Handbollen vs fotbollen – en skev jämförelse

Återigen har handbollens gentlemannakod kommit på tal i sociala medier.
Pinsamma filmningar utav bollsparkare sågas hårt, och fullt motiverat, av diverse bollkastare. Bedrövliga är de.

Simone Zaza met de meest armtierige poging tot matennaaien ooit in #sevval. Probeert hier zelf in een elleboog te lopen. Tragikomisch. pic.twitter.com/P6byB7R8YS

— Algemeen Fons (@jerupt) March 10, 2018

Diskussionen blir intressant när den övergår i värderingar.
Värderingar som fotbollens sponsorer verkar stå ut med.

RIK:s tränare Jasmin Zuta skriver bland annat:
Att slåss på uppvärmningen i hockey, att filma som fotbollsspelare, det är accepterat av publiken. Å det är uppenbarligen accepterat av företagen som investerar i det, även om jag aldrig kan tänka mig att det överensstämmer med företagens värderingar.

Handbollskanalen:
Helt otroligt att handbollen får slita för varenda krona medan supportrar, media och företag/sponsorer blint pumpar in pengar i en sådan verksamhet.

Jasmin skriver också:
Företagen som investerar i exempelvis fotboll lägger inga värderingar i moral/beteende på plan, dom lägger inte heller några som helst värderingar i om företagets värderingar överensstämmer med det dom investerar i, det handlar bara om att synas…enkel matematik

De har naturligtvis sina poänger. Företagen ser till helheten ur ett marknadsperspektiv. Allt annat vore såklart galet.
Ok. Handbollen förtjänar bättre. Men att jämföra den med fotbollens förutsättningar blir bara skevt.

Med tillräckligt mycket pengar i bilden tar människor till vilka knep som helst. Filmningar och annat fusk har blivit så vanligt förekommande att det blivit en del i spelet.
I handbollen finns inte de pengarna. Då blir det enklare att vara nobel ute på planen. Då blir det enklare att inte vinna till vilket pris som helst.
Skulle handbollen tio-, nej, hundradubbla, lönerna i de bästa lagen hade fler blivit ivriga att vinna fördelar för sin egen och sitt lags vinning.
Jag tror inte att handbollsspelare är större gentlemän än fotbollsspelare eller några andra människor. Inte i grunden. Sedan har fotbollen en annan dimension där flera av samhällets sämsta och finaste sidor avspeglas. Att jämföra läktarkulturer, socialt engagemang och träningskultur med mera blir bara fel.

Det spelar ingen roll vilken idrott du är verksam i. Det spelar ingen vilken roll vilken bransch du jobbar i. När det kommer in tillräckligt mycket pengar in i bilden har det en förmåga att ta fram det sämsta hos människor.

Med det sagt vill jag ändå hylla handbollen. Det är befriande att gå på en match i SHE eller Handbollsligan och se filmare vinkas upp av domare och skällas ut av mot- och medspelare. Det ger hopp att se vältränade atleter plöja ner varandra – och i nästa sekund se dem hjälpa varandra upp på banan.
Handbollen är en hederlig sport med rent samvete.

Samtidigt! De dagar jag tar med nya eller blivande sponsorer på en handbollsmatch (det händer till och från) placerar jag dem INTE bakom en tränarbänk. Aldrig någonsin.
Det är nämligen handbollens smutsiga fläck. Gnällspelet som ingår i spelet. Sökandet efter millimeterrättvisa och där tränarna gör allt för att påverka domarna att ”ge tillbaka” i 50/50-situationer.
Speciellt inom herrhandbollen är det i vissa fall direkt pinsamt vad som skriks från bänken – och i vilken omfattning. Det påminner mig om mig själv som frustrerad och högst medelmåttig fotbollsspelare – och det är inte någon smickrande jämförelse.

Så om vi nu ska snacka värderingar i handboll vs fotboll – se då till helheten. Domarhetsen är förbannat osexig och vidriga telemarketingfirmor undantagna så tror jag inga företag skulle godkänna liknande uppförande i sina värdegrundsriktlinjer heller.

Handbollen är en vacker sport som förtjänar mer. Men då måste dess representanter också bli bättre på att sälja den. Det må vara fascinerande att fotbollsfolk vid varje handbollsmästerskap hyllar handbollens ”ridderlighet”. Det är också ett kvitto på att den vardagliga handbollen inte nått ut med sitt budskap till den stora marknaden.

Och även i handbollen finns företag som ser på sin ”sponsring” som en ren affärsuppgörelse. Inget annat. Så länge de få tillräckligt mycket tillbaka går det bra, men inte annars.
Ta Fristads till exempel. De syns i Handbollsligan och kring herrhandbollen – men har aktivt valt, genom sin byrå, att inte kliva in som samarbetspartners till SHE och damhandbollen. Motiveringen är att det är ett rent affärsmässigt beslut. Damhandbollen ger inte ett tillräckligt stort värde tillbaka. Värdegrunder hit och dit. Allt handlar om pengar.

Handbollen är inte var den borde vara sett till mediabevakning, marknad och ekonomi. Det betyder samtidigt att det finns stora steg framåt att ta. Frågan är hur.

Vem är jag att svara på det? Ingen alls. Men en sak är jag säker på. Handbollsklubbarna, förbunden och alla bolag i anknytning till landslagen kan utan tvekan få landets klubbar och spelare att synas mer. Steg ett är att bli medvetna om det.

Christoffer Ekmark