Stora utmaningar efter dubbla avancemang för Kävlinges gladiatorer

Säsongen 17/18 blev hyfsad för Kävlinge HK. Efter åtta år kunde herrarna kvala sig tillbaka till division två och sedan tidigare hade damerna säkrat direktavancemang till division ett.
Samtidigt ger klubbens ordförande nu upp hoppet helt om att få det stöd som behövs från kommunen.
– Vi måste hitta lösningar själva i framtiden. Just nu tittar vi på lösningar som innebär att vi måste äga en ny träningshall själva, säger ordförande Ingmar Landgren.

De dubbla avancemangen betyder mycket för klubben. Återväxten frodas och intresset för handboll ökar ytterligare.
– Efter idogt arbete nått de framgångar vi har haft som målsättning. Det gör mig glad och jag är imponerad över uthålligheten hos de båda lagen. Flera års förberedelser ligger bakom framgångarna. Klubben har satsat på utbildning av tränare och vi har haft en bra dialog med spelarna för att vara säkra på att vi gör rätt saker. För mig är det den stora segern. Vi har hela tiden trott på oss själva, säger Ingmar Landgren.

Samtidigt ställs Kävlinge HK inför nya utmaningar. Tidigare har klubben, i omgångar, belyst problemen med att kunna bedriva sin verksamhet. Nu blir det ännu svårare – och dyrare.
– Vi kommer att få behov av mer stöd från kommunen i form av halltider. Tyvärr är utsikterna för detta rätt mörka. Jag var på en informationsträff hos kommunen i tisdags där det snarare var så att konkurrensen med andra verksamheter verkar öka. Fler ska idrotta under allt sämre förutsättningar.
Ingmar är frustrerad – och förbannad.
– Politiken i Kävlinge har inte förstått kraften i ungdomsidrott – inklusive alla andra sporter.
– Vi får inget gehör – men uppmanas samtidigt starta ny projekt för att hjälpa kommunen – vilket vi också gärna gör. Integrationsprojekt exempelvis. Men… Jag ställde frågan rakt ut: ”Är ni inte rädda för att nya projekt tär på vardagliga verksamheten”. Men det hade de ingen förståelse för.
– De har ingen insikt! De säger saker som ligger i linje med opinionen, men lägger ingen kraft i det man påstår sig vilja.
Vad innebär det för Kävlinge HK i praktiken?
– Att vi tvingas ställa vårat hopp till sponsorerna. För dubbla avancemang är förenat med större kostnader.
Hur mycket mer måste ni träna?
– Vi måste ha ett träningspass till i veckan – per lag, lägg därtill resor och anat smått och gott. Jag räknar med en merkostnad på 150 000 kronor per säsong. Pengar vi inte lär få av kommunen…
Vart ska ni träna extra då?
– Ja, säg det? Det finns inga andra hallar. Alternativet är att försöka hyra in oss i privata anläggninar, som hos Eos i Lund. Det är sådana lösningar vi på sikt måste sträva efter. Det är absurt. Om man bedriver verksamhet i en lokal som ägs av en privat aktör så får man bidrag för kostnader. Men om samma verksamhet bedrivs i kommunal anläggning, då får man inga bidrag – trots att man betalar hyra.

– Jag frågade även politikerna hur man säkerställer vi att det finns lika villkor för föreningar. Men det fanns inte ens ambition om att det skulle vara så.
Ingmar Landgren konstaterar krasst:
– Jag har gett upp smidiga lösningar med kommunen. Våra spelare får stå ut i hallarna som finns tills vi hittat en egenägd lösning eller en hyrd hall utifrån. Vi har varit inne på att sätta upp en tälthall eller någonting liknande. Föreningen kan inte förlita sig på kommunen och dess godtyckliga hantering.

Kävlinge växer som samhälle, men föreningarnas förutsättningar ”står stilla”.
– Nu ska det byggas 4000 bostäder – men inte någonstans har jag läst om någon ny idrottshall i anslutning till detta. Man vill från kommunen gärna ha hjälp med integration och annat och det är ju lovvärt men det fungerar inte i verkligheten. Och påpekar man det blir man bemött med ”du får skriva ett brev”. Det är, menar jag personligen, patetiskt!
Tälthallar säger du?
– Tälthallar kostar tio-tolv miljoner plus hyra. Bekymret förutom kostnaderna är att det måste finnas mark, bygglov och så vidare. Men jag ser ingen annan lösning. Vi kan bara förlita på oss själva. Kommunerna är inte intresserad av att ställa upp och jag kan inte begripa det. Det är lätt att man blir uppgiven.
– Samtidigt finns det oerhört mycket kraft i Kävlinge, så jag är övertygad om att vi kommer att lösa det. Bollspel på en plats, fysträning på andra platser och så vidare, säger Ingmar och avslutar med:
– Hjälpen är som närmst när nöden är som störst.

Christoffer Ekmark