Personlige Persson: ”Så är det i Malmö FF…”

Svenska cupens gruppspel är avklarat och går nu in i en roligare fas när det är matcher med kniven på strupen och utslagning direkt. Och vilken kvartsfinal det blev, ett tidigt El Clásico i cupen, även om IFK Göteborg inte känns som en lika het utmanare just nu. Men den typen av matcher, liksom ett derby, lever ju lite av sitt egna liv och kan sluta hur som helst!

Gruppspelet har varit en perfekt uppladdning inför säsongen och det finns en del utropstecken, samt några få frågetecken som fortfarande väntar på sina svar. Svar som kommer att ges under säsongen såklart, men där publik och media ganska öppet visar sin otålighet. Spelet skall sitta från dag ett, matcher skall vinnas och systemen skall vara intrimmade! Lugn… det kommer, och det ser dessutom bra ut för att vara så tidigt på säsongen.

Och en del av sakerna som sägs på läktaren vittnar om att ganska många sitter och tittar på Premier League och har det som någon sorts måttstock… världens mest pengastinna liga med stjärnor som har mer i veckolön än vad alla spelare och ledare på plan igår har tillsammans. Men det som är så otroligt roligt med att sitta på malmöläktaren är att det finns stort fotbollskunnande, enorm inlevelse i varje liten rörelse och detalj, och nåde om domaren låter spelarna vandra för långt med bollen vid inkast eller målvakterna står och dräller för länge med bollen. Då reagerar man omedelbart och ingen kommer till Malmö och försöker brösta upp sig! Det finns en kärlek och passion som är helt fantastisk att ha runt sig där gemenskapen blir till en sådan drivkraft som kanaliseras ner på plan.

Och mitt uppe i all denna passion från läktaren så tyckte jag mig uppleva en skillnad på måljubel och måljubel. För visst var det så att när Malmösonen Svanberg gjorde sitt mål fanns det lite extra energi och just kärlek i jublet. Jag kan ju ha uppfattat det fel såklart eftersom jag själv tycker att det är just mål och poäng som unge Svanberg behöver lägga till sitt utmanande register, och väldigt gärna ser att han lyckas. Men visst fanns där en skillnad mot tidigare måljubel och trots att Malmöpubliken är duktiga på att välkomna inköpta stjärnor, så är det något extra när ”deras egna söner” från staden går hela vägen.

Och det här är viktigt på många sätt.. för det är stadens och regionens söner man vill se. Inköpta
stjärnor skall vara spets, de egna sönerna skall vara hjärta och stolthet! Och nåde om man inte ger 100% i varje närkamp och jobbar hem som en tok om man tappar boll. I Malmö får ofta hårt jobb och vunna närkamper lika stort jubel som finlir och öppnande passningar. För så är det i Malmö FF, det är viktigt med hårt jobb, att visa att man är värd sin framgång och inte bara gå omkring och tro att man é nåt!

Just den resan tycker jag att man äntligen kan se hos Alexander Jeremejeff. Det började så smått
förra hösten, men i år tycker jag att han visar att han kan bli den uppspelspunkt som så väl behövs när inte Rosenberg är på plan. Och han gör det genom att ha blivit bättre i sitt fysiska spel. När han kryddar det med sin fina speluppfattning ser det riktigt spännande ut. Kan 2018 bli Alexs år? Ja, om han är beredd att lägga ner det hårda arbete som krävs!

Mycket av starten på säsongen tyder på att vi har ännu ett starkt ljusblått år framför oss, och vi får se om det räcker hela vägen fram till den trippel man siktar på. Till att börja med måste det då bli fler cupmatcher, och gör Svanberg det avgörande målet i årets första El Clásico tror jag att kärleken kommer att flöda från ett fullsatt Malmö IP. Kärlek jag tror laget behöver för att nå hela vägen fram!

Robert Persson