagic på sikt mycket väl kan göra succé i, men än så länge är han ung, lärling och mittfältare.

Att Ramus Bengtsson spelar istället för Franz Brorsson trots att Brorsson var en av de allra bästa MFF-spelarna mot Dalkurd och att Andreas Vindheim går in istället för Eric Larsson, som också gjorde en bra match senast tror jag ska ses som ett sätt att ytterligare stärka konkurrenssituationen i truppen. Magnus Pehrsson vill helt enkelt i det här skedet på säsongen prioritera att boosta spelarna som just nu är precis bakom startelvan och ge dem chansen.

Tre etablerade spelare slåss om två mittbacksplatser. I utgångsläget är Lasse Nielsen och Rasmus Bengtsson strax före Franz Brorsson. Då ska Brorsson ha minst en match i gruppspelet. Den fick han mot Dalkurd.

Tre etablerade spelare kan sägas ingå i valet för de två positionerna på högersidan. I utgångsläget känns Eric Larsson och Sören Rieks lite före Andreas Vindheim. Då ska Vindheim ha minst en match i gruppspelet. Den får han nu mot Gefle IF.

Efter träningen idag pratade jag med Andreas Vindheim (den artikeln kan ni läsa här). Då framgick det tydligt att han ser kampen mellan Larsson och honom som helt öppen. Det ska han göra, att stärka honom i den uppfattningen kan bara gynna laget som helhet och det behövs dessutom lite press även på Rieks. Både Larsson och Vindheim kan ju ta steget upp i planen. Man kan flytta över folk från vänsterkanten, men det är bättre att pressen kommer från spelare som redan spelar på högersidan.

Åtskilliga tycker säkert också att jag har fel när jag säger att Franz Brorsson och Andreas Vindheim är de som i februari 2018 är precis utanför den bästa elvan. Inte minst Brorsson och Vindheim själva! Exakt det ska de tycka. Mot Dalkurd visade Brorsson att det i alla fall går att ifrågasätta Bengtssons och Nielsens platser. Det hade varit perfekt om Vindheim kunnat gå in och göra samma sak nu.

Det här med tre som slåss om två platser är förresten extra intressant!

MFF har genom att skära ner antalet etablerade utespelare i truppen och satsa på lärlingar i praktiken fått gå ifrån två man på varje plats-principen. Om man delar upp truppen i mittbackar, centrala mittfältare, anfallare, högersidan och vänstersidan ser det just nu ut så här om man tittar på de etablerade spelarna:

Mittbackar: Lasse Nielsen, Rasmus Bengtsson, Franz Brorsson.

Centrala mittfältare: Oscar Lewicki, Fouad Bachirou, Bonke Innocent.

Anfallare: Markus Rosenberg, Carlos Strandberg, Alexander Jeremejeff.

Högersidan: Eric Larsson, Andreas Vindheim, Sören Rieks, avstängde xx.

Vänstersidan: Behrang Safari, Egzon Binaku, Arnor Ingvi Traustason, Mattias Svanberg.

Eftersom xx ska ha spelat sin sista match för MFF är det bara på vänstersidan som man har fyra etablerade spelare.

Om det kan man göra två påpekanden:

1) MFF menar allvar med att lärlingarna är med i truppen för att konkurrera och inte bara fylla ut platserna.

2) I utgångsläget kämpade nio spelare om sex platser i centrallinjen och åtta om fyra på kanterna. Efter det har två saker hänt som MFF inte kunde förutspå. Nyförvärvet xx diskade sig själv från att få bära MFF-tröjan och Bonke Innocents defensiva kvaliteter från Lilleström visade sig vara för begränsade för ett spelförande MFF. Därför har det blivit åtta om sex platser centralt och sju om fyra på kanterna.

Och dra två slutsatser:

1) MFF är på lite längre sikt, det vill säga senast i höst, beroende av att några lärlingar kliver fram och visar att de åtminstone ibland kan spela från start eller att det inte är färdigvärvat. Jag är övertygad om att flera av lärlingarna är blivande startspelare i MFF, men skulle gärna vilja dubbelgardera med att få in någon spelare till i truppen.

2) Ska MFF värva räcker det egentligen med att titta på sammanställningen lite högre upp för att se var det behövs mest. Centralt är det tunt, på mittmittfältet är läget akut.

Oscar Lewicki och Fouad Bachirou är topp i Allsvenskan, men de skulle behöva sättas under press och få en backup. Gärna av en lite offensivare spelare som även kan ta klivet upp i anfallet. För där lider MFF lite grann av gamla synder. Ungdomssektionen har varit jätteduktiga på att få fram spelare för A-truppen. Så många lärlingar som man har nu har man aldrig haft tidigare. Men på forwardssidan har de unga talangerna antingen värvats utomlands, hamnat i andra klubbar i Allsvenskan eller Superettan eller inte hållit hela vägen.

Därför är det enda hoppet här och nu att mittfältaren Pavle Vagic ska visa sig vara anfallare (Teddy Bergqvist ska ju vara i Varberg hela säsongen). Annars får man värva en anfallare också. 2018 finns det ingen anfallare i U19 eller U17 som är mogen att flyttas upp. Men valet mellan att värva en anfallare och en central mittfältare tycker jag är självklart. Mittfältaren behövs direkt. Den etablerade anfallaren på sikt. Kanske i höst, definitivt nästa år – vilket talar för en tung värvning i sommarfönstret.

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close