Johan Dahlins skärpa räddade MFF-segern
När klockan tickade in på tilläggstiden och MFF-segern bara skulle bokföras fick Elfsborgs Simon Lundevall den gyllene chansen att rädda en poäng och förstöra kvällen för det försvarande mästarlaget. Men Johan Dahlin räddade friläget.
– Allting är ju relativt, det innebar att jag i alla fall fick göra en räddning i matchen. Fast det är klart att den blev lite onödigt stor, chansen, sa MFF-målvakten.
– Vi var mycket bättre i den första halvleken och skapade chanser för en rejälare ledning. Sedan kändes det som för mycket hawaii i andra. Det är två lag som vill anfalla och det blir lite fram och tillbaka, fast inte så mycket ordnat spel.
Några öppna chanser till kvittering av 2-1-ledningen kom dock aldrig. Fram till Lundevalls friläge då Johan Dahlin visade att han klarat att hålla koncentrationen på topp.
– Jag tycker att det bevisade att jag är ganska stark mentalt. Det är det här som är svårt. I den första halvleken hade jag bara ett skott mot mig och sett över 90 minuter hade jag i stort sett ingenting att göra med händerna. Då är det inte jättelätt när någon plötsligt kommer fri i den 90:e minuten. Men jag klarade att hålla koncentrationen.
– Om det stått 4-1 efter den första halvleken när vi spelade som vi vill spela, och då är vi bra, hade det inte haft så stor betydelse. Nu hade det det.
Målet Johan Dahlin släppte in, 1-1 i den 17 minuten, krediterades Viktor Prodell, men var egentligen ett självmål. Efter matchen erkände Rasmus Bengtsson direkt att han var sist på bollen. Fast det hade Johan Dahlin ingen aning om.
– Den touchar någon från en meter och då går det inte. Som målvakt måste jag ju gå på bollbanan.
Just där spelade den ilsket lysande solen som Johan Dahlin hade i ögonen ingen roll, men ibland hade han stora problem med den.
Keps vill han inte använda.
– Det var väl Ravelli som hade en sån senast? Jag ser sämre bakom skärmen med en sådan och kommer det ett inlägg blir det svårt. Det är inget för mig, senaste gången jag spelade i keps var jag väl tolv år eller något sådant. Då tar jag hellre på mig ett par solglasögon!
Jobbigt var det i alla fall med solen.
– Jäkligt jobbigt. Jag sa faktiskt att det var konstigt att de inte sköt för sista fem minuterna såg jag knappt nånting. Jag skuggade med handen mest för att de skulle tro att jag såg en massa. När jag skulle skjuta upp bollen hade jag haft solen i ögonen så jag såg inte vem som var vem. Bollarna jag skulle slå på Svanberg slog jag på nån annan som jag trodde var han, konstaterade Johan Dahlin.
Efter pausen slapp Elfsborgs Kevin Stuhr Ellegaard problemet. Då skymdes solen av läktaren. Fast han hade betydligt fler frilägen och chanser att tampas med. Bland andra hade Arnor Traustason flera kanonlägen.
– En av räddningarna begriper jag fortfarande inte hur han gjorde, berömde Traustason.
Ole Törner
Foto: Bildbyrån
