SHE-klubbarna måste ta mer ansvar

Jag har lovat mig själv att aldrig bli den där gringubben, pipsillen och fel-letaren som spyr galla på alla och pensioneras från Sydsvenskans kulturredaktion som bitter 84-åring.
Jag vill inte bli en sådan person och författar därför följande rader i all välmening.
Med det sagt…

LUGI:s kommunikationsstrategi har jag tagit upp förut.
Den har varit svag, och tog ytterligare ett steg bakåt igår. Då skickades det ut ett pressmeddelande klockan 22.20 om att tre spelare förlängt med klubben.
Fel 1. Tre nyheter i en. Är det lathet eller otillräcklig insikt i hur man får sitt varumärke maximalt exponerat?
Fel 2. Skicka ut den 22.20, efter alla tidningars pressläggning, och efter en handbollskvartsfinal med efterföljande semifinalval. Vänder man sig bara till digital media med kvällspigga redaktörer, som på Skånesport?
Fel 3. Äsch, vi stannar där.
Dessutom har klubben fortfarande inte gått ut med att trotjänaren Otto Lagerquist och nyckelspelarenJenny Carlson lämnar efter säsongen, trots att de båda är presenterade i andra klubbar.

Ändå var det en annan skånsk SHE-klubb som var överlägset sämst denna kväll.
För ungefär samtidigt släppte Kristianstad Handboll (informerade mig Bladets Robin Nilsson mig om…) att de hittat sin ersättare till målvakten Lucie Satrapova.
Hur KHK valde att gå ut med nyheten?
I ett ruttet Facebookinlägg.

Inget på hemsidan. Inget pressmeddelande. Ingenting – förutom en Facebooktrudelutt.

Det var inte länge sedan jag satt med för första gången på SHE:s medlemsmöte som representant för H65 Höör. Från centralt håll vill man bli bättre på att promota SHE-ligan. Klubbarna verkade gilla det och pratade i flera fall om att man gemensamt ”måste gör ligan hetare”. Det kunde handla om ligans utformning, slutspel och finallösning.
Men jag inser allt mer att man måste börja hos sig själva. Börja med grunderna. SHE-klubbarna behöver grotta ner sig på bollskolenivå vad gäller mediahantering och varumärkesexponering.

Använd Facebook för guds skull, använd alla sociala medier. Men sköt varumärket klubben har som om det vore ett framgångsrikt företags varumärke.

Klubbarna har byggt upp någonting fantastiskt rent sportsligt. Det läggs ner oändligt med ideella och betalda arbetstimmar samtidigt som sponsorer backar upp med miljontals kronor. Det satsas på Europacuper och ungdomars utvecklingsmöjligheter
Och så lallas det så här – i en av de enklaste delarna?
Det är förvånande – för ofta är det framgångsrika företagare som finns med i klubbledningarna och DE borde antingen förstå bättre eller kräva mer.

Samtidigt kan jag se liknande tendenser hos betydligt större aktörer. Ta Sparbanken Skåne som exempel. De delar ut mångmiljonbelopp till idrottsföreningar varje år, men är usla på att exponera det och belysa den samhällsnytta som alla pengar leder till.

SHE-ligan har blivit jämnare, i många fall hetare och är förjänt av att synas mycket. Skånsk handboll har verkligen vind i seglen, men det får aldrig aldrig aldrig tas för givet.
Klubbarna måste inse värdet av att vara aktiva, och proffsiga, i sin relation till media och till sina medlemmar/supportrar. Samtliga klubbar har stora steg att ta i den frågan.

Börja gärna nu med en gång.

Christoffer Ekmark