Lade av med handbollen – nu lyfter Awad i HK Malmö

Kassem Awad hade 20 år gammal lagt av med handbollen. Satsningen i division två-laget IFK Nyköping lyfte aldrig och istället flyttade han till Malmö för att plugga till biomedicinsk analytiker.
Via slumpen, division fyra-spel i Sjöbo och omskolning till mittsexa har Kassem blivit en viktig kugge i guldjagande HK Malmö.
– Allt är helt galet, säger Kassem.

Det finns olika vägar till toppen av ett berg.
Kassem Awad har trampat på en stig som ingen annan gjort.
Inga ungdomslandslag, inga distriktslag, inga elitklubbar. Ändå är 22-åringen idag en viktig försvarskugge i det HK Malmö-maskineri som så framgångsrikt härjat i Handbollsligan den här säsongen. Laget slutar tvåa i serien.
Frågan många som fler svensk elithandboll är samtidigt: ”Vart fan kommer den här killen från”?
Så, Kassem, vart fan kommer du ifrån?
– Haha! För det första kommer jag från Nyköping.
Varför hamnade du i Malmö?
– För plugget. Jag studerar till biomedicinsk analytiker på Malmö Högskola. Utbildningen är tre och och jag har kommit drygt halvvägs.
Vad gör sådana?
– Analyserar blodprover, läkemedelsframställning och en del annat inom laboratorievetenskap.

Egentligen var handbollskarriären över.
– Jag hade bestämt mig för att jag satsat klart. IFK Nyköping spelade i ettan som högst, men åkte ner i i division två och körde fast där.
– Efter flytten till Malmö höll jag uppe med handbollen i två månader. Sedan kom suget. Jag hörde av mig till IFK Malmö först som hade ett division tre-lag, men de tränade så långt bort från där jag bodde. HK Malmös andralag tränade på Lindängen, så jag sökte mig dit.
Division två var dock inte det enda som stod på agendan.
– Klubbens tredjelag spelade i division fyra och någon gång när de saknade folk kallades jag in.
Division fyra är fina grejer. Underskattat! Tycker du inte? Det är ju inte så att vem som helst kan spela handboll på den nivån?
– Ja, djäklar… Vi mötte ett lag i Sjöbo som heter typ HK Björnen, stämmer det?
– Men det var kul. Efter matchen kom publiken, som var väldigt stor, fram och var imponerade över hur högt jag hoppade. Division fyra-spel i Sjöbo en fredagskväll var inte vad jag var sugen på några veckor innan det, men det var kul.
Kände du då ”Nu har jag nått botten?
– Nej, det är klart jag inte gjorde. Det var många som inte kunde spela den dagen bara.

Okej. Men från att lira i division fyra till att bli ordinarie i ett topplag i Handbollsligan på ett, i sammanhanget, ögonblick. Det SKA inte kunna gå?
– Nej, men jag var ju mer hemma i division två…
Jo, men det ska heller inte kunna gå. Inte så snabbt?
– Sant. Allt är lite konstigt. Stian eller vem det nu var ringde mig en torsdag och sa att de behövde folk på träningen. Så jag gjorde en träning med A-laget och direkt efter en match, jag kom in sista tre minuterna. Match två kort senare blev mot LUGI och jag hann göra två mål. Jag hade en djäkla tur med starten, annars kanske jag inte spelat kvar.
Hur fick de upp ögonen för dig?
– Jag vet att de tittade på en seriefinal mot Ankaret då gick det bra för mig. Då spelade jag både anfall och försvar.
Nu förknippas du mer som en försvarare?
– Det blev så på försäsongen, de tyckte att jag passade mest in där.
Stian har dessutom skolat om dig från niometersspelare till mittsexa?
– Den biten var en stor omställning, minst sagt. Till en början hade jag svårt med koordniationen; att få en knuff och fånga bollen samtidigt gick knappt. Men jag har längden, styrka och stora händer. Jag plockar många bollar i försvaret och de trodde väl att det skulle bli samma sak i anfall. Senast blev det nytt personligt målrekord – tre mål!
Vart trivs du bäst?
– Det spelar ingen roll, bara jag får vara med och bidra. Jag har inte så många krav och de andra niometersspelarna är alldeles för bra för att kunna konkurrera med.

Nyss lirade Awad handboll för att det var lattjo. Nu är han med i en elitsatsning som går för SM-guld.
– Jag var orolig för hur det skulle gå med plugget till en början. Jag gick upp tidigt och pluggade varje ledig stund. Så mycket mycket grubblerier kring handbollen har det inte blivit.
Vad hade du för förhoppningar på säsongen för egen del?
– När man är med och tränar vill man spela, men jag hade aldrig förväntat mig den roll jag fick.
Beskriv steget från division fyra, förlåt… två – till toppen av Handbollsligan?
– Oj. Det är en helt annan nivå. Samtidigt är det lättare på sätt och vis när det går snabbt, man hinner inte tänka så mycket. Jag spelar mycket med Adam Lönn i försvaret och det är enkelt att bli bra när man spelar bredvid honom.
Du måste verkligen tänka ibland att du halkat in på bananskal?
– Exakt, jag har inte som många andra kämpat så mycket för att komma hit.

I vintras skrev Awad på ett nytt kontrakt med HK Malmö på två plus ett år.
– Så jag ska fortsätta med handbollen de åren åtminstone.
Vad innebär det för din självbild?
– Vad menar du?
Nu är du plötsligt en ”riktig” handbollsspelare?
– Nja, jag känner mig inte som ett proffs ännu. Inte alls. Plugget kommer först, sedan handbollen.
Om du kommit så här långt på så kort tid borde du vara ännu bättre efter två-tre år. Utvecklingskurva och sådant där, du vet?
– Ja, jag hoppas ju det.
Har du blivit med agent och så?
– Nej nej, inte alls. Jag har aldrig fått några förfrågningar på något sätt.
Men när du sitter å bussen hem efter en matcher måste du väl tänka något i stil med ”Vad tjänar man egentligen i ett mittenlag i Bundesliga?”
– Ja, någon gång drömt kanske. Men mest i yngre dagar. Jag har inte varit med i något distriktslag utan alltid åkt ut i första uttagningen till Sörmlandslaget…
Vad vill du med din handboll idag? Och du får inte svara ”ska bli så bra som möjligt”.
– Jag vet inte? Att kunna leva på handbollen någon gång – på riktigt vore häftigt? Men det är inget alls jag tänker på.

Kassem Awad har onekligen smugit under radarn.
– Inte så många vet vem jag är. Det är först på sistone som folk har blivit nyfikna på mig och det har blivit en del intervjuer. Men jag vill inte tro att jag är bättre än vad jag är. Nyss skrevs det onödigt stora ord i Sydsvenskan där jag beskrevs som ”succémannen” eller något liknande. Jag blir nojig av sådant och får prestationsångest.
Äh. Bara att vänja sig.
– Nja…
Avslutningsvis. Snart väntar slutspel. Hur ser du på det?
– Det kommer bara bli kul. Lite nervöst, men skitkul. Jag minns inte om jag fick spela någonting ifjor då vi åkte i kvarten mot Alingsås som gick till final. Det var hur som helst lärorikt att bevittna det från sidan och förhoppningsvis går vi betydligt längre det här året.

Christoffer Ekmark