Nu är Pavle Vagic ikapp efter skadestrulet

I april förra året skrev MFF lärlingskontrakt med Pavle Vagic och från och med den tidpunkten tillhörde han A-truppen fullt ut. Efter att ha hoppat in i två matcher i Allsvenskan var han dessutom en av spelarna som fick SM-guld 2017. Årets säsong har inte börjat riktigt lika bra.

På träningslägret i Florida blev han skadad och har i princip missat hela försäsogen. Lagom till seriestarten är han dock okej igen och kan träna utan att tänka på skadan.
– Blir jag uttagen i truppen redan till premiären kan jag spela. Det ska inte vara något problem.
Hur mycket tycker du att du fått förstört av säsongen på grund av skadan?
– Man kan inte säga att det inte förstört någonting. För det har det ju, det är en massa träningar jag har missat. Men jag letar alltid efter det positiva i det negativa och en sådan sak är att jag nu verkligen fått lära mig hur det är att inte kunna påverka något. Att vara vid sidan om matcher och träningar.
Vad var det som hände i Florida?
– I Florida var det bara en liten skada. Jag trampade fel, tror jag. Sedan har jag haft en bristning i en baksida.
Var skada två en följd av den första?
– Det är två helt olika skador. Kanske sprang jag dock mycket extra, som jag brukar göra, när jag ville komma tillbaka efter att inte ha tränat på en vecka och min kropp blev trött.
Hur svårt är det att ha tålamod i rehab-processen?
– Jättesvårt och därför är det bra att ha folk omking sig, som sjukgymnaster och fystränare som säger till dig och har koll på exakt hur mycket man kan göra. Vi har GPS på träning och allt så vi vet hur mycket det går att belasta.
Är det din första långa skadeperiod?
– Min första på några år Jag hade en period när jag var 14, men det är ju länge sedan.
Du har flyttat runt rätt mycket i laget, började som central mittfältare, gick ut på en kant och så kom en tid när du skulle testas som anfallare. Är du själv helt övertygad om var du är bäst?
– Vad jag tycker är jag helt klar med. Sedan är tränarstaben inte riktigt lika övertygad.
Och det är central mittfältare du tycker är din position?
– Jag spelade där ett par matcher med U19-laget förra året och då gick det riktigt bra. Jag gillar att ha mycket boll och som vi spelar med Oscar som den något defensivare och Fouad som går framåt lite mer tror jag att jag hade passat i rollen Fouad har. Men allt det här är ett beslut som bara tränarna ska ta.
Finns det någon slags prestige med i bilden, att det är mer värt att spela central mittfältare?
– Nej, det är mer hur man känner sig och tycker att man passar bäst.
Vad måste du utveckla mer för att vara med och konkurrera?
– Defensiven, det är det jag fått feedback på också.
Vad har du för drömmar, på kort och lång sikt?
– Först är det att spela så mycket som möjligt i A-laget och göra mitt första mål i Allsvenskan. Helst på hemmaplan! Långsktigt är det att spela i någon av de stora ligorna, det är något jag drömt om sedan jag jag var liten.
När du säger stora ligorna, vilka menar du då?
– Premier League gillar jag. Sedan är det La Liga, Serie A och Bundesliga lite så där halvt.
Om du tittar bakåt, finns det någon person som betytt mer för dig än andra i din utveckling?
– En tränare, Robin Asterhed. Jag hade honom i ungdomslagen 10-17 Saker jag tyckte var tråkiga då på träningen inser jag nu hur mycket de hjälpte mig.
Ge ett exempel på en sådan övning.
– När vi lirade ville vi bara lira fritt, men då lade han in en regel att om någon lyckades toucha dig så var det hans boll. Då fick man tänka snabbare. I början blev det så att de touchade dig många gånger, men till slut blev man bättre på att hinna undan.
Hur stort var steget upp till A-laget när du började träna där?
– Ganska stort , för jag hann bara vara ett halvår i U17. Mest är det stort i det mentala, att man måste vara förberedd, hela tiden träna bra och vissa respekt för alla. Nu känner jag mig inte som en lärling Jag känner mig som en vanlig spelare.
Pavle Vagic är uppväxt i Hyllie och familjen bor fortfarande kvar där. Han började i MFF redan som fem-sex-åring i fotbollsskolan. Hans bror Stefan har spelat i MFF, i LB07 och i ett par mindre klubbar. Pappa Zoran har också spelat.
– Han gjorde det i mitt hemland Serbien i ett par olika klubbar. Den mest kända är Hajduk Split, som ju egentligen är Kroatien, men det var på Jugoslavien-tiden.
Är du den bäste fotbollspelaren i familjen?
– Man kan nog säga det. Jo. jag är bäst, slår Pavle Vagic fast.

Ole Törner

Foto: Bildbyrån