IshockeyMalmö RedhawksNyheter

Hockeykrönika: Länge sedan en soppatorsk blev så tydlig

Stumma ben och långsamma synapser! Det var längesedan en soppatorsk blev så tydlig.

Malmö Redhawks utmanade verkligen Växjö i första bortamatchen. Och det var synd att ledningsmålet 3-2 kom så snart efter kvitteringen, annars kunde det nog blivit en överraskning däruppe i Småland. Igår.. i himmaborgen, var det inte ens nära!

I första perioden försökte man och fick viss hjälp av två powerplay några minuter in i perioden. Och med lite snabbare synapser och mer energi i kropparna borde man gjort mål där. Spelet i PP har förbättrats radikalt inför och under slutspelet, men tyvärr renderade det inte i något resultat igår. Första perioden var klart godkänd därefter men på något sätt såg man redan där att det var många, alltför många, enkla misstag och tappade puckar. Oskärpan och den låga energinivån funkar liksom inte i hockey. När Växjö, som inte var speciellt bra i första perioden gör ledningsmålet på ett otroligt slarvigt fel av en Malmöback så kändes det på något sätt symptomatiskt för hur den här matchen skulle te sig.

I andra och tredje perioden blev energilösheten betydligt tydligare samtidigt som Växjö visade sin klass och spelade smart bortahockey och inte bjöd på några misstag. Bättre skärpa och energinivå där alltså. Det märks att Växjö har bredd och kan gå runt på många spelare. Många spelare av hög klass dessutom i samtliga femmor, vilket såklart speglar sig i hur det blir över många matcher i ett slutspel.

I Malmö Redhawks var det spelarna som inte spelat så mycket som försökte kliva fram, Rosdahl och Haudum är två sådana exempel. Även unge Sylvegård fick lite istid och försökte. Annars var det på tok för många av de etablerade namnen som var orkeslösa. Framför allt blev det tydligt i sista perioden när spelarna backade ur och ifrån närkamper och energigruff som brukar uppstå runt avblåsningar. Jag minns framför allt ett tillfälle vid Växjös kasse när Alvarez kroppsspråk tycktes visa att han skulle ge sig in i lite ruff för att hämta energi. Tills han tittade upp och såg att det var Rahimi.. han bara slog av och backade ur situationen, och åkte därifrån med svansen slokad mellan benen.

Det var på något sätt pojkar mot män. Juniorlag mot mästare. Och där Rahimi är Växjös pappa och härförare, tydligt kroppsspråk och bangar aldrig ur. En spelare alla vill ha i sitt lag, och när sådana situationer uppstår blir det så tydligt att Malmö inte på långa håll är ett färdigbyggt lag.

Man behöver se över varför man drabbas av så många skador, eftersom man fattas en hel hög med startspelare. Finns det en orsak eller är det bara otur. Jag vet att Malmö FF gjorde en grundlig analys av sin skadebenägenhet för något år sedan och ändrade upplägget med positiva effekter. Något för hockeyn att göra också kanske. För med den skadelistan man har i Malmö, och har haft under stora delar av säsongen, krävs det att man har två extrafemmor kontrakterade för att hålla hela säsongen. Som denna säsongen blivit har ju inte bara Malmö Redhawks drabbats, utan även Pantern som i sin tur blivit brandskattade på sina bästa spelare vilket gjorde att dom inte heller kunde avsluta säsongen på ett rättvist sätt.

Malmö har fortfarande chansen dock. Hoppet är ju det sista som överger människan påstås det. Men det krävs verkligen en exceptionell uppryckning från framför allt de etablerade namnen som just nu underpresterar. Och sen vill det nog till att någon kliver fram och vågar visa att man är ett senirolag och som vill gå till final och inte på semester!

Eller har man helt enkelt gett upp, släppt fram nöjdheten efter sin prestation att slå ut Frölunda, och nu siktar in sig på lite paraplydrinkar där det är lite varmare än i en ishall? Imorgon får vi svaret, för 3-0 i Växjö, då krävs det ett som Ranelid sjunger om.. ett mirakel!

Robert Persson

Foto: Bildbyrån

 

Relaterade artiklar

Back to top button
Close