Över 30 år sedan MFF senast var obesegrat

Äntligen!

För mig är Allsvenskan en ungdomsförälskelse som aldrig gått över utan tvärtom hela tiden bara växt sig starkare och mer intensiv.

Och är det något man ska fira i Påsken är det givetvis att det är då Sveriges i särklass största, bästa och av så många mest älskade idrottstävling sätter igång.

Som nu.

MFF kommer till sin premiär borta mot IF Elfsborg som favorit, både i den matchen och i serien totalt. Det ska laget vara. MFF är uppe i sin troligen mest framgångsrika tidsperiod någonsin med fyra SM-guld på de fem senaste åren. Ett par av de övriga topplagen är bättre och starkare i år och MFF kommer att bli mer utmanat, men jag tror att MFF kommer att se till att det blir fem guld på sex år.

Svårt? Ja.

Omöjligt? Knappast. Inte minst för att det redan är gjort. IFK Göteborg vann sex guld av sju mellan 1990 och 1996.

Tycker dessutom att MFF på många sätt har imponerat under försäsongen.

Resultatmässigt utan tvekan.

Fem cupmatcher har gett fem segrar, mot allt vassare motstånd och även i övrigt är MFF obesegrat. Räknar man in de två kombinerade A/U-matcherna mot FC Roskilde och FC Nordsjälland (båda 2-2) – och det ska man eftersom klubben tydligt har etiketterat dem som riktiga A-lagsmatcher – har MFF nio segrar och två oavgjorda på elva matcher. Räknar man inte in dem har MFF nio segrar på nio matcher.

Jag är övertygad om att alldeles för få inser hur ovanligt det är att inte ha förlorat en enda match innan starten av Allsvenskan. Senast det hände i MFF var 1985.

Då hade MFF faktiskt nästan exakt samma facit; åtta segrar, två oavgjorda och noll förluster.

Så här såg det ut då:

MFF-Hvidvovre 3-1 (Mats Magnusson 2, Anders Palmér).

Qatars landslag-MFF 1-3 (Deval Eminovski, Hasse Borg, Ingemar Erlandsson).

Qatars landslag-MFF 0-0

Saudiarabiens U21-landslag-MFF 0-1 (Mats Magnusson).

Saudiarabiens U21-landslag-MFF 0-0.

MFF-IF Elfsborg 1-0 (Mats Magnusson).

Brönshöj-MFF 0-3 (Mats ”Balja” Arvidsson, Hasse Borg, Björn Nilsson).

MFF-IS Halmia 4-0 (Hasse Borg, Pelle Olsson, Deval Eminovski, Jonas Thern).

MFF-Våleränga 5-0 (Mats Magnusson 3, Ingemar Erlandsson 2).

MFF-KPS Kuopio 2-1 (Hasse Borg, Anders Palmér).

Malmö FF vann SM-guld 1985. Men försäsongen var ingen garanti för en god start i Allsvenskan. Det började med 0-0 hemma mot Kalmar FF, 0-0 borta mot Halmstads BK och 0-1 hemma mot AIK. I den fjärde omgången kom islossningen när MFF körde över Östers IF i Växjö med 4-1.

En skillnad mellan 1985 och 2018 är att årets resultat är mer värda. 1985 var alla tio matcherna träningsmatcher. I år är alltså nästan hälften tävlingsmatcher i Svenska cupen och på dem har MFF bara släppt in ett mål.

Just cupmatcherna har hjälpt MFF att vara mer redo för allsvensk premiär i år än förra säsongen då Magnus Pehrsson fick ärva cupfiaskot mot Landskrona BoIS. Pehrsson har flera gånger under försäsongen sagt att MFF ligger längre fram än man gjorde vid motsvarade tidpunkt förra året. När jag pratade med Rasmus Bengtsson idag tyckte han samma sak och jag har precis samma känsla.

Ifjor mot IFK Göteborg var ett MFF med bara träningsmatcher i bagaget inte alls lika långt framme, såg nästan handlingsförlamat ut den första halvtimmen och hade lite flyt innan Pawel Cibicki kunde kvittera och Magnus Pehrsson få rätt på elvan (Sana och Eikrem skullle inte ha startat). Sedan hade man lite mer flyt när man i de två kommande omgångarna fick möta GIF Sundsvall och Halmstads BK, ta två enkla segrar mot sämre motstånd och växa in i Allsvenskan.

I år är MFF mycket mer färdigt och då har man ändå fått ersätta spelare som Anders Christiansen, Anton Tinnerholm och Jo Inge Berget. Där har cupen varit betydelsefull inte bara för att den kan ge en hett eftertraktad titel utan även som förberedelse.

Med en 2017-försäsong hade MFF inte varit favorit. Det hade man heller inte varit utan att ha värvat klokt och rejält. Spontant känns trion Berget, AC och Tinnerholm än så länge som bättre spelare än ersättarna. Det gäller inte de övriga förlusterna, men den trion är så tung att just nu hamnar avvägningen mellan de som kommit in och de som lämnat på ett litet minus. Om man tittar på spelare för spelare det vill säga. Om man tittar på lagbygget som helhet, som en inkörd MP-maskin och som en flexibel organism redo att möta olika typer av motstånd i olika typer av turneringar (nationellt och internationellt) så är ryggmärgskänslan att det till slut ändå kommer att hamna på plus. Eller kanske till och med redan gjort det!

Det här vinterfönstret har dessutom nästan gett en 100-procentig utdelning.

Med tanke på spelarna MFF förlorade och beslutet att gå ner på 16-17 etablerade utespelare och resten lovande lärlingar i truppen var det nödvändigt! Dels att hitta rätt, dels att öka flexibiliteten.

MFF har nu ytterst få spelare som bara kan spela på en position eller på ett sätt. MFF har också enbart spelare som kan ge järnet i 90 minuter i en fastställd matchplan. MFF har även tidigt visat att Fouad Bachirou, Sören Rieks, Eric Larsson, Arnor Traustason och Egzon Binaku är köpta för att få spela, inte för att komplettera truppen. Isak Ssewankambo är ett lån och en gardering, men har chansen att övertyga.

Mot Östersunds FK i cupsemifinalen kom ett tydligt tecken på det MFF som är på väg att växa fram. Oscar Lewicki saknades och MFF hade en färdig plan för att lösa det med en fembackslinje. När Egzon Binaku blev sjuk fick MFF sent ändra allting och sätta in Mattias Svanberg centralt på mitten. Det blev succé. Just där tror jag att vi hittar årets MFF. Möjligheten att tack vare fexibiliteten klara olika utmaningar, anpassa sig och göra det bra.

Det är dags att lägga ner snacket om att MFF har en bred trupp. Det har man inte. Däremot har man en flexibel och bra trupp, som mer än väl kompenserar för att den inte längre är bred. Och det är ett medvetet val av den sportsliga ledningen, som egentligen går tvärs emot hur nästan alla lagen MFF kan få möta i det internationella cupspelet resonerar. Men mer om det då.

Nu kan Oscar Lewicki saknas igen. Han missade dagens träning på grund av sjukdom och åker ensam upp till Borås på matchdagen bara om han är frisk.

Min magkänsla är att Oscar blir frisk och spelar.

Men om inte går det att plocka fram flera olika förslag till lösningar…

Vilken jag tror det blir? Efter Östersundsmatchen är det svårt att inte köra med Svanberg.

Ole Törner