FotbollMalmö FFNyheterOles MFF-blogg

Franz Brorsson tog inte sitt personliga ansvar i MFF

Det finns ett personligt ansvar i fotboll.

I MFF:s hemmapremiär mot AIK föll det blytungt på Franz Brorsson.

Länge hade MFF stora problem med att spela sig ur AIK:s höga press och 0-1-målet kom logiskt. Efter det lyfte Malmö FF både spelet och kvalitén, kvitterade genom Markus Rosenberg och allting talade för att MFF skulle fullföljt tendensen från den sista kvarten av den första halvleken, ta över matchen och gå för ett segermål. Brorssons klumpiga tilltag som gav det andra gula kortet förstörde allt det.

Och det var inte en enskild händelse.

Franz Brorsson spelade över gränsen från start. Han kunde blivit utvisad ännu tidigare och hade överhuvudtaget stora problem med att hitta avvägningen mellan aggressivitet i duellerna och rena dumheter.

Dessutom var han en del i problemet den första halvtimmen. AIK:s höga press på vänstersidan låste fast Behrang Safari och Franz Brorsson – och ibland även Johan Dahlin – i lägen de inte klarade att spela sig ur. MFF ska fortsätta att passa sig ur pressen, spelet bygger på att man ska klara det och med en frisk Rasmus Bengtsson hade man löst det mesta utan problem. Jag hade fel när jag före matchen trodde att Brorsson istället för Bengtsson inte skulle märkas så mycket redan mot AIK utan mer på sikt. Rikard Norlings kloka matchstartstaktik såg till att det märktes direkt. Till råga på allt var det Franz Brorssson som missade vid AIK:s mål.

Kombinationen att Franz Brorsson redan i vanliga fall ofta spelar för opolerat och att AIK satte honom – och MFF – i en situation där han även blev frustrerad över svårigheterna och misstagen gjorde honom till en tickande bomb. Som borde desarmerats av sig själv när Malmö FF tog över matchen sista kvarten före paus och andra halvleken startade bra. Då borde han ha lugnat ner sig. Inte minst för att tränarstaben i pausen tryckte hårt just på att inte ge domaren chansen att plocka fram det röda kortet på någon av de redan varnade spelarna.

Jag tycker att MFF borde tagit ut Brorsson i pausen, satt ner Oscar Lewicki, flyttat in Mattias Svanberg och bytt in Sören Rieks. Då hade man inte löpt risken att en över- och sned-tänd Brorsson skulle göra det han gjorde.

Men det är i hög grad en efterhandskonstruktion. Lätt att skriva nu. Och framförallt borde det inte ha behövts. Det personliga ansvaret som sagt! Franz Brorsson hade ett sådant och tog det inte. Det var heller inte första gången.

Sedan är det en helt annan sak att han i efterhand agerade rätt. Han reste sig upp i omklädningsrummet och bad hela laget om ursäkt och i intervjuerna tvekade han inte en sekund om att det var hans eget fel, inte domarens och att det var korkat gjort. Lagkamraterna gjorde också det rätta och lät bli att hänga ut honom: typ “alla kan göra fel, vi är ett lag”.

Nu blir Franz Brorsson avstängd på fredag borta mot GIF Sundsvall och på sätt och vis kan man säga att det löser ett par problem i laguttagningen.

Flyttar MFF ner Oscar Lewicki i backlinjen kan man låta Mattias Svanberg spela centralt bredvid Fouad Bachirou – där han ju gjorde succé både mot Östersunds FK och Elfsborg – och slippa plocka bort Arnor Traustason eller Sören Rieks.

Efter utvisningen kunde AIK aldrig utnyttja att man blev en man mer och sviten med ingen seger mot MFF i Malmö sedan 1996 höll i sig.

– MFF började ju försvara som AIK, sa Rikard Norling halvt på skämt, men även mycket på allvar

MFF gjorde också betydligt bättre byten än AIK. Och ett par spelare klev fram lite extra. Inte minst Arnor Traustason som gjorde massvis med nytta i spelet med en man kort. Dessutom syntes MFF:s kollektiva självförtroende. Det borde varit AIK som gått mest efter segern. Efterhand blev det nästan tvärtom.

Ole Törner

 

 

Relaterade artiklar

Close
Close