FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Alliansen har rätt – riv Malmö Stadion nu

I år fyller klassiska Malmö stadion 60 år. Många älskar den. Jag också. Ändå finns det bara ett vettigt beslut att ta om anläggningens framtid. Riv den och gör det så fort som möjligt.

För det vi älskar är bara minnen. I praktiken har Malmö stadion varit svårt passé, överflödig och ett ekomiskt haveri i många år nu. Egentligen långt innan MFF:s nya Swedbank stadion – numera bara Stadion – stod färdig 2009.

Beslutet är ju dessutom taget. I februari 2015 kallade Malmös kommunledning till en presskonferens där kommunstyrelseordföranden Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) berättade att Malmö stadion skulle rivas. Men det sades aldrig när. Tre år senare, i februari i år, var det de fyra allianspartiernas tur att kalla till pressträff. De borgerliga vill lägga fyra miljarder kronor på området, riva den gamla stadion, bygga tre nya idrottsanläggningar, samt 2 500 bostäder.

Det antydde i och för sig moderaterna redan flera år tidigare, så egentligen är alla överens om att betongkolossen ska bort. Nyheten var snarare att förslaget var mer konkret, visionärt och att alliansen nu går till val med ambitionen att genomföra det mesta redan under mandatperioden.

Så Stadionkramarnas chans är över och förbi. Inriktningsbeslutet att riva finns där oavsett utgången i valet. Men alliansen har satt press på den nuvarande politiska ledningen. Riv snabbt och bygg något vettigt!

Stadionområdet är redan ett mycket bra område för idrotten. Med en ny multihall, simarena och friidrottsarena blir det Sverige-bäst. Inte minst om man väger in den nya sporthall för cirka 1 500 åskådare som redan är beslutad och snart börjar byggas. Tyvärr finns det dock uppgifter på att publikkapacteten i det senaste beslutstunderlaget bantades till en bra bit under 1 000, vilket skulle ge en rejäl ekonomisk besparing, men en radikal försämring. Det var ju just att få till en hall mitt emellan stora Baltiska hallen och de övriga max 600-700-hallarna i stan man var ute efter!

Anläggningen det finns störst behov av och som skulle gynna Malmös elitfotboll – MFF och FC Rosengård – och breddfotboll allra mest är dock multiarenan. Varje år som går utan den är ett förlorat år och det är framförallt därför alliansens besked var så viktigt. Inte minst, som sagt, för att sätta press på socialdemokraterna som nog egentligen vill samma sak och inser att långbänken inte är bra för någon.

Men nostalgin då?
Och skönhetsupplevelsen Malmö stadion fortfarande bjuder på?
Plus aktiviteterna som finns i anläggningen (division 2-fotboll, friidrottsträning, hopp om galor och konserter)?
Just nu strömmar det in insändare till stans tidningar där många – frapperande ofta äldre män – tycker att det är skandal att riva Malmö stadion.
De har fel!

Jag såg till exempel någon som påstod att idrotten behöver Malmö stadion. Inget kan vara mer verklighetsfrämmande. I själva verket står den antika anläggningen i vägen för idrotten. För varenda en av det fåtal aktiviteter som pågår i stadion nu skulle det bli 100 i de nya arenorna.
Just nu eldar man dessutom för kråkorna. Malmö stadion är svårt nedsliten och underhållet som görs varje år är inte större än att det ser till att betongen inte rasar samman. Sprickbildningen är redan omfattande. Att genomföra en total och om man ska ha kvar anläggningen till slut nödvändig renovering skulle kosta upp mot 300 miljoner kronor. Efter en sådan skulle Malmö stadion ändå vara lika omodern. En uppfräschad antikvitet.
Rivningskostnaden är hög (80 miljoner är siffran jag hört), men tjänas in på bara ett par år.

Mitt i alla estetiska diskussioner är det också avgörande att påpeka att byggnader har en funktion. Bedömer man dem bara efter hur de ser ut och struntar i hur de passar för sin uppgift är man fisförnämt inskränkt. Så fort det pratas om att riva brukar det dyka upp folk som pratar om allt från siktlinjer, böljande ytor till ovanligt vackra dörrknoppar och eluttag. Malmö stadion har ett stort estetiskt värde, visst, men hur många löser entré för att titta på byggnaden? Tyvärr är det väldigt få som löser entré för att överhuvudtaget göra något i den. Sedan konserterna slutade arrangeras och MAI-galan dog för gott är den stora publikdragaren IFK Malmös hemmamatcher i division 2. Alla som varit på en av dem inser ironin i att kalla dem för publikfester.

Fast jag ska villigt erkänna. Jag är själv en gammal Stadionkramare. Det är svårt att vara annat när man, som jag, växt upp på den gamla ståplatsläktaren, följt de många guldårgångarna i MFF, sett europacuphjältarna 1978-79 och stått och suttit på så många matcher där att jag inte längre tror att jag kan räkna dem. När jag kommer cyklande genom Pildammsparken och på avstånd ser Malmö stadion torna upp sig en kväll med elljusen tända finns det heller inte något vackrare och mer gåshudsframkallande.

Grejen är dock att jag sedan länge fattat att det bara är minnen som ändå kommer att finnas kvar och att nästan samtliga idrottsintresserade i min generation insett samma sak.

Numera är jag mest irriterad och arg på att inget händer. Jag letade i arkiven och hittade en krönika jag skrev 2001, för 17 år sedan, om att Malmö stadion borde rivas. 2009 fann jag en ny krönika med samma åsikt, plus en artikel om att dåvarande fritidsdirektören Bo Sjöström tyckte att det var rätt att riva. Något han för övrigt ansåg redan när han åtta år tidigare var med och utredde frågan. Åsikten att Malmö stadion passerat sitt bäst före datum började alltså få fäste redan för runt 20 år sedan. Vi hade rätt redan då och det är faktiskt hög tid att vi får se ett resultat.

Av nostalgiska skäl har jag egentligen bara två önskemål:

1) Gör en minnesbok över Malmö stadion med många bilder och en bred redovisng. Gärna även en utställning.

2) Bevara CO Hulténs väggmålningar.

Ole Törner

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close