Personlige Persson: ”Önskelista inför Europaspelet”

Malmös styrka och svaghet är den samma – och den har ett namn!

Efter tre matcher utan full pott tog sig Malmö tillbaka på vinnarspåret igen. Och handen på hjärtat, det var nog tur att det inte var ett Hammarby eller Norrköping som stod på andra sidan igår, utan ett Brommapojkarna som just nu håller superettanklass. De ytor som MFF bjöds på igår, trots den extremdefensiva uppställningen i BP med 5 i backlinjen och två sittande och nerdragna yttrar så fick de himmelsblå spelarna förvånansvärt gott om plats för att jobba med sina instick för att dyrka upp ”superdefensiven”. Och om sanningen skall fram hade BP sina bästa spelare i vars en ände av planen.. målvakten Nicola Petric, och i andra änden nr 9, Bajram Ajeti, som trots sin ensamhet på topp sprang och sprang för att försöka oroa framför allt med styrning i pressen mot Brorson.

Brorson spelade enkelt igår. Klokt för att försöka komma tillbaka till någon slags stabilitet efter ett par riktigt taffliga insatser. Men det håller såklart inte i längden att sparka upp bollar så högt man kan på läktaren i ett spelförande lag i allsvenskan. Men just igår får man visa viss förståelse för hans sätt att spela. Dock, i en lång serie måste en mittback kunna vara en uppspelspunkt, någon som startar anfallen med trygghet.. där är inte Brorson, inte just nu i alla fall.

Annars var det en riktigt bra inställning och attityd på spelarna. Alla visade med tydlighet att man skulle sälja sig dyrt och gå hela vägen in i kaklet för att få med sig tre poäng. HALLÅ… det krävs i Allsvenskan, VARJE match. Det är ingen serie någon bara hämtar poäng i, så det är såhär energifyllt det måste se ut! Roligt att se både Rieks och Traustasons arbetsinsatser igår. Jag tycker dock att Traustason, ont i foten eller ej, inte får ut något i sitt offensiva spel. Han är ur form helt enkelt och har inte anpassat sig än. Reiks däremot börjar se stark ut, och när man bytte ut Traustason och flyttade över Rieks till vänsterkanten tyckte jag att han blev ännu vassare. Att han gjorde mål på en löpning in i straffområdet visar att han är på väg i rätt riktning med sin form.

Att MFF missar så många öppna chanser hänger såklart ihop med att laget dels fått en törn i sitt självförtroende, men även att man på individuell nivå inte är tillräckligt skickliga, eller kyliga om ni vill när man kommer in i lägena. Ta Jeremejeff som borde gjort minst ett mål igår på sina chanser men som när han befinner sig i närheten av målområdet inte har den självklara instinkten att gå på avslut själv utan tvekar och då blir det något slags mellanting av avslut och passning. Inte rätt väg för en anfallare.

Eric Larsson på högerkanten var skön att ha tillbaka. Han tillför samma energi och attityd som Anton Tinnerholm gjorde, men har en klass bättre inläggsfot än Anton. Eric sprang sig till ett par lägen igår, men när påslaget och ivern är för stor, och man fattas en vänsterfot blir det inga självklara avslut där i heller.
Nej, Malmös styrka och svaghet är densamma. Det är en spelare som har en helt egen nivå över alla de andra i laget och han heter Markus Rosenberg. Och det som hindrar honom från att tokdominera i allsvenskan är hans egen skalle. Igår, när blicken var tillbaka, och han hade bestämt sig är han på en nivå ingen annan är i närheten av. Tyvärr.

Jag tänker inte bara på målen, jag tänker på rörelsen, ytorna han hittar, kvalitén och farten på passningarna som sitter framför sina medspelare på fötterna så att anfallet inte tappar fart, de vunna närkamperna och då till sist spetsen i avsluten som gör hela skillnaden. Visst, tur på andramålet, men det tjänar man ihop till. Han drar ett tungt lass själv, och återigen visar han att klarar bördan, men det håller såklart inte i längden. Någon måste kliva fram och visa samma egenskaper. AC hade det, och jag tror att det var just därför Markus blev så besviken när han försvann. Nu är det upp till någon annan att visa detta, annars har Daniel A ett viktigt uppdrag att hitta och övertala spelaren/spelarna därute i Europa att vilja komma till Malmö. Med pengar och Europaspel i potten borde det finnas någon.

Kort önskelista som jag ser det inför Europaspelet i sommar och som skulle stabilisera laget ur många perspektiv:
– Mittback, passningsskicklig, duktig på huvudet. exempel: Erik Johansson, FCK
– Kreativ mittfältare som kan spela både kant och centralt, europaerfarenhet. Exempel: Jimmy Durmaz, Toulouse
– Anfallare, tung, elak, vassa armbågar, europaerfarenhet. Exempel: Ola Toivonen, Toulouse
Kalmar borta på söndag. Samma krav, tuffare förutsättningar. Jag hoppas defensiven blir stabilare och att Markus Rosenberg har samma anspänning. Då kan nästa trepoängare hämtas hem i östra Småland. För den behövs inför kommande trippel, Djurgården (mental kraftmätning inför cupfinalen) – Göteborg ( Sveriges El Clasico ) – Djurgården ( Cupfinal)

Forza Malmö,
Robert Persson