Champions League & division fyra-livet

Vilken imponerande kraftsamling av David.
Och vilket gediget dagsverke av Goliat.

IFK Kristianstad fick till en perfekt match i 45 minuter.
Spelarna trodde att det var möjligt. Publiken fick vittring. Kappelin hade dagen.
Samtliga nyss nämnda faktorer var ett måste och de svenska mästarna steg in i pausvilan med ett måls ledning.

Jag vet inte, men kan det har kokat mer i Arenan än vad det gjorde då?

I andra halvlek blev det ungefär som när IFK Kristianstad brukar spela – fast tvärt om.
När det blir jämna matcher så avgör det lag som har den bättre bredden. Och det råder liksom ingen tvekan på den punkten. Även om Flensburg har sina vansinniga toppar i Lauge, Konradsson och allt det där så var det ändå den högklassiga bredden som avgjorde.

Men hatten av, IFK Kristianstad.

***

Det snackas mycket spelscheman hit och dit i samband med Champions League, där vissa lag spelar i ligan och i Champions League samtidigt. Absurt såklart och inte helt oväntat när två förbund med vinstintressen var för sig bröstar upp sig mot varandra.

I Polen vaskade mer eller mindre Rhein-Neckar Löwen Champions League. 41-17 torkade B-laget med mot Kielce – samtidigt som A-laget fokuserade på hetsmatchen mot Kiel i Bundesliga. Löwen åkte på torsk även mot Kiel (27-22) och att det kan bli på det här absurda sättet får vi hoppas blir till något slags prejudikat. Alternativet är att vi får en segdragen maktkamp.

Annars är det ett djävla gnäll på tighta spelscheman.
Flensburg lirade 45 timmar innan IFK-matchen och ryckte lätt på axlarna åt det. Spelarna är rejält betalda, i viss mån även i Handbollsligan, för att spela handboll på heltid.
Kavla upp ärmarna och ta tag i det.
Det finns tusentals undersköterskor som utan att ha något val går på knäna både fysiskt och psykiskt med värre arbetspass, extremt sämre betalt och mindre återhämtning.
Elitidrottare kan vara en samling gnällspikar ibland. Jag har förståelse för att det är tufft, men luta gnäll.

***

I de lägre divisionerna då?

Tja. Ankaret sumpade sin Allsvenska kvalplats på målskillnad till slut. Hade någon sagt det innan säsongen hade inte ens den självgodaste Bjärredsbon kunnat tro på. I två extremt jämna matcher under ”våren” tappade man fyra poäng i slutminuten, så marginalerna har verkligen inte varit på Ankarets sida trots allt.
Nu har klubben något häftigt att bygga vidare på: den här säsongen och laget i sig, det ökade intresset, återväxten, självbilden och den uppsnäppade organisationen.
Ankaret i Allsvenskan hösten 2019? Ja, det känns rimligt om man bygger vidare på nuvarande trupp och slipper börja om för mycket.

***

Kävlinges herrar tappade direktplatsen till division två i seriefinalen mot Hök från Laholm. 31-21 slutade det och därmed får Gladiatorerna ställa om för kval.
Bäst av tre matcher mot Hohultslätt, Alstermos farmarlag, är det som gäller och det blir tufft.

***

HK Björnen pressade seriesegrarna Kuststaden in i det längsta.
Som tur var tillräckligt länge för att jag inte skulle få ett inhopp.
Med en kvart kvar ryckte tränaren på axlarna och förklarade att det inte var läge, då ledde Kuststaden med ett mål och Björnenpubliken var ordentligt på hugget.
Ingen höll mer med än mig. Hade vi ett med ett och det stod 59.59 på tavlan så hade jag kunnat offrat mig och tagit en straff, men att vaska matcher med handbollsredaktörer på plan gör man inte ostraffat i Sjöbo.

Inför 375 åskådare i Färsingahallen var det ändå rätt kul att få vara med i förberedelserna innan, delta i inspring och sådär.
Den roligaste stunden var när någon bakom vår avbytarbänk skrek med sin ”coca cola”-flaskan i näven: ”Lyssna på Axnér, klipp deras 99:a och ta ett rött!”

Det mest produktiva från min sida var lite domarhets från bänken när man skrek till sig en avblåsning under passivt spel när man räknade ner Kuststadens passningar – som en pass för mycket slutade med mål. Mycket nöjd med det. jag tror inte domarna hade koll på att det gått sex passningar.

Mot tabellfyran Stavsten HBK 2, nästa fredag, kommer det dock bli speltid.
Då hinner jag träna lite mer på en specifik position. Ännu har jag ingen som helst aning var jag förväntas stå som mittsexa, springa som kantspelare eller knuffas som försvarsetta.
Mentor-Micke är mer intresserad av sin karaokekarriär, så jag får ta lagledar-Kecke till hjälp.

Hur som helst. När man står där på träningarna i division fyra och tränar på att bara fånga bollar, sikta hjälpligt och springa långsamt – då slår det en verkligen vilka djävla atleter det är som spelar i Champions League. Cirkushästar är vad de är.

Från cirkushästar till en självplågande clown. Den här bloggen saknar bara ett par lindansare, sedan kan den slå upp ett tält och åka på turné.

Christoffer Ekmark